När jag var Paparazzi på Apella

[simetra]

Har precis hunnit breda ut strandlakanet på de redan varma stenarna,
men vad skådar mitt norra öga...?!
Något stort tonar upp sig långt borta vid horisonten. Har fått solkräm på ena linsen så ser lite
suddigt men försöker blinka med ögonen för att se tydligare. Nu har det närmat sig ytterligare,
är det ett kryssningsfartyg, eller vad…



Det är ovanligt med sådana på Karpathos, tror aldrig jag har sett ett och framförallt
inte här vid Apella. Det försvinner nog snart tänker jag men efter en kvart ligger det
fortfarande kvar där och skymmer horisonten. Känner att jag blir smått irriterad för
jag vill inte ha det där ”monstret” på mina bilder.
Hur jag än vrider och vänder kameran i olika vinklar kommer det med på bilden.



Efter en halvtimme börjar ett par motorbåtar köra ut från båten,
de kör mot stranden på andra sidan klippan och jag blir lite nyfiken.
Tänk om det är någon kändis eller så...



Jag tar mig upp på klippan och tittar ner på den lite mer dolda
Apellastranden på andra sidan.
Där är det några män i likadana kläder, ljusblå
pikètröjor och vita shorts.



Dom ställer upp några solstolar och parasoller på den öde stranden.
Försöker att med kameran zooma in flaggan på motorbåten, den är
röd med en engelsk flagga uppe i ena hörnet och med något slags
emblem på.



Dom håller på och grejar där nere och när den ena båten åker
därifrån ersätts den av en annan. Det kommer plötsligt order om att
flytta stolarna längre in mot klippan. När allt är klart ser möbleringen
ut som följande:
Fyra solstolar med två stora parasoller och två vanliga upprätta stolar
på lite avstånd bakom.

De likadant klädda männen lämnar platsen och kvar är en man som
klädesmässigt skiljer sig från de andra. Han krattar bland stenarna
framför stolarna och mycket mer än så händer inte.

Jag tröttnar på att ”speja” och tar mig tillbaka till stranden för ett
dopp i havet.

När jag kliver upp efter att ha badat har aktiviteten av motorbåtarna
börjat igen och nu även några vattenskotrar ser det ut som…

Nä, jag måste nog ta mig dit igen tänker jag. Sagt och gjort, några
minuter senare står jag där igen och spejar ner mot stranden. Nu
har det dykt upp lite människor där också; några barn, några kvinnor
och ett par vältrimmade män på vattenskotrarna, ja t.o.m. ett par
små hundar som springer omkring och som har fått en egen
hundhage placerad i skuggan.







Zoomar med kameran igen för att se om jag känner
igen någon av personerna men ser inte ett enda för mig
välbekant ansikte.











Tillslut drar jag, om än lite besviken, slutsatsen att det bara
är några välbärgade turister på charter med en lyxyacht,
som båten faktiskt ser ut att vara på närmare håll.



Ställer mig uppe på yttersta platån på klippan där man
har vidunderlig utsikt åt båda hållen.



Är helt ensam däruppe förutom en man som springer omkring
med snorkel och cyklop på huvudet och det ser lite lustigt ut.
När han får syn på att man kan stå här uppe styr han stegen
åt mitt håll. Nä du, här finns definitivt inte plats för två personer
tänker jag och tar mig snabbt ner därifrån medan han tar sig upp
på platån. Där uppe ställer han sig och viftar med armarna och
hojtar åt sällskapet nere under klippan:

”Hallå därnere, jag är här uppe!”

Det är på ett främmande språk men det är inte så svårt att gissa
vad han ropar och jag blir faktiskt lite förvånad över att han tillhör
dem för han ser inte så ”flashig” ut om man säger så… men jag
bestämmer mig för att han nog är en personal som fått ledigt för
att snorkla lite, hehe…

Tar mig tillbaka till Apellastranden igen för att njuta resterande
timmar på stranden. Enda smolket i bägaren denna dag är båten
som lika envis som en linslus fastnar på varenda bild och som
ligger kvar därute till havs fortfarande då det är dags att ta bussen
tillbaka till Pigadia.


Följande dag läser jag på en sida att Al Mirqab som ägs av Qatars förra premiär- och utrikesminister shejken Hamad bin Jassim bin Jaber bin Muhammad Al Thani, besökte Apella igår. Jag googlar lite på shejken med det långa namnet och när jag får se bilder av honom får jag mig ett gott skratt.


Vem ”snorkelmannen” där uppe på klippan var kan ni säkert själva lista ut…