Utveckling av vandringslederna på Amorgos

[Kalimera]

Jag läste på GTP att kommunen på Amorgos ska göra en satsning på att utveckla vandringslederna runt om på ön. Syftet är bland annat att bevara befintliga leder och sätta upp nya skyltar så det ska bli enklare att vandra. Många reser redan idag till Amorgos för att vandra, och kommunen hoppas förstås att ännu fler ska upptäcka vilken fantastisk vandringsö det är.

Personligen tycker jag att Amorgos är Greklands bästa ö för vandringar. Visst finns det mer spektakulära vandringar på exempelvis Kreta, men lättillgängligheten gör att Amorgos passar mig bättre.




På toppen av Profitis Elias.


Det ska bli spännande att se vad denna satsning kommer att betyda, för jag tycker redan att det är enkelt att vandra på Amorgos. Dock ser jag fram emot att ”stigen” upp till Profitis Elias blir lättare att hitta.

Se fler bilder och läs om vandringar på Amorgos här.

[Masse]

När jag slutar att drömma ..... det är när jag är död. Och det är jag inte riktigt ännu.

Någon klok gubbe eller gumma (vem vet jag inte) sa nån gång att en Dröm det är något som man ska vårda och älska lika ömt som en nyfödd bebis. Den ska ha regelbunden tillsyn och omvårdnad och tillförsel av näring.

En sådan dröm (bebis) för mig som tack vare Kalimera har fötts och fått tillförsel av näring (genom återkommande trådar, inlägg och bilder) är Amorgos, och alldeles speciellt PROFITIS ELIAS PÅ AMORGOS.

Det som allra först fick mig fast var en tidigare bild från Profitis Elias där Camilla står på samma pelare som Janne står på på den här bilden. Det var ett tag sen. När vi nu tittar på den så påpekar min kära Birgit att det spelar ingen roll, du är för gammal för att ta dig upp på den där pelaren. Kanske, förmodligen, har hon rätt. Hon brukar ha det. Men hon sa inte emot mig när jag påstod att jag definitivt inte är för gammal för att ta mig upp till P E och stå och njuta av den fantastiska vyn intill pelaren. (Sen vet både hon och jag att när jag väl vore där så hade jag gett mig f.n på att ta mig upp på pelaren också ). Men som sagt, det är den fantastiska vyn där, med eller utan pelare, som är min Dröm.

Men P E är inte det enda som lockar på Amorgos. Katapola tycks vara en by som jag skulle älska att bo i. Och bilderna från Chora är ju underbara.

Så ...... What´s the problem?

Ansvaret är självklart och som alltid ens eget. Vi har inte kunnat resa till Grekland sedan 2017 och abstinensen växer. Vet inte när det kan bli igen. Men ...... när det blir dags så kommer beslutsvåndan att gälla ......

..... återvändarresa till våra kära favoriter med "hemmakänsla" Egina och Karpathos .... eller

..... att äntligen komma till skott och uppfylla drömmen om Amorgos och Profitis Elias.

Om jag någonsin kommer fram till Samarkand eller ej vet ingen. Men om jag kan så lovar jag att berätta för vännerna här på Kalimera.

Masse

[Smultron]

Hoppas verkligen du kommer till Amorgos någon gång Masse för det är en fantastiskt fin ö! Och förutom vandringen Profitis Elias så finns det många andra vackra turer! 😊

[Masse]

Jo jag har förstått att Amorgos är en mycket fin ö att vandra på. Många vackra vyer, kanske speciellt under våren när allt står i blom.

Mycket positivt då att man nu är på gång att satsa ännu mera på att göra lederna vandringsvänliga och lätta att följa. En vandringsvecka på Amorgos skulle sitta fint.

Masse

[yannis]

Masse,har du en gång kommit till Amorgos blir du en ständig återvändare!

Birgitta

[Kalimera]

Ursprungligen postat av yannis

Masse,har du en gång kommit till Amorgos blir du en ständig återvändare!

Det tror jag också.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Smultron

Hoppas verkligen du kommer till Amorgos någon gång Masse för det är en fantastiskt fin ö!

Så sant, så sant.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Masse

..... att äntligen komma till skott och uppfylla drömmen om Amorgos och Profitis Elias.

Hoppas verkligen att ni kommer till Amorgos någon gång. Att uppfylla drömmen om Profitis Elias är lätt, och du måste inte upp på pelaren. Det finns så mycket annat på Amorgos som ni skulle gilla. Nu har det dessutom blivit vanligare med solstolar på Amorgos, så det är inte heller ett hinder.

Här finns info om vandringen till Profitis Elias.

[Masse]

Ursprungligen postat av yannis

Masse,har du en gång kommit till Amorgos blir du en ständig återvändare!

Birgitta

Jo jag har också insett att det ligger i farans riktning!
Och egentligen behöver jag inte alls flera återvändaröar.
Förutom "hemma"-öarna Egina och Karpathos så skuller jag gärna återvända
till Leros, Skopelos och Tilos också. Så den listan behöver ju ifs inte fyllas på. Men vissa risker måste man ta, och jag skulle gärna fylla på med Amorgos också. Sen tror jag att det skulle vara definitivt stopp för "nya" öar.

Ursprungligen postat av Kalimera

Hoppas verkligen att ni kommer till Amorgos någon gång. Att uppfylla drömmen om Profitis Elias är lätt, och du måste inte upp på pelaren. Det finns så mycket annat på Amorgos som ni skulle gilla. Nu har det dessutom blivit vanligare med solstolar på Amorgos, så det är inte heller ett hinder.

Här finns info om vandringen till Profitis Elias.

Ha ha ha! Du har koll på dina medlemmar! Du vet att solstolar är en viktig parameter för oss. Man kan ju inte vandra hela tiden. Men även om det inte fanns några solstolar så drar längtan till Amorgos. Men kan man varva vandringar och dagar på stranden så är det ju kanon.

Dessutom är ju det nya initiativet med att förbättra vandringslederna på ön jättebra. Då kan märkningen längs lederna bli bättre och tydligare.



Masse

[Netwolf]

Ursprungligen postat av Masse

Jo jag har också insett att det ligger i farans riktning!

Jo du, Masse. Det är lätt att fastna. Precis som i Tomas Löfströms fantastiska skildring av Amorgos.
"Att nå dit är att närma sig evigheten"
En gång drabbad, så är du för evigt förlorad. Jag vet inte vad den där ön gör med folk, men alla borde få besöka den åtminstone en gg i livet.

Jag har läst den där berättelsen, så många ggr att jag nästan kan den utantill. Och när vi lunchade i Tholaria, ser jag scenen i hans berättelse bokstavligen utspela sig framför mina ögon. En flicka som gjorde i ordning maten, svagt nynnande. Och platsen. Ja, den var exakt så vi satt och såg havet. Banne mig om det inte var samma taverna. Det var nästan läskigt och jag blev nästan lite rörd...

/Netwolf

[perlen]

Det är något magiskt med Amorgos längtar ständigt tillbaka och det finns alltid något nytt att hitta. Flera fina vandringar har vi gjort och just den till Profet Elias försökte vi med flera gånger innan den blev av det var både blåst och molnigt som hindrade oss men sedan en vacker solig lugn dag i september stod vi där och blickade ut över hela ön även om vi gick lite vilse innan vi kom upp. Beroendeframkallande är det med denna ö så i september är planen att återvända för 11 gången

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Netwolf

Jag har läst den där berättelsen, så många ggr att jag nästan kan den utantill. Och när vi lunchade i Tholaria, ser jag scenen i hans berättelse bokstavligen utspela sig framför mina ögon. En flicka som gjorde i ordning maten, svagt nynnande. Och platsen. Ja, den var exakt så vi satt och såg havet. Banne mig om det inte var samma taverna. Det var nästan läskigt och jag blev nästan lite rörd...

[Masse]

Ursprungligen postat av Netwolf

Jo du, Masse. Det är lätt att fastna. Precis som i Tomas Löfströms fantastiska skildring av Amorgos.
"Att nå dit är att närma sig evigheten"
En gång drabbad, så är du för evigt förlorad. Jag vet inte vad den där ön gör med folk, men alla borde få besöka den åtminstone en gg i livet.

Jag har läst den där berättelsen, så många ggr att jag nästan kan den utantill. Och när vi lunchade i Tholaria, ser jag scenen i hans berättelse bokstavligen utspela sig framför mina ögon. En flicka som gjorde i ordning maten, svagt nynnande. Och platsen. Ja, den var exakt så vi satt och såg havet. Banne mig om det inte var samma taverna. Det var nästan läskigt och jag blev nästan lite rörd...

/Netwolf

Fantastisk berättelse! Publicerad i Vagabond 1993. Om den då var tämligen nyskriven så är den nu nästan 30 år gammal. Man funderar ju på hur mycket av det som han beskriver som har hunnit förändras på den tiden. Kanske inte så mycket som man kan tro eller befara, hur man nu ser på den saken.

Oavsett hur det nu är med det så lär ju i alla fall en sak vara förändrad. Om jag någon gång kommer dit så är det ju inte lönt att spana efter en ung flicka med en drake tatuerad på vänster axel. Men säkert skulle det vara trevligt att träffa Tina även om hon nu nått mogen ålder. Ännu en anledning att besöka Amorgos!

Masse

[Netwolf]

Ursprungligen postat av Masse

Fantastisk berättelse! Publicerad i Vagabond 1993. Om den då var tämligen nyskriven så är den nu nästan 30 år gammal. Man funderar ju på hur mycket av det som han beskriver som har hunnit förändras på den tiden. Kanske inte så mycket som man kan tro eller befara, hur man nu ser på den saken.

Oavsett hur det nu är med det så lär ju i alla fall en sak vara förändrad. Om jag någon gång kommer dit så är det ju inte lönt att spana efter en ung flicka med en drake tatuerad på vänster axel. Men säkert skulle det vara trevligt att träffa Tina även om hon nu nått mogen ålder. Ännu en anledning att besöka Amorgos!

Masse

Javisst är den. Mycket riktigt publicerad i Vagabond och även med i deras resehandbok, som jag har i min ägo.

Tomas mustiga berättelse, varvat med torra fakta är härlig. Jag hade tyvärr aldrig möjlighet att möta honom innan han gick bort, men han hade säkert en hel del att berätta.

Just denna boken hade jag med mig, när vi äntrade Katapolas hamn, med gamla ärevördiga F/B Skopelitis året 1995. Ni kan ju tänka mig vilka förväntningar jag hade på ön. Visst såg vi gubbarna i arkaden, med sitt eviga spelande, och de hade mycket riktigt ryggarna mot världen. Och jag drar mig även till minnes, när vi gick bortanför Katapola, i rikting upp mot bergen, så mötte vi en svartklädd kvinna, som hälsade med ett "Jassas". Vi hälsade artigt, samtidigt som jag viskade till min flickvän (senare uppgraderad till Fru 1.0) "Det är ju precis som i boken". Kvinnan plirade på oss och sa "Germany?" och när vi gav ett nekande svar och hon förstod att vi inte kunde prata grekiska, så gav hon sig av. Ett kort möte, men det sitter kvar 25 år senare. Tänker lite på Hjalmars Gullbergs prosa om möten:

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

Några dagar senare, såg vi en hattprydd skäggig man på en bar och jag undrade ju om det var "italienaren med skägget" och visst var det det. Han hette Fernando och vi språkades vid en stund. Jag visade även upp boken och översatte vad som stod. Han blev mäkta förvånad (och nog lite stolt), men han bekräftade vad som stod. Att han kommit på semester och aldrig kunnat lämna ön efter det.

När jag efter femton år återvände till Katapola, spanade jag givetvis efter Fernando. Gick in på Le Grand Bleu och visade bilden för bartendern och sporte om han kände honom. "Ah, Fernando" sa han och berättade sen att han inte var i livet sen några år tillbaka. Men så är livets gång.

Ursäkta om jag svamlar ut och kapar tråden som ju eg handlar om nåt helt annat.

/Netwolf

[Masse]

Ursprungligen postat av Netwolf

Ursäkta om jag svamlar ut och kapar tråden som ju eg handlar om nåt helt annat.

/Netwolf

Du behöver verkligen inte be om ursäkt för att "kapa" tråden!!!!
Vad då!!!!

Det är ju sådana kopplingar som dina sköna beskrivningar som gör att det blir en tråd överhuvudtaget. Annars blir det ju bara en liten knut och sen är det slut.

Kan inte hjälpas, men jag känner någon konstig märklig förunderlig förvirrad undrande och längtande nyfikenhet när jag läser allt som skrivs om Amorgos. Väldigt mycket av det jag läser tar sats ganska långt bak i tiden. Jag menar då inte tankar om det antika Grekland mm. Men många av oss här på Kalimera är ju inte längre tonåringar precis. Och det som beskrivs om Amorgos får mig ibland att haja till. "Men hallå, det var ju 25-30 år sedan!". Och då undrar jag ju om allt det vackra och härliga som beskrivs finns kvar fortfarande. På ganska många andra resmål tycker jag mig ha märkt att det händer väldigt mycket på 5-10 år. Hur är det med Amorgos?

Masse

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Masse

Och då undrar jag ju om allt det vackra och härliga som beskrivs finns kvar fortfarande. På ganska många andra resmål tycker jag mig ha märkt att det händer väldigt mycket på 5-10 år. Hur är det med Amorgos?

Läs mitt svar till dig i ett annan inlägg här.

Så här skriver jag bland annat om Amorgos på Kalimera:

"I jämförelse med exempelvis Santorini och Paros har turismen på Amorgos utvecklats på ett snällt sätt, det finns inte så mycket som är tillrättalagt för turister, det känns mer som att vi turister får anpassa oss efter lokalbefolkningen i stället för tvärtom.

Vad som gör Amorgos unikt är svårt att förklara för den som aldrig varit här. Inte ens vi Amorgosfanatiker kan enas om vad det är som gör att vi älskar denna ö. Här finns en stämning som åtminstone inte jag upplevt någon annanstans i Grekland.

Det är något med bergen och havet som påverkar ens sinne. Exakt hur det går till vet jag inte, men det jag vet är att så fort jag kliver av båten känner jag en inre frid. Visst, det låter flummigt, jag vet. Mitt råd är att åka hit, kanske kommer du också få ynnesten att uppleva samma sak."

Läs mer här.

[Kalimera]

Vilken underbar berättelse Wolfen! Tack!

Då var vi på Amorgos första gången samma år, och vi åkte också med gamla Skopan. Vagabonds bok hade jag aldrig, vi körde med WillmaGuides bok Öluffa i Grekland, som vi sedermera medverkade i. Det var tider det.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Masse

Fantastisk berättelse! Publicerad i Vagabond 1993. Om den då var tämligen nyskriven så är den nu nästan 30 år gammal. Man funderar ju på hur mycket av det som han beskriver som har hunnit förändras på den tiden. Kanske inte så mycket som man kan tro eller befara, hur man nu ser på den saken.

Det är en av de bra sakerna med Amorgos, ön förändras mycket sakta och ha så alltid gjort. Vi kom dit första gången i mitten av 1990-talet, och så himla mycket har inte hänt under alla dessa år. I alla fall inte om man jämför med många andra öar.

Via länkarna nedan kan ni läsa om vårt första möte med Amorgos.

Vårt första möte med Amorgos. Del 1.


Vårt första möte med Amorgos. Del 2.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Masse

Ha ha ha! Du har koll på dina medlemmar! Du vet att solstolar är en viktig parameter för oss. Man kan ju inte vandra hela tiden. Men även om det inte fanns några solstolar så drar längtan till Amorgos. Men kan man varva vandringar och dagar på stranden så är det ju kanon.

Självklart har jag koll, jag för över allt ni skriver i en databas. Skojar bara.

[Masse]

Ursprungligen postat av Kalimera

Jag läste på GTP att kommunen på Amorgos ska göra en satsning på att utveckla vandringslederna runt om på ön. Syftet är bland annat att bevara befintliga leder och sätta upp nya skyltar så det ska bli enklare att vandra. Många reser redan idag till Amorgos för att vandra, och kommunen hoppas förstås att ännu fler ska upptäcka vilken fantastisk vandringsö det är.



Dock ser jag fram emot att ”stigen” upp till Profitis Elias blir lättare att hitta.

Se fler bilder och läs om vandringar på Amorgos här.

Bra initiativ av kommunen! Lättare att hitta rätt till P E, så att inte gamla gubbar går vilse!



Masse