Att bli med hund

[Fysimera]

Att bli med hund.
Strax före julen åkte vi upp till Omalosplatån på Kreta och plockade de sista juläpplena OCH:
När vi åkte hem och kom på motorvägen utanför Chania så var det en liten valp som sprang på vägen. Den höll på att bli överkörd ett par gånger. Jag stannade bilen och backade tillbaka mot trafiken för här var det bråttom att rädda hundvalp…Det gick bra att ta den för den var inte rädd utan kom lätt upp i famnen.
En timmes bilresa var den inte van vid så den kräktes fyra gånger men gick allt bra.


Väl hemma var den helt underbar redan från början, tillitsfull för oss främmande människor. Vi matade den och den fick sova i lugn o ro för den var helt slut och kunde knappast stå på sina ben.



Nästa dag tog vi kontakt med polisen i Chania för att kolla om någon rapporterat en bortsprungen hund. Nej ingen rapport och polisen sa att om ni vill behålla den så ta den, så brukar vi göra här.


Sagt och gjort: vi blev med hundvalp, vi hade ju redan fäst oss vid valpen men ville veta att det inte fanns någon som saknade sin valp som nu blev vår valp.
Vilken sort den är vet vi inte, men troligen en Kretensisk jakthund med lite blandat blod troligen.
Vi tog med oss valpen till veterinären och han gjorde en ordentlig undersökning och allt var bra. Han bedömde åldern till 8 veckor vid jul så vi kommer att fira hans födelsedag den 21 oktober.


Det känndes lite pirrigt när veterinären sökte efter inplanterat chip men det fanns inte något. Vi kunde alltså se oss som hundägare.
Vi hade länge pratat om att skaffa hund men av någon anledning så hade vi inte gjort något aktivt för det. Nu var det valpen som kom till oss. Rasen passar oss bra eftersom den klarar att vandra i 5-10 timmar i bergen. Den verkar vara som gjord för att vistas i naturen. Om den kommer att jaga alla får och getter, det får vi se, men det löser sig då.
Detta med hundvalp gör ju att vi inte båda kan resa som vanligt runt på Kreta på ett antal veckor. Vi vill att hunden skall känna sig hemmatrygg, innan vi tar med den runt eller lämnar den ensam längre stunder. Man vet ju inte vad en ensam övergiven liten valp har varit med om i livet. Det viktigaste är att den känner sig hemma hos oss. Resor runt Kreta och långvandringar uppe i bergen kommer vi att hinna med senare.


På julaftonen döpte vi honom till MILO, namnet betyder äpple på grekiska (Millo på Svenska). Detta namn passar eftersom vi hittade honom när vi var på väg hem efter att ha plockat 50 kg äpplen uppe på Omalosplatån och hela bilen doftade äppel. Och han ser ut som en Milo hur man då ser ut syns på bilden. Söt som ett Omalos äpple.



Är det någon som vet vilken/vilka raser som han kan ha så skulle det vara spännande att veta men egentligen har det ingen betydelse för oss.
När vi badade och tvättade Milo så blev han så vit och fin med sin prickiga mjuka päls. Han sover långa timmar och växer. Han tycker om att leka med sina leksaksben och tennisbollar, det bästa är när man gömmer hans godisbitar i kartongrullar och han får leta fram dem. Han verkar vara en känslig men glad och nöjd liten hundvalp, som gärna är i aktiv kontakt med omgivningen.


Milo:s utveckling från ensam "vildhund" till familjemedlem skriver vi mer om här i framtiden
Olle & Anna