Kalimera Grekland

Gå tillbaka   Kalimera Grekland > Ordet är fritt > Kalimerahörnor > Jannis & Ylvas hörna

 
 
Ämnesverktyg Visningsalternativ
Prev Föregående inlägg   Nästa inlägg Next
  #1  
Gammal 2020-01-14, 20:30
Ylva A Ylva A är inte uppkopplad
 
Reg.datum: aug 2008
Ort: Östersund/Koutsounari
Inlägg: 1 217
Standard Er man i Ierápetra 2019, april

När vi anlände i slutet av mars, sa alla våra bekanta att vintern hade varit kall och blöt. De första två dagarna för oss var varma och soliga, men sedan kom 30 dagar med regn, kyla och blåst. De rikliga regnen under vintern (440 mm) gjorde månaden väldigt blomrik.

Den 24:e kom något som påminde om sommar och som varade i 5 dagar. Långbyxorna kändes då för varma och vi bytte till shorts. Ytterligare 5 dagar senare blev det långbyxor igen.

Vi möttes också av beskedet, att 2 av våra grannar hade drabbats av stroke. Den ena brukade vi prata med, när vi startade vår morgonpromenad. Hon brukade då mata höns och getter. Den andre ”Snälle Manolis” har vi tvekat att träffa, eftersom det känns svårt att se en förut pigg, nu trött åldring. Båda är c:a 85 år.

Våra närmaste grannar fungerar som tidigare. Pelagia är lite tröttare och fattigare på hår, men bakar sina kakor (även till oss) och lagar mat som vanligt. Kirio Manolis, den 90-årige lantbrukaren, kan nu inte ens sätta potatis, eftersom han inte kan se knölarna längre och Nifiko deppar över sitt åldrande och har börjat darra i händerna. Varje lördag går vi in till dem och får en lektion i grekiska och kretensiska.

”Sanningens minut” – Klimatológia, registrering av fast egendom – hade vi den 4 april. Då skulle kopior av våra pass och dubbla bevis på vårt skattenummer, dubbla bevis på vårt köpekontrakt med stämplar på att köpet var registrerat på Ipotikofilákio, fastighetsregistret, inlämnas. Tack och lov hade vi hjälp av Déspina, vår svensk-kretensiska vän från gymmet. Lokalen var fylld och vi fick vardera fylla i 2 blanketter innan 2 av advokaterna tog över och läste våra köpehandlingar vilket tog c:a 20 minuter. Det visade sig att vi hade 2 avtal. Dels ägde vi en viss procentuell del av den gemensamma marken och dessutom ägde vi en annan del av den gemensamma luften = aéras. (Det blev ett spontant, stort skratt från oss). Det senare innebär att vi har rätt att bygga ut, men eftersom all plats i närheten är upptagen, kan det inte bli aktuellt. Vi övertygades dock om, att det var bäst att betala avgiften för båda avtalen som nu registrerats. Om/när vi säljer radhuset, kan vi behålla ”luften” och bygga nytt på den, om vi får byggnadslov! Total kostnad för registreringen var 140 €. Vi har aldrig förstått vad som står i det 10-sidiga grekiska köpekontraktet och det tog ju lång tid för advokaterna att förstå också. Sedan blev det ny kö till dataavdelningen, för att visa var huset och marken låg och därefter ny kö för att få betalningsblanketter. Allt tog 2½ timme och på väg hem passerade vi en bank, där vi kunde konstatera, att vi behövde pass för att få betala. Veckan därpå fick vi återkomma, visa kvitto på betalningen och få bevis på ägandet. Byråkrati!!! Vi såg många äldre människor inne på kontoret, som satt med högar av papper gällande hus och mark som skulle registreras. Med alla slantar är Grekland snart rikt igen.

På Adrianos, 11 år, önskemål skulle vi söndagen den 11 april ta en biltur till palmstranden Vai, som han inte besökt. På morgonen hade han ändrat sig. OFI Ierápetra hade en viktig fotbollsmatch att spela på eftermiddagen. Utan att ha någon bollkänsla (han har det som är mycket bättre och viktigare – språkkänsla), är han med på träningar i föreningens verksamhet. Det fick bli kaffe i Zíros istället. Jag beordrades att ta en del kort där, när vi satt och fikade utomhus. Både med kamera och Iphon.
När vi stannade för lunch i Stavrochóri, upptäckte jag att kameran blivit kvar på kafeniot. Tack vare att ägarinnan till tavernan lyckades få tag på telefonnumret till kaféet, fick vi reda på att kameran fanns kvar och 2 dagar senare blev det återbesök i Zíros igen.

På en tavla på kafeniot stod det, fast på grekiska:
”Om du dör, innan du dör,
skall du inte dö, när du dör.”

För mig blev det fotboll senare på dagen med Jannis, Adrianos och hans kompis. Det var både för lag och stad en viktig match. Om OFI spelade oavgjort eller vann över tredjeplacerade Ethnikós, skulle man vinna sin division och gå upp i en bättre liga. Vilken publikfest det blev! 3000 personer på den enda läkaren fick höra tidiga påsksmällar och se både rökgranater och färggranna fyrverkeripjäser avfyras. Biljetterna kostade 10 € för män, 5 € för kvinnor medan barn gick in gratis. Det var en trevlig upplevelse att vara med om, eftersom jag sett ÖFK på sin hemmaplan. Här var det inga organiserade hejarramsor, utan mer spontana utrop mot spelare och domare. Så många ”maláka” (svärord) har jag aldrig hört förut. Resultatet då?
2-0 till OFI, efter en fotbollsmässigt bedrövlig match som mer liknade rugby än fotboll.

Under påskveckan vilar de flesta fiskare. Förklaringen är att under denna vecka äter de troende inte kött och fisk. Sniglar och sjölevande djur som räkor, calemares och oxtapodi går bra, eftersom de inte innehåller blod. Påskluncher under de två veckorna avåts hos oss och hos Pat och John i Míthi. Hos oss med hemgjord inlagd sill, Lisbeths Janssons frestelse samt svenska småsnapsar. Hos engelsmännen var det traditionell grekisk lunch med helgrillad get.

Vid första gymbesöket undrade ägarens pappa Geórgos, hur många gånger jag kunde dra upp mig från hängade till hakan mot en stång s.k.”pull ups”. Det var 2 st. 30-åringar som hade problem att orka upp en andra gång: ”Den här gamlingen kanske klarar 10”, sa Georgos. ”Nej, men kanske 3-4” sa jag och gjorde 5. Det får räcka för en 80-åring, eller hur?

Den här 80-åringen med fru var på reggae-party, då en fransk vän firade en förlupen 60-årsdag. Festen startade kl. 13 vid hans bostad med olika grekiska rätter, drycker och rytmisk, levande musik. Den fortsatte senare på kantinan med mer mat och dryck till kl. 22 för oss två. Och halva natten för ”ungdomarna”. Än finns det hopp om fortsättning med brev!

Jag glömde berätta, att mina syskonbarn bjöd oss på middag på restaurangen Sturehof, när vi passerade Stockholm. Så snälla alla är mot oss!

Nu är det bara två veckor till juni. Ha det så gott till dess önskar

/ Jannis
Svara med citat
 

Ämnesverktyg
Visningsalternativ

Regler för att posta
Du får inte posta nya ämnen
Du får inte posta svar
Du får inte posta bifogade filer
Du får inte redigera dina inlägg

BB-kod är
Smilies är
[IMG]-kod är
HTML-kod är av



Alla tider är GMT +1. Klockan är nu 07:10.


Powered by vBulletin® Version 3.8.8
Copyright ©2000 - 2020, Jelsoft Enterprises Ltd.
KALIMERA & TA DET LUGNT