Har jag gjort bort mig igen?!

[Masse]

Kul Kajja att du väckte liv i den här tråden igen! Lite skratt kan vi gott behöva i det lite sega januari!

Jag kom att tänka på ett litet minne som jag skulle kunna bidra med. Ni får ha överseende med om jag dragit det förut. Kunde inte hitta den i den här tråden i alla fall, men säker kan man inte vara efter många år i forumet och allt sämre minne.

Det utspelade sig när vi på 80-talet under många år bilsemestrade till Spanien. Resan dit och hem genomfördes med två övernattningar i vardera riktningen. Den ena ofta på ett motorvägshotell strax utanför Kassel i Tyskland. Vid ett sådan tillfälle hade jag fortfarande den dåliga vanan att röka en del (vilket jag sedermera sedan länge tack och lov har slutat med). På kvällen satt jag på vårt rum och kopplade av med lite tv endast iklädd kallingar. Blev lite röksugen och att röka på rummet var det aldrig tal om. Visste att korridoren utanför rummet i ena riktningen ledde till en dörr mot baksidan av hotellet och tänkte att det är ju mörkt och ingen ser mig så jag går ut där och tar ett par bloss.

Sagt och gjort! Gick ut där i bara kallingar i sommarnatten och rökte. Men hade inte koll på att dörrstängaren drog igen dörren bakom mig. Fanns bara ett sätt att lösa problemet. En promenad runt hotellet till huvudentrén och så obesvärat som möjligt iklädd endast kallingar passera genom foajén förbi ett stort sällskap uppklädda män och kvinnor i kostym och långklänning (och det var inte lätt kan jag lova!!!) och vidare in i vår korridor för att banka på dörren så att hustrun (som undrade vart jag tagit vägen) släppte in mig. Inget mera röka den kvällen!!!!

Masse

[Netwolf]

Haha, Masse! Bästa att aldrig lämna i bara kallingarna

Drar mig till minnes en pinsam situation. För en många herrans år sen, var jag kallad till en anställningsintervju. Jag satt där i nervös väntan i foajen, tills en parant sekreterare, kom ut och meddelade att direktören tar emot nu.

Nervös och torr i mun, äntrar jag rummet och kraxar fram en hälsning, till den kostymklädde direktören, bakom sitt stora skrivbord.

Plötsligt känner jag ett motstånd, som att någon höll fast mig och sen ett otroligt brak!

Det visade sig att jag fastnat med min tröjärm i kanten på en jättelik anslagstavla, som släppte från sitt fäste och åkte i golvet. Ramen sprack och det virvlade papper i hela rummet
Jag började smått panikslagen att samla ihop papper och frågade vädjande till direktörn om jag fick gå ut och börja om. Vet inte om han uppfattade det dock, då han låg dubbelvikt över skrivbordet och gapskrattade!

Jag fick inte jobbet.

/Netwolf

[Catlady]

Gick på en riktig "turist-mina" på Santotini, Kamari, 1998! Ni vet den klassiska "me fix only for you"! Ville ha fisk till middag och fick ett erbjudande av taverna-ägaren att han skulle ordna ett fisk-fat för två. Ok, tänkte vi, för en gångs skull! In kommer ett jättelikt uppläggningsfat med fisk och skaldjur som skulle mättat 8(!) personer. Jättegott och vi åt så mycket vi orkade..... matade kvarterets katter tills de låg bredvid bordet och "rapade" men fick ändå lämna ca en tredjedel. Och notan ska vi bara glömma (den dyraste måltid vi någonsin ätit i Grekland)!!! Nå, den erfarenheten lärde mig en sak: gå ut i köket och bestäm själv vad du vill ha.
Alltså, efter den "smällen" går jag alltid ut i köket och talar om vad vi vill ha och får ett pris. Det bäddade i sin tur för en riktig pinsamhet! Trötta efter en dag på slingriga vägar på Karpathos ville vi ha färsk fisk. Åker självklart till Finniki och vår favorittaverna där. Går som vanligt ut i köket och vill ha en fin tsipoura (med tillbehör) att äta. De tsipoura som fanns var lite stora men plockar ut den minsta som visar sig väga 700 gr och får ett pris. "To much" säger jag och taverna-ägaren tror jag menar priset! (Det var ju vikten det handlade om!) Han slår av på priset men, trött i huvudet som jag är envisas jag med "to much"..... Fortsätter "budgivningen" Till slut står ett gäng manliga bybor runt mig och "hejar på" i "prutningen".... Fattar inte själv förrän efteråt "språkförbistringen", tavernaägaren menade pris och jag vikt på fisken!!!
Nå, kan säga att den, alldeles underbara, fiskmiddagen blev väldigt billig!!
Catlady, något generad.....