Vandring mellan Votsalakia och Karlovassi

[Fältjäntan]

Ursprungligen postat av AndersK

I går - lördag - gjorde jag det som jag länge funderat över att göra; vandra mellan Votsalakias strand till Karlovassi. Egentligen att i långsamt tempo uppleva Samos två sidor; den torra södra och den betydligt frodigare norr.

Vädret var perfekt och svetten lackade endast i de starka uppförsbackarna till Marathokambos. En kopp kaffe på torget stärkte inför den fortsatta vandringen efter landsvägen upp till ”brytpunkten”, den högsta nivån, där man kan blicka ut över öns båda sidor. Här är en av vandringens höjdpunkter!

Fortsatte sedan efter landsvägen med etappmål Kastania. Vyerna som bjuds är fantastiska! Till skillnad mot tidigare år var torkan påtaglig. Det fanns inte en droppe vatten i bäckar och all växtlighet var i avsaknad av vatten.
I Kastania var allt stängt och under vandringen genom bebyggelsen slog det mig, att jag inte hörde ett ”mänskligt” ljud. Brunnen brusade, vinden ven i träden, katter jamade och höns kacklade, men inte en människa!

Jag valde i Kastania att vandra led 5 i nordlig riktning och givetvis - nedför. Det var ett misstag! Halkiga barr, löv och lösa stenar gav mig känslan av livsfara. Ett fall och sedan…… Lyckades ta mig ned till en mindre väg och var då fullständigt utpumpad. Laddade batterierna med bröd, apelsin och vatten, men krafterna kom inte riktigt tillbaka. Jag valde att fortsätta efter en mindre grusväg med en vidunderlig utsikt på vänster sida.

Anlände Lekka och på sätt och vis räddningen. Fortsatte efter vägen - den slingriga och bitvis mycket branta - mot Karlovassi. Krafterna var på upphällning och uppenbart vacklade jag in i Karlovassi. Det snurrade i hela kroppen! Jag lyckades med konststycket att ta mig till supermarket för köp av choklad och bananer. Sjönk ned på bänk utanför och åt. Kvicknade överraskande snabbt till och tog mig till strandkanten för att känna på vattnet. Därefter åter vila på en bänk, samtidigt som jag meddelade vännen Manolis var han kunde hämta upp mig för återfärd.

Nu helt OK och går, utan att stappla, strax de 100 meterna för ett morgondopp i det fantastiska vädret.

Vilken häftig vandring. Låter som nåt vi skulle ha gjort för ett antal år sedan, men nu tar åldern ut sin rätt.
Åkte däremot med bil och såg fram emot att äta lunch i Kastania. Stor besvikelse, samma upplevelse som du hade - helt öde. Det här var också i mitten av september så man väntade kanske inte på så många gäster.
Räddningen blev Lekka för oss också. God lunch, billigt och trevligt.
Kerstin

[Catlady]

Vilken vandring! Inte ens innan reumatismen hade jag fixat det. Tom bilarna vi kört uppför dessa vägar har "stånkat", så brant på sina ställen. Imponerande Men vilka vackra vyer du måste ha sett och lugnet ute i landskapet.... Tack för att du berättar!
Catlady, som har Samos/Pythagorion som nr 3 på "älsklingslistan"......

[AndersK]

Startar i Votsalakia och har här kommit en liten bit upp i backarna med etappmål Marathokambos.
(Tar en bild i taget. Lite krångligt är det och måste ut för ett ”morgondopp”….☀️

[AndersK]

Ingen bild! Vad gör jag för fel!!😩

[Netwolf]

Ursprungligen postat av AndersK

Ingen bild! Vad gör jag för fel!!😩

Jo, jag ser den. Det ser jättefint ut

[Kalimera]

Jag ser också, och håller med Wolfen: ser jättefint ut.

[Catlady]

Jag ser också och längtar, fina Samos! Så vacker bild
Catlady, som ville hon vore där....

[AndersK]

Så det funkade! Tack för uppmuntrande besked!

Här uppe i Marathokampos ca. 250 möh och efter ca. 1 timmes vandring. Närmar mig här torget via den gamla infarten och genom alla trånga gränder. Vissa hus visar tecken på skador efter jordbävningen och det har uppenbart pågått betydande reparationer.

Det blir en obligatorisk fika på torget vid kyrkan. Det är lugnt och fridfullt. En kuriosa är ett trafikljus till hjälp för framfart i gränderna. Tidigare års samling av fikande och framför allt pratandes äldre herrar saknas.

Handlar några apelsiner i en grönsaksaffär som ger intrycket att vara en jordkula. Kanske för alla grönsaker och frukters bästa i den påtagliga svalkan.

Vandrar vidare upp i gränderna till den större vägen.

[AndersK]

Följer den svagt lutande asfaltväg från Marathokampos mot ”brytpunkten”, alltså den punkt där jag har utblick över både södra och norra sidan av ön. Och (framför allt) det börjar bära utför.

Det går långsamt för det blir ständiga stopp för att hinna ta in den fantastiska utsikten. Närmast Marathokampos och i diset i vänster kant skymtar Agathonissi och mitt i bild skymtar Lipsi.

Fortsätter på lätta fötter trots en förfärlig mängd vatten i ryggan.

[yannis]

Fina längtansbilder, Anders!
Säger jag som kom till Sverige från Samos igår.

Birgitta

[AndersK]

Tack för det, Birgitta! Jag misstänker att du redan har löst returbiljett😀

För övrigt blåser det i dag friskt, däremot inte så kalla vindar som under vissa dagar förra veckan.

Ha det gott!
Anders

[AndersK]

Så, ”brytpunkten” är just passerad och jag satte mig på en sten vid vägkanten och skådade ut över grönskan i dalgångarna och målet; den lilla vita ”fläcken” i brytningen mellan grönt och blått - Karlovassi. Vingarna på raden av vindkraftverk ven i den måttliga och svala vinden. Värmen här var inte densamma som den var strax innan.

Trafiken på detta vägavsnitt var mycket gles. Uppenbart används den mest av lokalbefolkningen. Mitt antagande om ett betydlig frodigare grönska på denna sida stämde absolut inte. Torkan var påfallande och i de bäckar i vilka det fanns vatten i för två år sedan var snustorra. Nåväl, allt kan inte vara som förr…..

På höger sida hade jag en vidunderlig utsikt! Profitis Elias skymtade i fjärran. Betydligt närmare såg jag raden av byar inbäddade i grönska.

Fortsatte och tog raster med jämna mellanrum (håller stenhårt på max 45 minuters vandring och därefter vätska). Vägen slingrade sig fram bland odlingar, tallbestånd och ”djup” lövskog. En och annan nötskrika gjorde sig påmind. Några fordon passerade. Annars tyst. Avtagsvägen till Kastania närmade sig och där en efterlängtad enklare lunch. Förhoppningsvis…..

[piam]

En del bilder liknar dom jag tog häromdagen!
Har varit till Votsalakia en gång förut,aldrig
till Marathokampos,så det var en ny bekantskap.
Vi var till Manolates idag,väldigt lite turister
mot hur det brukar vara.
Åt lunch på AAA som flyttat ner till Agios Kristianos.
Rätta vägen mot Karlovassi var avstängd
Så bilarna fick trängas på en smal liten gata,hur
dom kom runt med långtradarna utan å träffa nåt
hus vete sjutton!duktiga chaufförer👍

Pia

[AndersK]

Kul att vi nyligen och delvis har ”gått” i varandras fotspår.

Marathokampos rekommenderas att besöka. Det första intrycket är kanske sådär, men väl inne i de vindlande gränderna, vilka går kors och tvärs i något för mig helt ologiskt mönster, upptäcker man det speciella.

Den som på förhand vet att benen inte bär upp- och nedför en oändlig mängd med trappsteg, ska vara försiktig och så gott det går hålla sig på en horisontell linje. Om det nu går! Oavsett, jag gillar Marathokampos mer än de byar som har blivit väl mycket ett mål för den stora skaran turister på Samos.

[AndersK]

Lunch behövdes, men här vid infarten till Kastania borde jag ha anat oråd. Under de senaste 10 minutrarna hördes några hundskall, en tupps hesa halade och några kacklande höns. Inget annat! Jo, vindens sus i träden.

Jag stannade och funderade över om det hade sett ut såhär (ungefär) när befolkningen lämnat sin by i bergen på Tilos - den övergivna byn. Intakta hus, gator och mycket annat. Här var det möjligt att ”ta” på tystnaden, numera i sig en lyxvara.

Nåväl - torget och lunch väntade……kanske

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Oavsett, jag gillar Marathokampos mer än de byar som har blivit väl mycket ett mål för den stora skaran turister på Samos.

Håller med dig fullständigt. Det är en underbara by som man gärna går vilse i.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Åh så vackert! Tack!

[AndersK]

Väl framme på torget besannades min oro; restaurangen/tavernan/caféet eller vad serveringen betecknas som, var stängd. Och inte nog med det! Den verkade vara det för evigt! Vid tidigare års besök, satt det alltid en cigarettpuffande person på en vinglig stol utanför och som kunde bistå med ”något” även under siesta-tid. Men inte nu.

Bord och stolar uppställda runt det mäktiga platanträdet skvallrade om att det förekom servering. Ja, det stod t.o.m. några tomma inte avdukade Mythos-flaskor och lyste på ett av borden. Men gungan saknades.

De små vattenfallen i den kommunala brunnen brusade ikapp med vinden i platanträdet. Annars tyst…..

Med den fantastiska utsikten funderade jag över mina alternativ; vandring efter leden eller vägen - den enklaste. Det blev leden….

Bilden var oundviklig att ta. Den nya och välstrukna grekiska flagggan över en rostig och ett väl använt fordon. Nytt och gammalt.

[Kalimera]

Ursprungligen postat av AndersK

Bilden var oundviklig att ta. Den nya och välstrukna grekiska flagggan över en rostig och ett väl använt fordon. Nytt och gammalt.

Jättefin bild!

På Platantavernan har vi ätit några av de godaste luncherna någonsin på Samos.

Läs mer om det här.

[Netwolf]

Tack för rapporter och bilder, Anders! 😀