Små anekdoter, reflektioner med mera ...

[yannis]

Ett par roliga anekdoter.
Vi bodde i Chania på Kreta, men hade tagit bussen till Rethymno för att hälsa på våra vänner Calle och Git.
Men den egentliga orsaken var att med Calles hjälp köpa en bouzouki. Allt gick bra och senare på kvällen tog vi åter bussen hem. För att komma till Casa del Amore måste vi gå på inkastarsidan i Chanias hamn. Där brukade vi alltid bli trakasserade av just dessa inkastare. Vad hände nu? Jo, vi kom som en bouzouki-spelare med sin sångerska. Inte en inkastare tog tag i oss! Jag sa till Arne att han alltid skulle bära bouzoukin med sig.
Jag har den fortfarande kvar.



Så var det bussen på Sikinos. Vi bodde i hamnen och skulle åka upp till chora. I chora skulle en taverna ha musikunderhållning. Med samma buss åkte 5-6 andra turister som hade samma mål. Bussen skulle gå klockan 8 tillbaks. När bussen stannade i chora frågade busschauffören om vi ville senarelägga returen och det ville vi gärna. Så chaffisen sa då att han ändrade returresan från klockan 8 till klockan 10. Alla blev nöjda.



Vi hade en underbar kväll med god mat, fin musik och dansande innan vi åter gick till bussen för hemtransport.

Birgitta

[sjöborren]

Birgitta! Det är det här vi kan kan glädjas och skratta åt i dessa dystra tider. ))

[LaRose]

Härliga berättelser, Birgitta! Tack för att du skriver.

[Netwolf]

Ursprungligen postat av LaRose

Härliga berättelser, Birgitta! Tack för att du skriver.

Kan bara instämma med föregående talare. Men tänk vad en grej som ett instrument kan associera till. Klart man får en annan bild i huvet.

Påminner mig om den gången, när jag köpte en gitarr till en vän i present. Det var på en second-hand i Majorna och sen klev jag på vagnen in mot stan. Satte mig längst bak, med gitarren i knät. Där satt då också ett gäng överförfriskade gentlemens, som hela resan önskade låt efter låt. Jag försökte förgäves förklara att jag inte spelar gitarr, men på det örat ville de inte lyssna. Ja, de var ju redan på örat om man så säger...

/Netwolf

[Kalimera]

Underbart Birgitta!

[Fältjäntan]

2005 var jag och gubben och luffade runt 3 veckor på Kreta. Det var innan jag upptäckt Kalimera så vi hade bara Vagabonds guidebok om Kreta att gå efter. Första dagarna tillbringade vi i Kissamos på västra Kreta. Vi hyrde cyklar och tog oss en dag till Falassarna. Brant backe ner mot stranden - inte tänkte vi på att vi måste ta oss upp igen!!
Solen gassade obarmhärtigt och vi slet förtvivlat tills det kom en liten lastbil med gubbar som vi stoppade - snälla, kan vi få skjuts upp till huvudvägen. Dom skrattade gott - upp med cyklarna och oss på flaket och på några minuter var vi uppe. Se´n var det 8 km nerförsbacke tillbaka till Kissamos.
På kvällen skulle vi leta upp en taverna ca 1 km utanför Kissamos, som vi läst i guideboken skulle vara så bra. Vi gick och gick och kom ut på rena landet och förstod att vi nog gått fel. Träffade en kille som höll på att driva in fåren för natten. Han kunde väldigt lite engelska, men med staplande grekiska lyckades jag förklara vad vi sökte.
Som vanligt - inga problem. Fick han bara stänga in sina får så kunde han köra oss.
Vi hade passerat tavernan, som hade en helt nersliten skylt. Det såg stängt ut, men killen hoppade ut och gick in och pratade med ägaren - och självklart var vi så välkomna. Det var ju så tidigt på säsongen så det fanns ingen matsedel, men jag minns att maten vi fick var jättegod och avslutades förstås med raki och liten skorpa. Det kom några gäster till under kvällen, troligen lokalbor.
Vi cyklade också upp till Polyrina, en gammal by, som vad vi fick berättat varit mycket viktig för länge sedan. Fick se när man gjorde raki och när vi åt en lätt lunch blev vi bjudna på nybakade "kalitzoni" med Misitraost som serverades med honung - mums!!

Ja, vilka minnen man har. Så mycket vi upplevde under de tre veckorna skulle kunna bli en hel liten roman. Och det är alla dessa minnen man får leva på nu.
Kanske kan det bli en resa till hösten. Hoppas, hoppas!!!!
Kerstin