Små anekdoter, reflektioner med mera ...

[piam]

Vi var på Parga för en massa år sen och fick för oss att
åka en tur tillbaka till Korfu stad.
Färjan gick från Igoumenitsa,vi lämnade kvar bilen för vi
skulle bara strosa runt i stan några timmar.
När vi kommer tillbaka är det en massa militärer med
kpistar som går runt bland bilarna,vi hann åka en bit
blir stoppade och det står en å pekar med kpisten att
föraren ska kliva ur och öppna bagageluckan,dom rota
runt lite bland ryggsäckarna och tittade misstänksamt
på oss som var kvar inne i bilen.Kändes otrevligt och
inget roligt slut på en trevlig dag på Korfu.

Pia

[sjöborren]

Farmony! Det måste vara många år sedan du var på Tilos. Idag är det många uthyrare som väntar när båtarna kommer in. Och Tilos är sedan tio år tillbaka ”vår ö”.

[Farmony]

Oh ja - 30 år sedan! Har säkert ändrats en hel del skulle jag tro


/Ulla

[yannis]

Symi är en ö jag inte varit på många år. Men ack så liten och vacker! Men det var det där med dagsturisterna från Rhodos.... Vi löste det med att ta bussen till stranden i Pedi. Där var det alltid lugnt. Sedan tog vi bussen hem tillbaks till Gialas på eftermiddagen då horderna försvunnit.
Så en förmiddag när vi skulle åka iväg med bussen hördes något utrop i högtalaren i Gialas. Eftersom det var på grekiska brydde vi oss inte om det. Vi hade en skön förmiddag på stranden och tavernan i Pedi för att sen invänta bussen tillbaka. Tavernaägaren sa då till oss att det inte går någon mer buss tillbaka. Ni måste ta er upp till Chorio för att sen ta bussen hem.

Det var inte långt upp till Chorio, så vi började gå. Då förstod vi vad dom hade utropat i högtalaren; asfalt höll på att läggas på vägen mellan Pedi och Chorio! Så vi traskade i den mjuka asfalten upp till Chorio. Sedan hem med bussen. Utanför vår studio tog vi av oss sandalerna och bar dom upp. Sedan satt vi länge på vår balkong och skrapade av asfalten på våra sandaler med en pinne.
Så om det är någon som går mellan Chorio och Pedi och ser några sandalspår i asfalten så är det våra!

Tavernan i Pedi



Birgitta

[Netwolf]

Haha, Birgitta. Det var en skön story!

[Alala]

Härlig story, jo. Och tavernan i Pedi ser trivsam ut!

/ Anne

[ciakoohler]

Ja du Birgitta ,det måste ha varit det året vi var där samtidigt.Jag har också traskat i asfalten där.

[sjöborren]

Tänk så många roliga minnen vi har ...

[sjöborren]

Roligt eller inte ... Glömmer aldrig den gången på Tilos då vi en eftermiddag/kväll satt på balkongen och hade ”fruktstund” tillsammans med goda vänner. Plötsligt dök det upp ett gäng irriterande myggor (som inte stack trots väninnans försök att röka ut dem). Detta gjorde att hon hämtade en flaska myggolja - till och med smorde mig. Om myggen försvann minns jag inte, däremot minns jag mycket väl dagen efter då hon kom för att hämta flaskan som blivit kvar. Det var när jag höll i flaska jag kunde läsa Aceton.

[yannis]

Ett par roliga anekdoter.
Vi bodde i Chania på Kreta, men hade tagit bussen till Rethymno för att hälsa på våra vänner Calle och Git.
Men den egentliga orsaken var att med Calles hjälp köpa en bouzouki. Allt gick bra och senare på kvällen tog vi åter bussen hem. För att komma till Casa del Amore måste vi gå på inkastarsidan i Chanias hamn. Där brukade vi alltid bli trakasserade av just dessa inkastare. Vad hände nu? Jo, vi kom som en bouzouki-spelare med sin sångerska. Inte en inkastare tog tag i oss! Jag sa till Arne att han alltid skulle bära bouzoukin med sig.
Jag har den fortfarande kvar.



Så var det bussen på Sikinos. Vi bodde i hamnen och skulle åka upp till chora. I chora skulle en taverna ha musikunderhållning. Med samma buss åkte 5-6 andra turister som hade samma mål. Bussen skulle gå klockan 8 tillbaks. När bussen stannade i chora frågade busschauffören om vi ville senarelägga returen och det ville vi gärna. Så chaffisen sa då att han ändrade returresan från klockan 8 till klockan 10. Alla blev nöjda.



Vi hade en underbar kväll med god mat, fin musik och dansande innan vi åter gick till bussen för hemtransport.

Birgitta

[sjöborren]

Birgitta! Det är det här vi kan kan glädjas och skratta åt i dessa dystra tider. ))

[LaRose]

Härliga berättelser, Birgitta! Tack för att du skriver.

[Netwolf]

Ursprungligen postat av LaRose

Härliga berättelser, Birgitta! Tack för att du skriver.

Kan bara instämma med föregående talare. Men tänk vad en grej som ett instrument kan associera till. Klart man får en annan bild i huvet.

Påminner mig om den gången, när jag köpte en gitarr till en vän i present. Det var på en second-hand i Majorna och sen klev jag på vagnen in mot stan. Satte mig längst bak, med gitarren i knät. Där satt då också ett gäng överförfriskade gentlemens, som hela resan önskade låt efter låt. Jag försökte förgäves förklara att jag inte spelar gitarr, men på det örat ville de inte lyssna. Ja, de var ju redan på örat om man så säger...

/Netwolf

[Kalimera]

Underbart Birgitta!

[Fältjäntan]

2005 var jag och gubben och luffade runt 3 veckor på Kreta. Det var innan jag upptäckt Kalimera så vi hade bara Vagabonds guidebok om Kreta att gå efter. Första dagarna tillbringade vi i Kissamos på västra Kreta. Vi hyrde cyklar och tog oss en dag till Falassarna. Brant backe ner mot stranden - inte tänkte vi på att vi måste ta oss upp igen!!
Solen gassade obarmhärtigt och vi slet förtvivlat tills det kom en liten lastbil med gubbar som vi stoppade - snälla, kan vi få skjuts upp till huvudvägen. Dom skrattade gott - upp med cyklarna och oss på flaket och på några minuter var vi uppe. Se´n var det 8 km nerförsbacke tillbaka till Kissamos.
På kvällen skulle vi leta upp en taverna ca 1 km utanför Kissamos, som vi läst i guideboken skulle vara så bra. Vi gick och gick och kom ut på rena landet och förstod att vi nog gått fel. Träffade en kille som höll på att driva in fåren för natten. Han kunde väldigt lite engelska, men med staplande grekiska lyckades jag förklara vad vi sökte.
Som vanligt - inga problem. Fick han bara stänga in sina får så kunde han köra oss.
Vi hade passerat tavernan, som hade en helt nersliten skylt. Det såg stängt ut, men killen hoppade ut och gick in och pratade med ägaren - och självklart var vi så välkomna. Det var ju så tidigt på säsongen så det fanns ingen matsedel, men jag minns att maten vi fick var jättegod och avslutades förstås med raki och liten skorpa. Det kom några gäster till under kvällen, troligen lokalbor.
Vi cyklade också upp till Polyrina, en gammal by, som vad vi fick berättat varit mycket viktig för länge sedan. Fick se när man gjorde raki och när vi åt en lätt lunch blev vi bjudna på nybakade "kalitzoni" med Misitraost som serverades med honung - mums!!

Ja, vilka minnen man har. Så mycket vi upplevde under de tre veckorna skulle kunna bli en hel liten roman. Och det är alla dessa minnen man får leva på nu.
Kanske kan det bli en resa till hösten. Hoppas, hoppas!!!!
Kerstin