Solbränna ett svenskt behov ?

[simetra]

Men det har skett en klar förbättring de senaste decennierna med att skydda sig mot solen. Första hälften på åttiotalet då jag var tonåring var det populärt med solarium och man grundade ofta med det innan man skulle åka på en ”sol-resa”, att skydda sig med solkräm fanns nästan inte på kartan.
Minns en gång då jag och en jämnårig kompis (vi var bara 16 år) skulle åka på vår första resa på egen hand utan föräldrar (naturligtvis gick den till Rhodos med Club 33 ). Vi gick in på apoteket här hemma i Sverige och frågade efter solkräm med riktigt hög skyddsfaktor och kom ut med varsin sol-lotion med skyddsfaktor 8 .

Efter första soldagen på stranden synade vi vår hud, nä ingen solbränna alls så den solkrämen skippade vi för bruna ville vi och skulle vi ju bli…

Idag tror jag ingen solar solarium längre och så låg solskyddsfaktor som 8 (vilket var väldigt högt på den tiden) finns nog inte.

[piam]

Å jag har jobbat med utvecklingsstörda ungdomar
i massor av år...

Pia

[Athanasia]

Jag har jobbat med hemtjänst, och förstår allt trots det😉

[Kalimera]

Ursprungligen postat av simetra

Men det har skett en klar förbättring de senaste decennierna med att skydda sig mot solen. Första hälften på åttiotalet då jag var tonåring var det populärt med solarium och man grundade ofta med det innan man skulle åka på en ”sol-resa”, att skydda sig med solkräm fanns nästan inte på kartan.

Sådär höll jag också på. Inte klokt egentligen. Jag solade mycket i min ungdom, smorde aldrig in mig, inte ens när jag mitt i vintern åkte till Kanarieöarna. I Grekland använde jag barnolja som jag trodde skulle göra mig ännu brunare. Helt galet förstås.

Idag har jag halvlånga brallor och en långärmad skjorta på mig på dagarna. Sedan smörjer jag in med solskyddsfaktor 50. Nu solar jag ju aldrig, men jag skyddar mig noga ändå.