![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]()
Vi fortsätter väl vår vistelse på Lipsi
Onsdag den 14.9.2016 Strömavbrott på morgonen på hela ön. Blev lite kris när toaletten inte fungerade, men Chrisoulas man lyckades ordna så att vattnet fungerade. Så gick vi iväg för att komma till Platis Gialos beach. Tog oss 50 minuter att komma fram (enligt guiden 30). Vi kom fram i god tid för att få en bra plats i skuggan. Men strax började taxibilar, folk på moppar, den lilla lokalbussen och även andra dårar, som liksom vi vandrade i värmen, att strömma in. Stranden var väl så där, men vacker omgivning, härligt turkost vatten och väldigt långgrunt. Det blev att traska långt innan men blev blöt om magen. Vi åt en god lunch på Kostas Taverna, men det var så mycket folk, så att höra något av den vackra musiken och njuta av stillheten var omöjligt. Det blev ett dopp till och skrattade gott åt ett gäng ankor som höll till på stranden. Dom simmade en runda, kom upp på stranden och gick till andra sidan och simmade sedan tillbaka. När någon ny badgäst kom sprang hela flocken fram för att se om dom kunde få något att äta. Trevliga små varelser. Efter att ha njutit en stund till i solen gick vi hemåt igen. Strömmen hade kommit tillbaka så det blev det vanliga, fika, tvätt, dusch och vila. På kvällen gick vi och tog en ouzo med tillbehör på en av ouzeriorna i hamnen - det fanns 4 stycken. Så köpte vi hem lite småplock och satt på balkongen och åt. På natten vid 12-tiden väcktes vi av ett förskräckligt oväsen. Det var en jättestor färja som kom in i den lilla hamnen. Gick mellan Kos och Pireaus. Över huvud taget var det mycket båtar, flera gånger per dag som anlöpte Lipsi. Torsdag den 15.9.2016 På dagens program stod att vandra till Monodendri. Var lite osäkra på vägen, men efter att ha frågat i det gamla bageriet så visade det sig att det var väldigt lätt att hitta. Och så stämde tiden för vandringen med guiden. En liten stenig strand på andra sidan ön med bara ett enda knotigt träd - därav namnet. Monodendri betyder ensamt träd. Hittade lite skugga under några klippor. Vi var helt ensamma, så det blev att bada som Gud skapat oss. Härligt varmt, klart vatten. Lite svårt att ta sig ner bland alla stenar, men vi hittade ett parti där det var slätt berg en bra bit ut. Det blev några timmar där med lite frukt och ostpajer som matsäck och varsin kokoskaka, som mannen i det gamla bageriet stoppade ner extra i påsen. När vi kom hem var det städat och bäddat som vanligt, plus att på spisen stod två burkar med stekt fisk och fyllda auberginer och bröd. Vad säger man? Grekisk gästfrihet!! Det var Anna som lagat maten. När vi skulle betala på kvällen ville vi lämna lite extra för all service, men det var inte att tala om. En liten skräckupplevelse blev det när vi skulle ta ut pengar från bankomaten på kvällen. Det gick inte, fick bara information att ta kontakt med vår bank. Kollade upp att allt var OK. Det blev en något orolig natt, vad var fel? När vi ätit vår goda hemlagade mat blev vi bjudna på glass och fika hos Chrisoula och hennes familj. Sonen hette Nikolas och han hade namnsdag så dom hade firat. Barnen var lediga från skolan, för Nikolas är ett stort helgon. Det blev prat om barn och barnbarn och en massa annat. Fick bl a höra att det fanns giftormar på ön och att vi inte borde ha gått i sandaler till Monodendri. Fredag den 16.9.2016 Upp tidigt, frukost, packa det sista och till banken, som öppnade kl 8.00. En mycket trevlig dam hjälpte oss och det var inte vårat fel att vi inte fick ut några pengar. Det hade varit strul med bankomaten. Vilken lättnad! Vi var nästan helt utan kontanter. Stadda vid kassa igen blev det stort kram- och pusskalas på Galini och strax före 10 ångade vi iväg med Nisos Kalymnos. Farväl Lipsi, en mycket fin liten ö. Vi kom fram till Agathonisi via Patmos och Arki. Rummet vi förbokat efter tips från Kalimeras guide, Pension Glaros, hade ju inte samma standard som vi kom från, men helt OK. Kylskåp och AC, liten toa med dusch. Jättefin utsikt över hamnen och havet från balkongen. WiFi fanns på taverna Seagull, som låg precis under vår balkong. Vi gick ner till tavernan för en sen lunch och en Mythos. Ett gäng jägare med jakthundar kom med samma båt och det var ett skällande och gnyende utan like. Man jagade vildkaniner och småfågel, det var väl inte riktigt lagligt, men polisen kunde inte göra mycket för att stoppa det. Gick en sväng ner till hamnen för att kolla båttider. En market och en minimarket fanns med det allra nödvändigaste. Så in på rummet, på med AC:n och lite vila. Det blev några timmar, skönt att koppla av en dag både från sol och allt vandrande. Middag på taverna Seagull, tzatziki, get i tomatsås och stuffed tomatoes. Allt mycket gott. |
#2
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() På Tilos är all jag jakt förbjuden, och därför är det en fantastisk ö om man som vi gillar fågelskådning. Angående tiderna i guiden. Vi brukar ta en bild när vi börjar gå och en när vi kommer fram, och när jag kollade bilderna från Lipsi nu så tog det oss 30 minuter att gå till Platys Gialos. Tur att tiden stämde till Monodendri i alla fall. ![]() Ser fram emot fortsättningen om Agathonissi. |
#3
|
||||
|
||||
![]()
Jag hoppas Ni återvänder till Lipsi och då äter på någon av de andra tavernerna. Nikos och
Yannis är väl värda ett besök. Visst är det skönt att sitta på balkongen och äta smått från butiken. Men på tavernorna i vid hamnen är det i september väldigt många Lipsibor, så man kan få roliga kontakter, om man vill ha det. I september i år blir det Lipsi för 9:e gången för oss. |
#4
|
||||
|
||||
![]()
Lördag den 17.9.2016
En stilla morgon, skugga och 24 grader på balkongen. Eftersom vi inte hade möjlighet att fixa frukost på rummet gick vi trappan ner till taverna Seagull. Bröd, marmelad, honung, ägg, färskpressad juice och kaffe. Vi saknade yoghurten så för att kompensera det handlade vi matsäck med bröd, varsin yoghurtburk och honung, frukt och vatten och stretade iväg upp för mördarbacken till Megalo Chorio, gick en sväng i byn. Hittade en minimarket och en gammal man kom ut. Tänkte köpa glass men det fanns bara andra frysvaror i glassboxen, så det blev lite choklad i stället. Måste ju köpa någonting. Vi fortsatte efter en nyanlagd väg ända bort till Katholiko, ca 3,5 km från hamnen. Kollade på fiskodlingarna. En kille kom från en båt med plastpåsar fulla med nyfångad fisk. Han frågade om vi ville ha, det var gratis. Tyvärr, vi förklarade att vi inte hade någon möjlighet att laga till den på rummet vi bodde. Annars hade det varit perfekt middag. Vi gick tillbaka upp för backen till en liten kyrka, där vägen delade sig. Såg en liten strand som såg mysig ut en bit längre ner och gick dit. Förstod sen att det var Poros beach. Lite skräpigt, en massa åsneskit, men murade sittplatser under skuggande träd och en långgrund strand. Underbart skönt att svalka av sig. Åt vår matsäck och tog det lugnt, tog ett dopp till och började sen promenaden hemåt. Hemma lagom till fikat och hade väl gått runt 9 km. Solen låg obarmhärtigt på mot balkongen så vi fick flytta in utemöblerna på rummet. På kvällen åt vi på Gerges Taverna nere vid hamnplanen. Fried zucchini och biff Stifado. |
#5
|
||||
|
||||
![]()
Hur var maten där?
|
#6
|
||||
|
||||
![]()
Maten på Georges Taverna smakade bara bra. Vi åt där en gång till under vår vistelse på Agathonisi.
Men nu fortsätter vi vårt besök på en mycket mysig liten ö. Söndag den 18.9.2016 Frukost på Seagull. Gjorde matsäck och gick upp mot Mikro Chorio. 600 m, men också en riktig mördarbacke. Mycket liten by med mycket litet torg. Vi fortsatte vår vandring genom byn på en väg som slingrade sig upp mot en höjd. Efter en knapp kilometer öppnade landskapet upp sig över en liten platå, där man hade getter och odlingsfält. Enligt Voula, vår värdinna, var det mycket vackert där på senvintern, när allt var grönt och fräscht. Vi vände tillbaka och gick upp till kyrkan Agios Panteleimenos. Vyn därifrån ner över hamnen och bukten var fantastisk. Tog en liten frukt- och vattenpaus i skuggan bakom kyrkan innan vi gick ner igen och fortsatte ut till Spilia beach. En liten stenig strand med några träd som låg knapp kilometer från hamnen. Vi var ensamma och hittade en bra plats att slå oss ner på. Badade, solade, åt matsäck, nytt bad, mera sol och vid 3-tiden började flera badgäster infinna sig. Då var det dags för oss att gå hemåt för de vanliga eftermiddagsbestyren. Jägarna, som kom med samma båt som oss, gick runt uppe i bergen med sina hundar och skotten ekade i den lilla dalen. Middag på Seagull igen, en pikilia och moussakas, vitt vin. En helt underbar kväll, varmt, ingen vind och havet låg som en spegel inne i viken . Måndag den 19.9.2016 Hade sett på en karta nere vid hamnen att det fanns en strand som hette Tsaggari beach. Låg nedanför Megalo Chorio på andra sidan en udde. Efter frukost och en trevlig pratstund med Voula, kämpade vi oss upp för mördarbacken till byn och därifrån såg vi stranden. Men hur kom man dit? Första biten följde vi en vanlig väg, men sen? Vi mötte en kille som grävde och vattnade runt nyplanterade träd och han såg väl att vi verkade lite vilsna, för han frågade om vi skulle till Tsaggari. Följ bara vägen och stenmuren! OK, inga problem, trodde vi. Vi lämnade väl vägen för tidigt och vid fel stenmur (fanns några stycken) för vi hamnade bland en massa getter och fick ta oss igenom stängsel på olika sätt. Men till slut kom vi fram till stranden. Men vilken besvikelse!! Stenigt, skräpigt och en massa läskiga, urvassa sjöborrar bland stenarna när vi skulle ner i vattnet. Hörde senare att man åt dom och att det var riktiga delikatesser. Vi hittade en skuggig plats längst in bland klipporna, tog oss ner i vattnet med stor möda. Vi hade badskor, annars hade det nog inte blivit något bad. Vattnet var ju som vanligt helt underbart, men det blev bara ett dopp. Lite slöande i solen och den goda matsäcken och så var det dags att leta oss hemåt, följande rätt stenmur uppåt, lekte stengetter, för det var ruskigt brant, och så kom vi ganska snart upp till kyrkan Agios Ioannis. Det var den vägen vi skulle ha gått till stranden. Skyltar fanns där, men vi fick ju ett gratis äventyr bland alla getter och det är väl det man minns när man tänker tillbaka. Nu gick vi till den lilla minimarketen i Megalo Chorio och köpte varsin dricka av den gamle mannen. Han såg väl att vi var trötta och varma, för han ställde fram stolar så att vi kunde sitta ner. Genomsvettiga tog vi ett skönt dopp på stranden i hamnen innan det var dags för fika, tvätt och vila. På kvällen blev det Georges taverna igen. Greksallad, fava och fisk för två, en kanna vitt. Jättegott. |
#7
|
||||
|
||||
![]()
På Seagull kan man få en fantastisk god getgryta. Det är Voulas mamma som tillagar den. Provade ni denna maträtt?
Ostpajerna är också suveräna där. Små, små pajer. Ett bra tilltugg att ha med sig på färjan när man lämnar ön. Nu blir jag riktigt sugen! Vilken tur att man snart är där. Birgitta. |
#8
|
||||
|
||||
![]()
Trevligt att läsa din berättelse. Tack Fältjäntan!
/ Anne ![]() |
#9
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Tisdag den 20.9.2016 Vaknade vid femtiden och hörde åskan på avstånd. Tog in tvätten från balkongen och strax kom en regnskur. Så hände något som inte var så roligt just då,men som vi kan skratta åt så här efteråt. Vid sjutiden började det droppa vatten från taket ner i sängen. Fick flytta sängen så långt det gick mot garderoben. Vi pratade med Voula om sprickan i taket och vi kunde få byta rum, ett hade precis blivit ledigt. Men vi hade bara en natt kvar och blev det inte mer regn var det inga problem - vilket vi fick ångra. På hamnkartan fanns en strand utsatt som hette Gardouravlakos beach. Den låg efter Spilia beach och man måste gå över höjden för att komma dit. Skulle vara fint och väl värt ett besök, enligt både Voula och Jannis. Utrustade med långbyxor och walkingskor (för första gången den här resan) gav vi oss iväg. Lite krångligt att hitta gångstigen upp från Spilia beach, men när vi kom upp till toppen fanns rösen och rödmarkeringar för att hitta rätt väg ner. Lite äventyrligt var det, för det var brant och stenigt. Inte något för personer med anlag för svindel eller yrsel. Tyvärr var även den stranden full av bråte. Vinden,vågorna och den steniga stranden inbjöd inte till något bad, men vi stannade någon timme för att strosa runt lite och äta vår matsäck. Det var lite växlande molnighet, men fortfarande varmt. Tillbakavägen gick lättare, då hittade vi rösad väg ända ner till Spilia beach. Vi tog ett snabbt dopp på bystranden innan vi gick upp för vila och dusch. Då kom regnet. Det bara öste ner. Första riktiga regnet på Agathonisi sedan april. Klockan 7 började takdroppet igen, så det var bara att flytta sängen och lägga ut ett badlakan på golvet. Vi gick ner till Seagull för middag. Det blev tzatziki och en mixed grill för två. Vi pratade med Voula om den skräpiga stranden. Hon berättade vilka stora problem dom haft förra året med alla flyktingar som kom från Turkiet. Mycket av skräpet på stränderna kom från dom. Det var trasiga båtar, skor, kläder och flytvästar. Hon försökte förmå kommunen att skicka ut folk för att städa upp, men fick inget gehör. Hon berättade också om hur mycket man skulle kunna göra för att locka fler att besöka ön. Men inte heller där fick hon något gensvar. Lite tudelat kanske, ön är ju en sann idyll och det vore kanske synd om den blev för sönderturistad. Hamnen på Agathonisi är ju inte stor, men under hösten 2015 hade man haft 700 - 800 flyktingar där på en dag. Som mest 1020 personer som man måste hjälpa med vatten och mat innan dom transporterades vidare till fastlandet. Kan förstå att det varit problem och vår beundran för hur man klarat av att ta hand om dessa stackars människor är stor. |
#10
|
||||
|
||||
![]()
Fältjäntan; var på Agathonissi 2008 och upplevde de första flyktingströmmarna till ön.
Läs gärna mitt resebrev från september 2008. |
#11
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Har läst ditt resebrev från 2008. Så fruktansvärt. Jag är så glad för att det var lugnt när vi var där. Onsdag den 21.9.2016 Takdroppet slutade vid midnatt. Sista frukosten på Agathonisi. Vi betalade våra frukostar till Jannis som kollade upp båttiderna åt oss. Lite förvirrande med olika tider, beroende på var man tittade. Enligt tjejen i biljettkontoret i hamnen skulle båten gå 12.30. På tidtabellen på kontoret stod det 13.15. På minimarketen satt ny tidtabell uppe fr o m 21.9, där var det 12.40. När vi kom ner till hamnen och köpte biljetterna var avgångstiden ändrad till 13.00. Biljettkontoret förresten, den gamla kuren är ersatt med en ny, datoriserad som ligger precis vid ett kafé nere i hamnen. Strax före 13.00 ångade Nissos Kalymnos in och vi fick en lugn färd till Samos - ingen vind alls - soligt och varmt. Det var med stor saknad vi lämnade Agathonisi. Jag hade varit lite tveksam över att vara 4 dagar på en ö där det inte fanns något speciellt att göra. Men det var med tårar i ögonen vi lämnade ön. Måste tillbaka! Kan inte förklara känslan, men vi kände båda två ett sådant lugn och en avkoppling, att man inte behövde göra något alls för att få tiden att gå. OK, vi gjorde ju flera utflykter, men det fanns ju inget annat att fördriva tiden med. 14.20 var vi framme på Samos och gick till vårt förbokade hotell Polyxeni på hamnpromenaden. Litet, enkelt rum med balkong mot bakgård. Packade upp det viktigaste och gick sen ut på sta´n för att få oss lite till livs. Hittade ett ställe - Daphnes - på en liten bakgata och åt en greksallad, gyros och varsin Mythos. Strosade runt lite och kollade i affärer innan vi gick tillbaka till hotellet för en liten whiskey och lite vila. Fick problem med AC:n på rummet och TV:n funkade inte heller, men fick hjälp snabbt och smidigt av hotellpersonal. TV:n var nyinstallerad och elsladden gick genom väggen in till rummet bredvid till en kontakt där. När gästerna där behövde eluttaget och drog ur kontakten slocknade vår TV. Hände två gånger. Lite lustigt, men vi var ju i Grekland. Nu tittar man väl inte så mycket på TV, men jag tycker det är intressant att försöka hänga med och förstå det lilla grekiska jag kan. Gick ut vid niotiden och åt en mixed starter för två på Iridion (faktiskt samma som första kvällen upptäckte vi). Mycket gott och mättande. Varmt och skönt, men lite växlande molnighet. Torsdag den 22.9.2016 Sov riktigt bra trots en massa ljud som vi inte var vana vid efter de små lugna öarna vi besökt. Min 70-årsdag!! Uppvaktades med fina guldörhängen av maken. Vi tog bussen in till Samos stad. Traskade runt på hamnpromenaden och en bit upp i stan. Plötsligt blev det mulet och började regna. Satte oss på en servering vid torget för en lätt lunch. Det blev kyligare och molnen mörknade alltmer, så vi bestämde att ta bussen tillbaka klockan två. Nästa gick inte förrän fem och regnet öste ner, så det var inte läge aatt gå runt och se något mer.Lite synd, för det hade säkert varit mysigt att komma upp från hamnen med alla turistbutiker. Det blev lite choppande i butiker i Pythagorion i stället, man måste ju ha Ouzo och Metaxa med sig hem. Nu sken solen igen!! På kvällen gick vi till restaurang Faros igen för en god födelsedagsmiddag som smakade helt fantastiskt. Det hade blivit lite småkyligt så vi stannade till på baren i hörnet vid huvudgatan och tog varsin Irish Coffee. Det märktes att man började närma sig slutet på säsongen, för det var betydligt mindre folk ute än tre veckor tidigare när vi först kom dit. |
#12
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() ![]() / Anne ![]() |
#13
|
||||
|
||||
![]()
Tisdag 23.9.2016
Sista dagen. Lite segt när man inte har något speciellt planerat. Vackert väder, men det blåste så in i bomben, så något bad lockade tyvärr inte. Annars hade det varit skönt att njuta av havet och solen en sista gång före hemresan. Vi tog en långpromenad upp till Chora och fikade. Blev väl ca 8 km tur och retur. En lätt lunch efter huvudgatan och som vanligt måste jag inhandla en almanacka med vackra bilder och något att längta tillbaka till. Traskade ut till Two Spoons, ett litet glasscafé längst ut på hamnpromenaden och köpte varsin glass. Små moskitos trivdes där i skuggan så vi flyttade oss ut på piren bakom Pythagorastatyn och slog oss ner i solen. Tittade på båtar som kom in och bara njöt av den sista solen. Vid 4-tiden var vi tillbaka på vårt rum för vår whiskey och lite vila. Gick till taverna Maritza för middag på kvällen. Där var mycket folk och det var inte bara vi som tyckte det var skönt att sitta inomhus, för det blåste fortfarande kraftigt och var lite kyligt. Lördag 24.9.2016 Hade packat det mesta kvällen före och gick ner för frukost vid halv nio. Bara 16 grader och blåsigt. Polyxeni hotell var riktigt bra. Trevlig och hjälpsam personal och läget nere vid hamnpromenaden, bara några hundra meter från platsen där färjorna lägger till, var perfekt. Fin frukost och bra pris, 57 Euro. Tog taxi till flygplatsen vid halv tio - 10 Euro + 1 i dricks. Incheckningen hade redan börjat och vi kom iväg 11.45 som planerat. Ganska skakig start också p g a vinden från norr och den korta startbanan. Flygningen hem var lugn och 14.25 landade vi på Arlanda. Sammanfattning av vår resa. Bra boenden överlag, mycket avkopplande, fanns inte så mycket att göra på de små öarna mer än att vandra och bada. Skönt att inte ha en massa måsten. Vi fastnade ju speciellt för Agathonisi. Måste tillbaka dit, gärna tidigt på våren, då allt är grönt. Pension Glaros har öppet hela året. Dom har gäster från Frankrike och Italien som kommer varje år i februari, så varför inte utöka med gäster från Sverige också. Längtan till Grekland finns alltid, men i år blir det nog en resa norrut i Sverige och till Lofoten i Norge. Har alltid velat dit och nu ska det bli av. Vi har ju öluffat ett antal gånger i Grekland, men planer finns att besöka grekiska fastlandet nästa gång. Önskar alla Kalimeravänner en härlig Greklandssommar Kerstin och Stickan |
#14
|
||||
|
||||
![]()
Tack snälla Fältjäntan för dina trevliga rapporter. Har varit kul att vara med dig på öarna. Några av dem var gamla bekanta och andra var nya bekantskaper.
En liten fundering! Jag tror att det kanske har varit ämne för någon separat tråd tidigare, men, so what! Min fråga är ..... ..... Ni har den här gången, och som jag förstår också tidigare, besökt ganska många öar på en och samma resa. Många med er gör ju så, 2 - ? nätter per ö, och sedan vidare. Hur känner ni när det gäller det? Känner ni aldrig längtan att bara åka till en enda ö och bo där 1 - 2 veckor och riktigt känna in den. Lära känna både själva ön och dess befolkning. Det hinner man ju knappast på bara ett par dagar. Vi är mera av den typen som vill stanna och lära känna både ön och folket. Men som sagt, är ni hela tiden sugna på att dra vidare eller kan ni ibland känna som vi gör och resa till en enda ö och stanna där? Masse |
#15
|
||||
|
||||
![]()
Fältjäntan, det har varit underbart att läsa din berättelse.Tack så mycket!
Så härligt att ni också fastnade för Agathonissi och gjorde fin "reklam" för ön. Det är ju en ö att bara vara på, utan måsten. Man blir lugn långt in i själen. Ön behöver lite mer besökande, enligt Voula. Så Masses fråga till Fältjäntan, som jag även gärna svarar på. Vi har tidigare öluffat med många öar som destination. Men med ålderns rätt med diverse krämpor blir det inte lika många öar längre. Samt, framför allt, vi har en längtan tillbaks till våra kära öar! Så nästa resa som vi startar den 23 maj blir det Samos som avstamp och därefter Agathonissi och Fourni för våra 3 veckor. På Fourni blir vi närmare 2 veckor. Alltså bara återvändaröar. Och återigen, Fältjäntan: Tack så mycket!! Birgitta. |
#16
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Kerstin |
#17
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() Citat:
Citat:
![]() Citat:
![]() |
#18
|
||||
|
||||
![]()
Vi har varit på väg till Gardouravlakos men lyckades inte ta oss dit, och nu är jag glad för det, mest för att jag har anlag för svindel.
Har också pratat med Voula angående fler turister till Agathonisi. Öborna behöver det, men precis som du skriver kanske ön inte skulle behålla sin charm om det kom för många. Ett år när vi var där under en vecka var det sex turister på ön, när vi åkte därifrån var det bara två kvar. Kändes sorgligt. Tyvärr har Agathonisi glömts bort lite grann när det gäller flyktingarna. Det är så tragiskt att smugglarna tar flyktingarna till en ö med så lite resurser. Vi var med om en flyktingbåt som kom till ön redan 2006. Det var hemskt. Stackars människor! |
#19
|
||||
|
||||
![]()
Vid våra besök på Agathonissi åren 2014 och 2015 kom det minst ett par hundra flyktingar varje natt.
År 2016 och 2017 hade detta upphört totalt. Om 3 veckor kommer vi åter till ön. Rapport om eventuell flyktingström kommer givetvis att rapporters här i våra dagsrapporter. Och naturligtvis kommer vi att fortsätta fråga om en Agathonissikeps till Janne. Birgitta. |
#20
|
||||
|
||||
![]() Citat:
Citat:
![]() |
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|