![]() |
|
|
|
#1
|
||||
|
||||
|
[QUOTE=Kalimera;392387]Det fanns en tid när vi alla - så att säga - reste analogt. Då var det pappersbilder som gällde, och man slösade inte med bilderna som man gör idag.
Vi brukade ta kopior på bilder som vi hade tagit på folk som vi lärt känna, eller haft en speciellt möte med. När vi träffades igen (det kunde gå flera år beroende på var i Grekland vi reste) så gav vi bort bilder. Det var oerhört uppskattat. Jag tror inte att så många greker ägde en kamera på den tiden. Vi kände oss lite som Karl-Bertil på julafton. ![]() .[/QUOTE Gode minner med papirbilder, vi har og vært tilbake og gledet grekere med kopier ![]() Nei, man kunne ikke sløse, men jeg likte å ta bilder, så det gikk jo litt film likevel... I ettertid er det et trivelig minne, men jeg ble fortvilet første gang vi var på Tilos (1993)! Jeg skulle kjøpe film..., men de var de UTSOLGT ![]() Ny forsyning kom med den båten vi reiste derfra med... |
|
#2
|
|||
|
|||
|
Vi var (tre systrar) i Pythagorion, Samos, på den tiden man fick gå och köpa gårdagens kvällstidning för 3 euro för att hänga med vad som hände hemma och i världen. Just då hade stormen Katrina härjat i New Orleans och min storasyster - som var nitisk kassör på resan och höll ordning på att vi redde ut våra tre separat kassor - satt på stranden på eftermiddagen och betraktade en artikel om orkanen under lång tystnad. Rubriken var "Över 10 000 döda" med gigantiska bokstäver. Plötsligt säger hon med eftertryck: Det är inte klokt. Över hundratusen döda!
Nä nä sa vi andra två: Tiotusen står det ju. Hon tittade upp och sa med gravallvarlig min: Äsch - jag räknade om dem i euro!!! Vi har nog aldrig skrattat så mycket. Vi skrattade i flera timmar så vi fick ont i magen - och vi skrattar än idag
|
|
#3
|
||||
|
||||
|
Ja den var verkligen värd att skrattas åt
![]()
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|