Om ett bälte...

[yannis]

Imorgon ska vi gå in på lädergatan. Arne behöver en ny plånbok, tejpen håller inte längre.
Bältet varierar han med hängslen så det grekiska bältet håller fortfarande.

Tänk att det är så otroligt aromatiskt att gå lädergatan i Chanias gamla stad utan att trängas. Man känner läderlukten överallt

Hälsar Birgitta, som nu trivs.

[Masse]

Jo det har ju blivit några sköna minnen av gjorda "fynd" under resorna genom åren. När ni berättar här så går mina tankar till ett inköp av väska som jag gjorde för länge sedan.

Den gången var när jag på huvudgatan i Parikia på Paros gick förbi en läderbutik. I skyltfönstret såg jag en väldigt fin läderväska som var lagom stor för handbagage vid framtida resor. Fint sydd med tre remmar att stänga den med upptill och två utanpåsydda fickor med rem.

Föga förvånande var priset också därefter. Jag var inne och förde ganska långa diskussioner med den kluriga gamla damen i affären. Men hon var en tuff förhandlare och jag lyckades inte få ett pris jag tyckte var ok.

Nåväl tänkte jag, vi ska ju vara här en vecka till så jag går härifrån och låter henne fundera några dagar så mjuknar hon nog. Men det skulle visa sig att det var hon som var klurigast! När jag ett par dagar senare passerade skyltfönstret så var väskan borta!!!!

Attans!!!! tänkte jag. Väskan var ju så rackarns fin och jag ville ju gärna ha den. Det fanns ju bara en sak att göra. Med lite flackande blick bet jag huvudet av skammen och steg in igen till damen, som inte med en min röjde att hon kände igen mig. Hon höll masken och lät mig ganska omständigt förklara mitt ärende och beskriva väskan som jag sett i fönstret några dagar tidigare. Finns den möjligen kvar?

Njaaa, det var hon inte helt säker på, men hon skulle undersöka. Hon lät mig stå där och svettas en bra stund medan hon rotade runt i de bakre delarna av affären. Och sedan, med en klurig blick och ett nöjt leende kom hon tillbaka med väskan i handen.

Snacka om förbrukat förhandlingsutrymme! Det var bara att hala upp börsen och betala. Tanten var glad och jag var glad. Och glad är jag fortfarande. Efter 20 år är väskan fortfarande lika fin och har sedan dess fungerat som handbagage för Birgit på varenda resa.

Masse

[Netwolf]

[Monica C]

Netwolf och Masse härliga berättelser👍
Monica😍

[JohnS]

Når Birgitta nevner lærlukten i Skridlof, kommer jeg til å tenke på vår uke på Hotel Diktynna, med balkong mot lærgaten. Selv om vi var i 3. etasje, kjente vi hele tiden lukten av lær, og det var utrolig fascinerende å sitte og betrakte folkelivet i gaten. Havutsikt kan ikke konkurrere med den opplevelsen, i hvert fall ikke for en gangs skyld.
Og jeg har den samme erfaringen som andre, man får stort sett det man betaler for når man kjøper lærvarer. Jeg har også et belte jeg kjøpte der for mange år siden, som bærer tydelig preg av at det er velbrukt, men ikke slitt. Beltet var "dyrt", hvis man kan bruke et slikt uttrykk om 10 eller 12 €, og har en vakker spenne.
En av selgerne "demonterte" ett av de billige beltene, og viste meg at det på ingen måte var solid lær tvers gjennom beltet, uten at jeg fikk helt med meg hva slags stoff som var lagt inn i midten, mellom to meget tynne lag av skinn. Det så ut som papp.

[Kajja]

Hej alla
Jag köpte ett par fina skinnsandaler för 6/7 år sen i Chania av en envis tant som sa att hennes man tillverkade dom.
"Säkert" tänkte jag först. Detta var åxå på Leather street.
"Go in water and they will be good. The older the better on your feet." Jag trodde inte dom skulle hålla mer än en säsong MEN jag har med mig dom på varje resa, fortfarande!!

Vad det gäller bälten så kollar alltid mannen om dom är ihoplimmade/2 lager=fake. Ibland bytar han dom fina spännena från fejken till de äkta läderbälterna hemma, med tråkiga spännen
Japp, han är en äkta smålänning ibland.