|
|
|
|
#3
2016-01-23, 21:29
|
|||
|
|||
Sv: Och så tar vi något roligare
Underbar läsning! Min morfar Gustaf kom från Finland till Sverige, jag tror 1915. Han bosatte sig på Seskarö, ön utanför Haparanda. Han var så glad att bli svensk så han bytte efternamn till ett av de mest svenska som fanns dvs Johansson.
 Morfar Gustaf gifte sig med Maria Klockare med föräldrar från Finland. De fick 6 barn och det näst äldsta , enda som lever idag är min mamma nu 95 år. Morfar Gustaf dog 1955 på Bromma flygplats I en flygtransport hem från Hallifax I USA. Jag minns den dagen som idag, ett av de första minnena jag har som jag verkligen vet att jag själv minns. Mamma stod och strök I Kärrtorp I Stockholm när dödsbeskedet kom....appropå namn alltså...ursäkta utvikningen.... Lissi 
|
|
#5
2016-01-23, 23:44
|
||||
|
||||
|
Sv: Och så tar vi något roligare
Kul läsning Monica!
Hur är det i den grekiska namnfloran, finns även där liknande efternamns-konstruktioner med -son eller -dotter såsom vi har i Sverige? Min känsla då det gäller svenska efternamn är att det på senare tid har blivit allt vanligare att kvinnor har efternamn med ändelsen -dotter, typ Persdotter eller Nilsdotter etc. Men det är bara en känsla, helt utan faktiska belägg. Men jag minns inte sådana efternamn sedan tiden då jag var ung. Men det var ju å andra sidan så länge sedan så måhända beror det bara på att minnet sviktar. Masse
|
|
#6
2016-01-24, 07:24
|
||||
|
||||
|
Sv: Och så tar vi något roligare
Masse, det är så kallt här i datorrummet så jag svarar när fingrarna tinat upp.
Lissi, det finns en skatt av berättelser i vår grupp, tack för din, mer kanske? Riitta,Vågkvinna är ju hur fint som helst!
|
 |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Hybrid-visning
