|
|
|
|
#1
2015-04-21, 12:59
|
|||
|
|||
Sv: Det där grekiska
En rätt rolig men samtidigt omtänksam gest av grekisk vänlighet var när jag var i Aten (Pireus egentligen) förra året. Skulle ta bussen till flygplatsen och stod under en lyktstolpe och väntade. Plötsligt kände jag något blött falla på mitt huvud. Av ren impuls förde jag handen dit för att ta bort det. Till min förfäran insåg jag vad det var. En stoooor fågelbajs hade landat mitt på min oskyldiga hjässa. Och sakta rann den bland mina icke så få och korta hårstrån. Handen hade dessutom rört ut den i en härlig liten geggamoja.
Då jag tittade uppåt så såg jag en stor, till synes, oskyldig men väldigt förnöjd Pippi sitta i toppen av lyktstolpen och förstrött blicka ut över gatan. Några meter från mig stod två grekiska tanter i sin blomstrande pensionsålder. Jag tittade på dem, skrattade och pekade upp mot den nöjda, och nu betydligt lättad från allt eventuellt tarmtryck, Pippin. Och som de skrattade. Jag letade desperat i min handväska efter serviett eller vatten (trots att jag visste att ingen vattenflaska ännu hunnit inköpas) för att torka bort fågelfisen från mina väna hårstrån. Icke en tillstymmelse till serviett eller ens ett gammalt uselt kvitto, naturligtvis. De gamla grekiska damerna var inte de som var de. Inget tramsande. De vinkade dit mig till orden Ελα κοριτσι. Jag gick dit och den ena tog resolut fram sin vattenflaska ur handväskan och hällde lite i huvudet på mig innan jag så mycket som hann blinka. Den andra damen tog ett stadigt tag i min arm och sen började hon gnugga i hårbotten med en parfymdoftande våtserviett. Som de gnuggade. Och där stod jag, mitt på trottoaren i Aten med två frenetiskt tvättande damer och blev rengjord. När de släppte mig kunde jag riktigt känna håret stå i en vild och vacker kvast runt huvvut. Gnuggandet gav riklig volym kan jag säga. Jag tackade och de små rara tanterna log varmt .Sen klev jag på bussen mot flygplatsen. 
|
|
#4
2015-04-21, 18:11
|
|||
|
|||
|
Sv: Det där grekiska
Citat:
 Citat:
Senast redigerad av Kalimera den 2015-04-21 klockan 19:14.
|
|
#7
2015-04-21, 19:22
|
||||
|
||||
|
Sv: Det där grekiska
Tack för alla fina berättelser!
 Ett av mina första minnen från Grekland, och som var en av anledningarna till att jag började gilla landet, är från Rhodos 1979. Jag var en ung ball grabb som reste med Club 33. En dag när jag kom hem från stranden märkte jag att mina coola solglasögon var försvunna. Hade inte tid att leta efter dem eftersom det var party på gång. Morgonen efter gick jag upp tidigt (jodå) och gick ner till stranden för att leta efter solglasögonen. Då ser jag en äldre herre sitta på en solstol, där vi hade legat dagen innan, och han hade ett par solglasögon i handen. Han kunde ingen engelska, men jag förstod att han frågade om det var mina solglasögon. Och det var det. Han gav mig dem, och sedan gick han sin väg. Det var som om han hade suttit där hela natten och väntat på ägaren. Då förstod jag att det var något speciellt med grekerna.
|
|
#8
2015-04-21, 21:21
|
|||
|
|||
|
Sv: Det där grekiska
Detta underbara ämne bara fortsätter...
Apropå solglasögon,lade min något disträ man irån sig sina vid ändbusshållplatsen i Perissa på Santorini.Efter en stund kom en äldre dam nästan springande med dem och rågade E.om de var hans.Javisst!!! Tack SÅ mycket! En annan gång vid Perivolosstranden tappade E.sin cyklop,som sjönk rakt ner i havet.Alldeles nära låg(ligger) ett ställe där man kan hyra fallskärmsbåtar osv. Jag gick över dit och frågade om de möjligtvis kunde dyka efter cyklopen(vi hade självklart försökt själva).Jamenvisst sa de unga männen,dök,fann cýklopen och allt var frid och fröjd. Några år senare hade en liten flickas badboll åkt med strömmen ganska långt ut.Flickan var SÅ ledsen.Då gick jag till killarna och frågade om de kunde hämta bollen på något sätt.De skulle ändå ut med sin fallskärmsbåt.Och vips stack de ut med en båt och tog bollen,som jag kunde ge till den lilla flickan!STOR glädje!
|
|
#9
2015-04-22, 08:34
|
|||
|
|||
|
Sv: Det där grekiska
Jag har efter alla år i Ierapetraområdet massor av historier att berätta. Den här är en bland de bästa!
Vi var mitt i stan och hade parkerat lite olämpligt med vår Renault Clio m.ä. Den hade ett dumt låssystem och det hände ibland att jag glömde nyckeln i startlåset men kunde krypa in genom bakluckan och öppna dörrarna. Den här gången var även bakluckan låst och husnyckeln satt också fast i låset. Det var dock en öppning på en halv cm på framdörrsfönstret. Tanken kom: ser vi någon ung kille i närheten? Två stod i dörröppningen till en affär. Ylva frågade dem, om de kunde hjälpa oss. De böjde till en krok på en ståltråd och lirkade snabbt upp "peklåset" på dörren. Den oro vi känt, byttes snabbt till skratt och glädje. Även den unga grekiska generationen är hjälpsam! / Jannis
|
|
#10
2015-04-22, 10:04
|
||||
|
||||
|
Sv: Det där grekiska
Citat:
Jag citerar mig själv ur mitt resebrev "Ett sommarlov på Karpathos" från 2011: "Framåt kvällen gjorde jag mig i ordning och gick gatan bort mot Pelagos, men lyckades kliva snett där trottoaren delade sig i två nivåer och for framstupa i backen. Slog armbågar och knän i marken och smällde ansiktet i en vägg. Aj! Från alla håll kom unga män rusande, hjälpte mig upp, borstade av mig, torkade av blodet samt gav mig ett glas vatten och en isblåsa till bulan i pannan. En av dem satt bredvid mig och pratade lugnande tills han tyckte jag började se någorlunda samlad ut, och så följde han mig till närmsta optiker, eftersom mina glasögon var helt tillplattade. Optikern böjde skalmarna tillrätta och ville inte ha något för det." Karin
|
|
#12
2015-04-23, 08:33
|
||||
|
||||
|
Sv: Det där grekiska
TACK alla för era fina berättelser, jag hade hoppats på just att fler skulle fylla på. Man blir glad ända in i hjärtat!
Malina, när du berättar om det sjunkna cyklopet kommer jag att tänka på ett par vänner som förlorade ett par solglasögon för 2000 spänn när de fick för sig att kramas lite i vattnet. Men nu var detta inte i Grekland så solglasögonen är borta för evigt och de blev dessutom bestulna på 6000 kronor som de lämnat på stranden. (Det var i Spanien om jag kommer ihåg rätt  )
|
|
#14
2015-04-24, 10:04
|
|||
|
|||
|
Sv: Det där grekiska
Två små solskenshistorier från min ensamresa till Tinos 2011.
Jag beundrade vackra blommor utanför ett hus. En man kom ut, bjöd in mig och visade sin konst. Han målade tavlor och pynt på skumgummi, ni vet sån som man har i dynor och madrasser. Han skar ut olika former och målade på. Jag fick kaffe och blev visad runt bland alstren. Hjärtat han målar på bilden fick jag när jag gick. SÅ GULLIGT och gästvänligt. Inte min typ av konst, men barnbarnen tyckte det hjärtat var SÅ fint!  Kolla in under glasskivan på bordet...Vilket jobb att få cirkeln!  Ett par dagar senare gick jag upp mot monumentet på udden i Chora. Blev så kaffesugen och såg hotellet som jag gått förbi så många gånger. Där stod Café/bar på väggen och en ung tjej städade på terassen. Jag frågade om man kunde få köpa kaffe utan att vara gäst och givetvis gick det bra! Jag satte mig med utsikt mot Ag.Fokas och havet och detta kaffe kom genast med nybakt kaka ..Inte ett öre fick jag betala! Det var ju bara tack för den trevliga pratstund vi haft och det var ju "bara" hembakad kaka  Sån´t möts man alltid av på Tinos och andra öar!! Lissi
|
|
#16
2015-04-24, 11:12
|
|||
|
|||
|
Sv: Det där grekiska
Inkfish, 2 bitar tog jag med i en servett jag hade i fickan.
Jag älskar de grekiska sockerkakor och tigerkakor man ofta får. På LeCaffe fick man såna varje gång extra till kaffet nu i påskas. Mamma bakar, men i säsongen hinner hon inte så då blir det "bara" små gingercakes i papper. Goda de med! Lissi
|
|
#17
2015-04-24, 11:31
|
||||
|
||||
|
Sv: Det där grekiska
Jag håller med dig, så länge man inte får dem till frukost så är de jättegoda.
Jag kom på en värmande historia till. När min pappa fick en stroke och blev inlagd på sjukhus på Rhodos kom båda portiererna från hotellet och hälsade på honom. Den ene pratar svenska, men den andre pratar bara engelska med gästerna, pappa kan knappt någon engelska alls - ändå tog sig den här killen tid efter jobbet att åka till sjukhuset och hälsa på någon som i stort sett inte kunde säga mer än hallo till honom. Det var rörande vad de gjorde för sina gäster, till och med på ett stort charterhotell.
|
|
#19
2015-04-28, 09:51
|
||||
|
||||
|
Sv: Det där grekiska
I min gröna ungdom brukade jag alltid resa ensam på sista minuten ospec. restresor. Vid ett tillfälle hamnade jag på ett litet pensionat i Kokkini Hani och brukade hoppa på lokalbussarna o se var jag hamnade. En dag blev det i Anogia där jag vandrade runt i byn o försökte hitta någon turlista för att se när det ev fanns buss tillbaka, men hittade ingen och inte heller någon engelsktalande person att fråga... Till sist såg jag en yngre kvinna som svarade "NO, no more bus today, maybe tomorrow!" Lite orolig vandrade jag vidare längs huvudgatan när en äldre man vinkade åt mig att jag skulle komma upp till hans lilla hus, ett enda rum med en vävstol , en säng ett bord o en stol. Jag var då inte van vid grekernas gästvänlighet, men följde tvekande honom in i huset där han visade mig att jag skulle sitta ner. Han tog min packning o la sig på knä framför mig, och jag fattade INGENTING! Vad var det som höll på att hända?? Mannen förstod ingen engelska utan talade bara grekiska och jag förstod inte ett ord vad han sa, men med teckenspråk visade han att jag skulle luta mig tillbaka o sitta bredbent och bekvämt -inte nervöst framåtlutad med hoptvinnade ben! Sedan hämtade han fat med färsk gurka, bröd, oliver och ett stort glas Raki o bjöd mig på detta som lunch! Han hade tydligen iakttagit den hungrige och förvirrade turistande ynglingen som irrade runt i byn o förbarmat sig över mig! Oändligt tacksam lämnade jag hans lilla hus och just i den stunden uppenbarade sig faktiskt en buss som jag kunde ta tillbaka till Heraklion! För mig blev denna utflykt en vittnesbörd om den grekiska generositeten och ett spännande minne för livet!
|
 |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
...Thira den "inpackningen" i håret var väl inget du hade väntat dig.. 
Hybrid-visning
