Det där grekiska

[inkfish]

Jag stapplade in på hotellet i Vathy på Samos tidigt på förmiddagen. Natten hade varit förfärlig, att få ett stort migränanfall på Fourni och ändå vara tvungen att ta morgonfärjan till Samos vill jag aldrig vara med om igen.
Under dagen fortsatte migränattacken, men nu hade jag i alla fall en säng att ligga i och en toalett där jag kunde kräkas i stället för en soffa på färjan och en plastpåse.

Tidigt på kvällen kom jag på fötter igen, tog en dusch och gick ut i receptionen där hotellinnehavarna befann sig. Jag förklarade blekt att jag mådde lite bättre nu, och frågade var närmaste ställe var där jag kunde få en omelett så här på kvällstid (det är det enda jag kan äta när jag varit så sjuk).

Jag var enda gäst på hotellet. Jag var inte stammis, vi kände inte varann. Stället var hårt drabbat av krisen, i klart behov av renovering, ägarna var så pressade att när vi senare satt ner och pratade tog berättelsen om sinande kassa aldrig slut, mannen berättade om kommunal korruption och orättvisor, kvinnan var nära tårarna flera gånger.

Jag skulle bo där två nätter och det hade förmodligen varit billigare för dem att hålla stängt, det var ju bara jag där.

Men. Istället svarade mannen på min fråga om var jag kunde hitta en omelett:

"Hur vill du ha din omelett? Med ost, tomat, skinka? Något annat? Bröd, te, kaffe?"

Så gick han in i frukostmatsalen, tände i köket innanför och började laga mat. Han kom ut med en tallrik omsorgsfullt dekorerad med tomat och gurka, en fräsch, gul omelett, ett par rostade brödskivor och en kopp te.

Det här är ett par år sedan men jag blir fortfarande så rörd när jag tänker på det. De var så pressade - och visade ändå en sådan enorm omtanke. Förmodligen har de fortfarande inte haft råd att renovera sitt hotell, men jag kommer ändå aldrig att bo någon annanstans än där på Samos.

Den händelsen var för mig "det där grekiska" i ett nötskal.

[Mette]

Det er rørende ...

[inkfish]

Ja visst är det Mette. Det är sådant som drar en tillbaka, gång efter gång. Det är Grekland.

[Annki]

Din berättelse sätter ord på just "det där grekiska" som ibland är så svårt att formulera i ord, det enkla men ändå så betydelsefulla, det som bara finns där, och som man förstår först då man själv får möta det.
Tack för att du delade din berättelse Inkfish, så fin...

[KR]

Underbart!
//
KR

[LaRose]

Ja, man blir alldeles tårögd. Filantropi. Om vi ändå "gjorde lite fler omeletter till varandra"...

[Sunny12]

Men det där var ju en riktig solskenshistoria..helt underbart!..

[Masse]

Det är så träffsäkert och starkt känslomässigt. Många av oss har förmodligen upplevt detsamma och vet rent förnuftsmässigt att den där omeletten rakt av rent matmässigt inte är bättre eller sämre än någon annan omelett vi ätit. MEN MEN MEN ..... just där och just då och med just de människorna så blir det något alldeles speciellt.


Jag tror att vi är många här på Kalimera som har upplevt något liknade. Svårt kanske att sätta på pränt och formulera i ord, men när någon försöker att göra det så känner vi igen det.


Tack Inkfish för din berättelse. Den är mitt i prick!! Det är härligt igenkännande för många av oss.


Masse

[Athanasia]

underbart minne.

[Lissi]

Säger som alla andra att det är en underbar glimt av den grekiska hjälpsamheten och vänligheten. Är det månne grekernas hårda historia genom åren som gjort detta? Att alltid ställa upp och att ge av det lilla man har oavsett om det är till en gäst eller främling.
Tack inkfish!

Lissi

[inkfish]

Tack allihop för respons! Gissade nog att ni skulle känna igen er.

Ursprungligen postat av Annki

det enkla men ändå så betydelsefulla, det som bara finns där, och som man förstår först då man själv får möta det.

Ursprungligen postat av Masse

Det är så träffsäkert och starkt känslomässigt.

Ja, precis så! Enkelt men betydelsefullt - och starkt känslomässigt. Jag var så fullständigt slutkörd efter den där migränattacken, hade ingen gard överhuvudtaget - så den där mannens ansträngning för att jag skulle må lite bättre gick rakt in i hjärtat. Det var så stort.

Och det roliga var att han verkade medveten om vilken välgärning han gjorde, och var stolt över att bjuda på sådan gästfrihet. Han och hans fru levde uppenbarligen med kniven på strupen men för en stund glömde han det och satte en ära i att få en gäst att må bra. Och det är också så grekiskt - att stänga ute allt annat och bara finnas i nuet. Det är avundsvärt.

[inkfish]

Ursprungligen postat av Lissi

Säger som alla andra att det är en underbar glimt av den grekiska hjälpsamheten och vänligheten. Är det månne grekernas hårda historia genom åren som gjort detta? Att alltid ställa upp och att ge av det lilla man har oavsett om det är till en gäst eller främling.

Häromdagen såg jag ett sånt där typiskt facebookskämt med grekiskt tema, det handlade om ungefär ways to piss of a Greek. Ett av sätten var att tacka nej när man blir bjuden på något, det är förolämpande. Och det har man väl förstått under åren och därför glatt tackat ja även när det egentligen inte passar - men fortfarande hamnar man ibland i lägen då den där gigantiska kakbiten kommer väldigt ogynnsamt inför lunchen om en halvtimme ...

[yannis]

Ursprungligen postat av inkfish

Tack allihop för respons! Gissade nog att ni skulle känna igen er.






Ja, precis så! Enkelt men betydelsefullt - och starkt känslomässigt. Jag var så fullständigt slutkörd efter den där migränattacken, hade ingen gard överhuvudtaget - så den där mannens ansträngning för att jag skulle må lite bättre gick rakt in i hjärtat. Det var så stort.

Och det roliga var att han verkade medveten om vilken välgärning han gjorde, och var stolt över att bjuda på sådan gästfrihet. Han och hans fru levde uppenbarligen med kniven på strupen men för en stund glömde han det och satte en ära i att få en gäst att må bra. Och det är också så grekiskt - att stänga ute allt annat och bara finnas i nuet. Det är avundsvärt.

Så underbart skivet, Inkan!
Birgitta (som har många såna minnen från Grekland)

[Netwolf]

Tack Inken, för en rörande berättelse!
Jag, liksom många andra här, känner starkt igen oss i omsorgen och osjälviskheten i "det där grekiska"...

/Wolfen

[inkfish]

Tack Birgitta och Netwolf

[Malina]

Vackert och sant beskrivet!

[Kalimera]

Fin historia inken!

Jag var med om något liknade i Naoussa på Paros för många år sedan. Första kvällen gick vi till första bästa taverna. Vi var den enda gästerna på hela kvällen. Tyckte så klart synd om ägarna. Maten var mycket god, och ägarna supertrevliga. Mannen var kock och kvinnan serverade. Nästa kväll gick vi förbi tavernan igen, och samma visa även denna kväll: inga gäster. Vi stannade i Naoussa en hel månad, och åt varje kväll utom en på denna taverna. Först gick vi dit för att vi tyckte synd om ägarna, sedan för att vi lärde känna dem. Läget var inte det bästa och troligen var det därför ingen gick dit. På söndagarna var det knökfullt för då gick grekerna dit. Då var vi väldigt glada.

Vi åkte tillbaka året efter och åt där varje kväll under tre veckor. Då var det något fler gäster. Senare den hösten blev vi inbjudna på deras bröllop. Tyvärr kunde vi inte åka för de gifte sig mitt i vintern det passade inte oss. Om vi inte hade gått dit första kvällen hade vi nog inte gått dit alls. Tur att vi gjorde det för då fick vi lära känna två fantastiska människor.

Tavernan finns tyvärr inte kvar.

[ellada]

Jag fick tårar i ögonen när jag läste detta det är det som gör Grekland såå underbart har själv varit med om liknande händelser så man blir alldelens varm i hjärtat av deras värme mera såna historier tack

[inkfish]

Javisst är det underbart, ellada

Janne - fin berättelse. Visst är det så att man kommer närmare greker än man gör med folk på många andra ställen. De låter en komma nära, gränsen mellan näringsidkare/kund är inte så skarp. Jag tror mig inte om att bli "vän" till höger och vänster i Grekland, jag är kund och betalande gäst - men ändå kommer man nära.

Vid ett tillfälle la jag ut en bild på facebook när jag vattnade rabatterna på hotellet där jag bodde. Fortfarande efter att jag kommit hem frågade icke greklandsfolk "hur sjutton kom det sig att du gjorde det??"

För mig var det inget konstigt. Eller jo, egentligen var det jättekonstigt, jag kan verkligen inget om växter och skulle förmodligen kunna ta död på en kruka eterneller - men det var inte konstigt att jag gav hotellägare som jag känner ett handtag med en vardagssyssla. Sådant som jag tror att många av oss gör hela tiden, just i Grekland.

[Lissi]

Ursprungligen postat av inkfish

Javisst är det underbart, ellada

Vid ett tillfälle la jag ut en bild på facebook när jag vattnade rabatterna på hotellet där jag bodde. Fortfarande efter att jag kommit hem frågade icke greklandsfolk "hur sjutton kom det sig att du gjorde det??"

För mig var det inget konstigt. Eller jo, egentligen var det jättekonstigt, jag kan verkligen inget om växter och skulle förmodligen kunna ta död på en kruka eterneller - men det var inte konstigt att jag gav hotellägare som jag känner ett handtag med en vardagssyssla. Sådant som jag tror att många av oss gör hela tiden, just i Grekland.

Jag rensar ofta i Nikoletas land och plockar bort vissna blommor och blad. Under säsongen hinner hon inte sköta trädgården så som hon vill och jag som inte har trädgård hemma tycker det är jättekul. Nikoleta säger alltid "Du BEHÖVER" inte" och jag svarar, "Det vet jag , men jag vill, Precis som DU inte "BEHÖVER" ge mig godsaker av allehanda slag och omsorg på tusen sätt men som Du vill"

Jag har ALLTID varit förundrad av den vänlighet man mötts av i Grekland. Det skiljer sig markant ifrån t ex Frankrike (Paris) där jag ofta varit och även om befolkningen på Teneriffa överraskade med sin vänlighet, så kan det inte jämföras....

Lissi - säkert partisk