Längtan...

[Thira]

Monika P, haha ja man kan ju lugnt säga att det blir väldigt tydligt här på Jannes K att vi är rätt många likasinnade och inte gör vi något för att lugna varandras heta känslor för detta lilla land direkt heller. Tvärtom. Här får kärleken till Grekland blomstra och levas ut till fullo på olika sätt och med olika åsikter om politiken osv. Men ett har vi gemensamt; Vi har trillat dit ordentligt.

Bertil; Ja exakt. Ibland är den nästan jobbig den där längtan. Man får liksom inte riktigt ro i magen och i sinnet förrän man är på plats igen. Och jag är riktigt avis på alla er som snart går i pension och kan spendera allt längre tider i Grekland. Men ni är då sannerligen värda det. Efter att ha arbetat och slitit ett helt yrkesverksamt liv.

Janne, intressant det där om mannen med träbiten som sett sig själv och väldigt otäckt med flyget. Tack och Lov att allt gick bra. Har du blivit flygrädd sedan den händelsen?

Lissi; Så fint och personligt skrivet. En fantastisk känsla.

Ja alltså, angående det där med tidigare liv; Ett intressant ämne och jag är öppen för förslag. Har faktiskt vissa problem med att förklara den där känslan för landet som helhet. Och när jag skriver "Den där känslan" så vet jag att nästan varenda regelbunden skribent här på Jannes K, vet precis vad jag pratar om.

Rent logiskt så tänker jag att tidigare liv inte kan vara möjligt - och därför skrev jag att jag inte tror på dylika ovan. Men rent känslomässigt och intuitivt tänker jag att det måste vara så. Det kan inte vara på något annat sätt. Men jag har ännu inte kommit så långt att jag skulle våga erkänna det haha. Och många gånger i Grekland har jag på olika platser tyckt att jag känt igen mig eller liksom nästan letat undermedvetet efter den by där jag en gång bodde. Men så blir jag rationell, logisk och lite tråkig igen och tänker, nej Thira ta och skärp till dig nu! Men jag har varit med om en märklig händelse som faktiskt skulle kunna handla om just Grekland och tidigare liv. Man vet aldrig.
En måste vara öppen för förslag och det mesta, annars blir livet så begränsat och som inslaget i en liten låda.

Brukar säga att min stora kärlek här i livet är inte en person. Det är ett land och ett folk och den kärleken tror jag vi alla (eller åtminstone de flesta av oss) delar här men på olika sätt.

[inkfish]

Egentligen tror jag att det är rätt enkelt: den där första gången när Grekland övermannar en, när man häpet slagit i marken helt bedövad av hennes kraft - då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Och enda sättet att känna sig hel efter det är att komma dit igen. Och igen. För att den där biten saknas i ens pussel.

Svårare än så tror jag inte att det är. Grekland <3

[Thira]

Ursprungligen postat av inkfish

Egentligen tror jag att det är rätt enkelt: den där första gången när Grekland övermannar en, när man häpet slagit i marken helt bedövad av hennes kraft - då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Och enda sättet att känna sig hel efter det är att komma dit igen. Och igen. För att den där biten saknas i ens pussel.

Svårare än så tror jag inte att det är. Grekland <3

Grekland - The never ending love story

[blixten]

vackert metaxahasse och ni andra som så känslomässigt skriver om era uppleverser om den magiska arkipelagen,och hasse det är kanske något som söker oss ,du kom på spiken där.jag var första gången 1978 på rhodos och sen rullade livet på, men jag hade möjligheten att lägga undan till resande och har haft ynnesten att se mycket i världen,men hamnar tillbaka på någon grekisk ö.nu har hänt mycket i min närhet och det är som jag får tröst i nytt besök där nere,åker till athen 27-4 och vidare runt på öarna i 3v.....jan

[Katitzi]

Ursprungligen postat av inkfish

Egentligen tror jag att det är rätt enkelt: den där första gången när Grekland övermannar en, när man häpet slagit i marken helt bedövad av hennes kraft - då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Och enda sättet att känna sig hel efter det är att komma dit igen. Och igen. För att den där biten saknas i ens pussel.

Svårare än så tror jag inte att det är. Grekland <3

Bra beskrivet inkfish!

Katitzi

[MetaxaHasse]

- då lämnar man en liten bit av sig själv där.

Redan första gången(På Kreta)lämnades en stor känslomässig bit kvar..mer än en gång,senast i höstas,dagarna innan jag skulle fara kom en ångestkänsla och då det var dags att fara så började tårarna trycka på..kramade om Helenas mamma(Bodde på Sea View,Karpathos)som sett till att göda mig som en gris hon lagade en del mat som jag var intresserad av.
Hasse

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Thira

Janne, intressant det där om mannen med träbiten som sett sig själv och väldigt otäckt med flyget. Tack och Lov att allt gick bra. Har du blivit flygrädd sedan den händelsen?

Jag var otroligt flygrädd i många år efter den händelsen. Som tur var kunde jag inte göra annat än att flyga hem eftersom detta hände när öst var öst, det gick liksom inte att bara ta tåget hem, annars hade jag nog aldrig flugit igen.