![]() |
|
|
|
#1
|
||||
|
||||
|
Jag tycker 'de-dem-problematiken' har gått förbi särskrivningarna. Alltså, t o m journalister skriver frekvent fel.
Min lösning som svensklärare är följande: - Om du undrar om det sitter ihop eller inte så är svaret uteslutande; det sitter ihop! - Använd 'dom' istället. Det kan inte bli fel!
|
|
#2
|
||||
|
||||
|
Min favvis är allt brunstens batterier
![]() Fast roligast är ändå vägkrogarna och deras matutrop. "En köttbullar färdiga!" eller "Två rödspätta klara!". Det heter ju en köttbulle och två rödspättor! ![]() Ursäkta OT, men den är lite närbesläktad. /Netwolf |
|
#3
|
||||
|
||||
|
Citat:
Ser en ambitiös SFI-student sitta på vägkrogen och lägga pannan i djupa veck över utropet; "en köttbullar, två lövbiff"
|
|
#4
|
|||
|
|||
|
Det är onekligen kul med alla exempel,fast det HAR vi ju redan i massor på nätet. Det jag menade var hur särskkrivningsfenomenet uppstod och varför.
Efter en snabb genomgång av mina ganska begränsade språkkunskaper,tror jag att att svenskan,danskan, norskan och tyskan har sammansatta ord,men engelskan som ju också är ett germanskt språk INTE har det.De latinska språken har inte sammansatta ord.Där skriver man ju "Crocette de bla bla" Inte potatiskroketter. |
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|