![]() |
|
|
|
#1
|
||||
|
||||
|
Och det mest överraskande var när en hemlighetsfull existens i många år avstod från att berätta om sig själv, och väntade tills hon kunde få stämma träff med mig. Det blev en grundlig genomgång och konstruktiva diskussioner. Det hade jag aldrig trott skulle hända i mitt liv.
Just nu börjar det se ut som det skulle kunna bli en bok någon gång , som någon föreslog, det finns ganska mycket material, både i smått och stort. Men det är väldigt svårt att se vad själva tråden i det hela skulle vara. Och efter reportage där jag spännt sinnet för att sanningsenligt skildra vad som verkligen hände, har det slagit mig att det skulle kunna löna sig mycket mer att fabulera, att hitta på historier, alltså händelser som är sannolika i den här i miljön , i den här kulturen, för att få en tråd som är spännande att följa. Att var lite mer ungefärlig, och lägga till lite och dra ifrån lite här och där. Men ärligt talat tilltalar det inte mig att fabulera, jag tycker att det finns en spännande verklighet att hålla sig till, men ibland blir det då frestande att lägga till någonting för att störa ordningen , för att provocera, och jag har många gånger räknat med häftiga reaktioner, som praktiskt taget uteblivit. Här i dessa få stycken tycker jag du formulerat din "programförklaring". Bättre kan det inte nog inte sägas, eftersom jag inte missade ett ord av vad du skrivit. Spara allt du skrivit! Tack ska du ha, Stefan. |
|
#2
|
||||
|
||||
|
Stefan, jag har ibland funderat på att skriva en bok, men som du säger måste man då förmodligen fabulera lite, och jag har hur många livsöden som helst att fabulera ikring, men jag vill samtidigt inte utlämna någon...Om man fabulerar baserar man det ju gärna på faktiska händelser och stämningar.
Vad gäller katterna är det nog så, som det sägs, att DE äger oss och ser oss som trevliga matleverantörer, och glömmer oss antagligen minuten efter de ätit sig mätta. Jag har ett gäng älsklingar här, och tar inget ansvar för deras hälsa mer än mat och vatten, -utomhus- och några är steriliserade/kastrerade och har fått vederbörliga sprutor. De som vill bli kelkatter visar detta direkt, de andra avböjer all närmare kontakt. De klarar sig bra i det här klimatet och lever fritt (och farligt) . Jag skulle inte klara att ha hund med allt det för med sig av fostran och tilsyn. Tack för dina intressanta inlägg! |
|
#3
|
|||
|
|||
|
Härlig läsning Stefan.
Du är en mästare på att vända/vrida och hitta vinklar. Vi njuter i stor skala. Paul |
|
#4
|
|||
|
|||
|
Du blandar och ger av ditt liv och av dina erfarenheter. Du är ibland poetisk, ibland realist, men tillsammans blir allt underhållande att läsa.
/ Jannis |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|