Er man i Ierapetra 2006, december

[Ylva A]

I Sverige är alla förundrade över den milda förvintern. Även här väcker vädret förvåning. Kirio Manolis sa, när vi tillsammans rensade bort ogräset i vitlökslanden: ”Så´n här sallad ska inte växa nu utan på sommaren. De vill ha soligt och torrt”, och drog upp en groende planta. Vi hade en kall period med regn i slutet av oktober, men sedan har det varit regnfritt. Soligt har det varit mest varje dag, men något lägre temperaturer än vanligt för årstiden. Det har varit som svenskt majväder, när det är som bäst. På juldagen blev det dock rejält kallt och hård nordlig vind. Lägsta temperatur var + 7,3. Alla klagar dock över de uteblivna regnen.

Byns olivfabrik är nyrenoverad och går på högtryck. Fabriken är ett kooperativ och delägarna har betalat de nya maskinerna och upprustningen av lokalerna. Det var meningen att fabriken skulle flyttas från byn, eftersom turister och hotellägare hade klagat, över att restprodukterna luktade även under sommaren. Av EU krävdes en ren och lättstädad fabrik. Det har också varit önskemål från hotellägare i Grekland, att turistområdena ska vara fria från illaluktande och illalåtande djur som åsnor, höns och getter. Tack och lov, byn är intakt och ingen turistby!

Ibland tror jag att Pelagia förstår oss, när vi pratar svenska. En dag när löken började ta slut (och nu vet vi alla, att man ska äta minst en om dagen), pratade vi om att köpa ny. Då ringde det på dörren och vem stod där med ett knippe i handen, om inte Pelagia! En annan gång var vi utan bröd och diskuterade om vi skulle åka och handla eller inte. Då hördes en signal på dörrklockan. Pelagia hade just bakat och stod där med ett varmt bröd i handen. Det var bara att tacka och ta emot och att beundra hennes språkkunskaper.

I framtiden kan hon glömma svenskan, om hon vill. 60 m från vårt hus bygger man nämligen en ny Supermarket. Här tänker man på oss pensionärer, som gärna vill ha nybakat grekbröd på morgonen och inte orkar gå så långt eller måste ta bilen! Ett apotek är också under byggnad några hundratal meter bort. Det blir bra i framtiden, när vi behöver piller för våra krämpor. Men just nu mår vi så bra, att Ylva till och med slutat med ”snällpiller”. Kanske det beror på att jag är så snäll, eller att hon som pensionär kan virka så mycket hon vill.

Vi hörde berättas, att befolkningen i Ierapetra ligger på tredje plats i inkomstligan för Grekland. Listan toppas av Tessalonikis invånare. Tredjeplaceringen kan nog förklaras av alla växthus, som finns i området och som ger en stadig inkomst under året samt av tillskott från olivskörden. Det finns jobb för alla, även för mängder av albaner, bulgarer och rumäner. De icke utbildade utlänningarna lockas av byggnadsarbeten och oliv - och druvplockning. Det är mängder av hus under byggnad i området, men det finns ändå många tomma lägenheter.

Våra bekanta här äter endast ”medelhavsmat” och inga nymodigheter. De kontrollerar sina blodtryck, gör regelbundna sjukhusbesök och håller koll på hälsan. Förvånande för oss är att flera av dem har diabetes och förhöjd kolesterolhalt. När vi hjälpte Nifiko vid sjukhusbesök några gånger denna månad, var det slående vilket kaos det verkade vara vid mottagningarna. Långa köer av huvudsakligen åldringar, som ville göra hälsokontroller och några veckor senare få reda på resultatet. Därefter blir det besök hos husläkaren, som förklarar hälsoläget och ordinerar mediciner. Sjukhusbesöken anses dyra, eftersom kostnaden är hälften så stor på Cypern. Skulle man bli inlagd, kommer problemen. För att få bättre vård och tillsyn, förväntas man stoppa pengar i ett kuvert vid sängen. Detta anses som ett stort, förbjudet, men vedertaget problem i Grekland. Läkarna verkar kunniga, men för sköterskorna är det underbemanning.

Vardagsbrottsligheten är låg. Bildörrarna låses inte och ofta ser jag att startnyckeln till motorcyklarna sitter kvar i låset. Då Nifikos sonhustru hade födelsedag, hade Nifiko köpt bakelser och kakor för att uppvakta. Vi ringde på familjens dörr, men ingen var hemma. Då satte Nifiko kartongen med bakelser på trappsteget till huset, som ligger i ett stadsområde 100 m från en gymnasieskola. Hur skulle det gå i Sverige? Här gick det bra, bekräftade ett telefonsamtal senare på dagen. Den grova brottsligheten verkar dock vara lika allvarlig i Grekland som i Sverige av TV att döma. En hel del av bekymren verkar bero på invandringen.

När jag var ung, dvs. fortfarande i jobb, satt eventuella bekymmer på insidan huvudet. Insidan for illa av all planering, stress och bekymmer av olika slag. Som pensionär sitter problemen på utsidan skallen. De grå hårstråna glesnar, hårbotten kliar och som om inte detta var nog, verkar det som om hela huvudet vore i vägen. Skåpdörrar, trädgrenar m.m. sitter alltid fel och man går ständigt omkring med sår eller sårskorpor. Det verkar som om finmotoriken börjat avta. Tänk om man kunde få ett tredje öga riktat uppåt. Jag får nog nöja mig med att byta glasögon. Någon ”åldersrasism” har jag aldrig upplevt på Kreta. Här kan alla, gammal som ung, framföra sina åsikter och alla lyssnar om man pratar högt nog. Man får också ha sårskorpor, utan att någon säger något! Erfarenhetsord från mig: ”Om jag som ung hade vetat hur snabbt tiden går, när man blir gammal, hade jag säkert levt mer, medan jag fortfarande var ung”.

Grekerna undrar varför vi startar Julen så tidigt. En dag innan Jesus föddes. Vad tycker ni? Varför firar vi Jul? När föddes Jesus? Här var affärerna öppna på söndagen, julaftonen. Själva firandet med tre ”röda dagar”, startade den 25:e. Julträden är äkta eller av plast och redan klädda och klara en vecka före Jul. Inför Julen ökade handelns priser på kalkon. Kalkon är traditionell mat vid jultid och priserna låg i Aten på 8-12 €/kg. I Ierapetra var priset
2,5 €/kg för italiensk kalkon. Efter Jul var Atenpriset 1,99 €. Inför Julen fastade vi inte, som många av de ortodoxt troende. En del äter inte kött under 40 dagar före den 25:e. Pelagia nöjde sig med en veckas fasta. Hon är garanterat snäll nog ändå!

På julaftonen går barnen omkring med trianglar och instrument, ringer på husdörrarna och frågar om de får sjunga en julsång. De förväntar sig pengar och godsaker i gengäld. I städerna springer de runt även i butiker och på caféer. Det gäller att vara bland de första. Det är lönsamt. Maria, som nu är 17 och går i lycéets andra klass, har blivit överårig. Förra året fick hon ihop 100 €. På TV kunde jag se en pojke, som berättade att inkomsten var 200 €. Han skulle köpa en MP3-spelare. Det är så lönsamt, att barnen gör ”kalanda” även på nyårs- och trettondagsaftonen, men texten på sången är annorlunda. I vår by har barnen blivit stora. Endast en grupp på fyra pojkar med målbrottsröster, hälsade på denna jul. Det blev därför billigt detta år!

Idiotikó skolío, Vad tycker ni det låter som? Jaså? Det betyder faktiskt privatskola! Men tanken var din egen!

När Ylva börjar lägga upp ett speciellt förråd av plastpåsar, vet jag att det är dags att åka hem. Denna gång startade hon veckan före Jul, för att säkert ha ett antal, som räcker för att packa in alla varor i dubbla lager inför hemtransporten.

Jag har under åren funderat mycket på, varför jag tycker så mycket om tillvaron på Kreta. Några spontana tankar kommer här. Jag har inget grekiskt blod i ådrorna, fast det känns så. Jag tror att mycket ligger i en känsla av äventyr och längtan att upptäcka det nya. Här händer ofta det oväntade. Att inte alltid göra det invanda, utan utöka erfarenheterna. Det är kravlöst och lugnt. Man träffar nya människor av olika nationaliteter. Kunna genomlysa en annan kultur och lära sig ett nytt språk. Möta de fantastiskt vänliga kreterna och lära känna dem. Det är sommar och sol halva året och vår och höst under resten. Nyttig och god mat, god frukt, härliga grönsaker och naturligtvis olivolja. Härlig musik, men som kräver tid innan den kan njutas.

Innan vi reser hem ska Jannisdagen firas. Det sker nästa år lite extra med bröllop och barndop. Det är sonen till Nikos chef, som gifter sig och som samtidigt döper den 1-årige sonen, Christos. Den här gången får Ylva köra bilen hem, för jag vill dansa grekiskt! Då behöver jag bli lite yr innan dansen! Det får bli mitt nyårslöfte!

/ Jannis

[yannis]

Perfekt fångat! Tack.
Birgitta.

[Ylva A]

Ja, Birgitta, visst är det härligt här nere i sydost. Vi önskar er alla en glad sista april, vi som är mitt uppe i den stilla veckan - Påsken - här nere./Ylva

[Kalimera]

Ursprungligen postat av Ylva A

Jag har under åren funderat mycket på, varför jag tycker så mycket om tillvaron på Kreta. Några spontana tankar kommer här. Jag har inget grekiskt blod i ådrorna, fast det känns så. Jag tror att mycket ligger i en känsla av äventyr och längtan att upptäcka det nya. Här händer ofta det oväntade. Att inte alltid göra det invanda, utan utöka erfarenheterna. Det är kravlöst och lugnt. Man träffar nya människor av olika nationaliteter. Kunna genomlysa en annan kultur och lära sig ett nytt språk. Möta de fantastiskt vänliga kreterna och lära känna dem. Det är sommar och sol halva året och vår och höst under resten. Nyttig och god mat, god frukt, härliga grönsaker och naturligtvis olivolja. Härlig musik, men som kräver tid innan den kan njutas.

Det där skulle lika gärna jag ha kunna skrivit.