![]() |
|
#1
|
||||
|
||||
![]()
He,he Karin
![]() ![]() Riitta ![]() |
#2
|
|||
|
|||
![]()
Nej, ingen stress på semestern! Då brukar i alla fall jag vara på bra humör och orkar stå ut med en hel del. Man är ju ledig och få åka till Grekland!
![]() |
#3
|
||||
|
||||
![]()
Jag blir irriterad på barn som uppför sig illa eller som skriker och låter i öronen på andra oavsett vart jag befinner mig. Blir arg på föräldrar som inte ger sina barn en rättvis start i livet. Jag älskar barn och har dom gärna runt omkring mig, men inte på deras villkor.
Som medpassagerare tycker jag att man ska ha förståelse för att barn kan behöva röra lite på sig och leka men däremot tycker jag att det tillhör sunt förnuft att föräldrar ber om ursäkt om barnet på något sätt gör resan obekväm för en annan passagerare, även om det inte alltid går att göra något åt. Barn med diagnoser är inte alltid lätta att tygla vet jag av egna erfarenheter, vilket är viktigt att ha förståelse för. De provocerar, beter sig illa och förstår helt enkelt inte att de gör fel, oavsett om det är hundrade gången. Detta tycker jag dock inte är en ursäkt för föräldrar att luta sig tillbaka och se striden som avgjord. Jag gör allt jag någonsin kan för att människor runt omkring ska uppfatta mig som en trevlig och glad person som anstränger mig för att de ska trivas i mitt sällskap. Över lag tycker jag att vi är dåliga i Sverige på att både tacka och ursäkta oss. Om möjligt ännu sämre på att ge andra beröm och uppskattning! Tänk vad mycket lättare det blir att släppa fram någon eller hjälpa till om man alltid fick ett leende eller ett tack. Här om dagen släpade jag mig ner för trappan på NK med barnvagn. Efter ett trappsteg var en engelsk affärsman i kostym och slips framme för att greppa tag i ett lerigt handtag. Bara en sådan liten sak kan göra mig glad en hel dag, vilket jag naturligtvis låter denna person få veta! ![]() |
#4
|
||||
|
||||
![]() Citat:
/Eva |
#5
|
|||
|
|||
![]() Citat:
|
#6
|
||||
|
||||
![]()
Tack Siri A för dina kloka ord! Jag har läst den här tråden men inte tänkt kommentera, eftersom jag har samma åsikter som du och inte vill bli missförstådd och påhoppad för det.
Barnuppfostran är ett mycket känsligt ämne och nuförtiden har människor så otroligt olika åsikter om hur vuxna ska förhålla sig till barn. Min åsikt är, att barn- och ungdomstiden är en lärotid. Det är de vuxnas uppgift att på klokast möjliga sätt lära barn att så småningom bli bra vuxna. Det är inte kunskaper som hoppar på barnen av sig självt. |
#7
|
||||
|
||||
![]()
Måste också få tillägga en annan sak. Påståendet om att Sverige skulle vara ett land där vi inte vill ha barn runt omkring oss tycker jag inte stämmer. Tycker att det känns lite ogenomtänkt att påstå en sådan sak. Inte i något annat land har jag sett så många barnvagnar på gatorna, så många barn- och handikappanpassade toaletter, trottoarer, bussar, affärer. Hissar, ramper.. osv. Det är inte i många städer det är så smidigt att åka tunnelbana med barnvagn som i Stockholm.
Jag tror många av oss tar detta system för givet eftersom att de finns i vår vardag, men vi är otroligt bortskämda i Sverige. Sen tycker jag faktiskt inte att man bara för att man kommer med barnvagn ska ta sig rätten att gå på/av tunnelbanevagnen eller bussen först av alla. Tycker att man gott ska vänta på sin tur om man inte blir erbjuden förtur av en snäll medpassagerare. Blir som sagt löjligt glad när sånt händer ![]() |
#8
|
|||
|
|||
![]() Citat:
![]() |
#9
|
|||
|
|||
![]()
Länge sen jag skrev något här nu men var det bara jag som tyckte Masses (?) inlägg från början av tråden om den romantiska flygresan utan barn och med lugn transport till nåt mysigt hotell (fritt citerat) lät helt underbart? Tänk att få en lugn, avkopplande semester utan massa skrikande barn och bara kunna ägna sig åt den man tycker om i lugn och ro?
Det är ju egentligen precis samma sak som att jag tvivlar på att ni som reser med era småbarn bokar in er på hotellen som beskrivs som "ungdomshotell" eller "mitt i nöjeskvarteren"? Eller att den som vill ha hålligång inte åker till Schinoussa? Vi gör olika val för vår semester för att ha störst chans att få ut det vi vill ha av den. Förra året åkte jag på charter med min syster, svåger och deras 4-åring. Vi hade en underbar barnsemester med stoj och skrik och mycket poollek. Det var rätt prio då. I år åker jag och flickvännen till Paris och jag hoppas kunna undvika barn i största möjliga mån. Är det så provocerande? Kan fylla på trådskaparens "sparka på ryggstödet" med att jag tycker det är irriterande nog med en bussresa i Sverige med en tvåbarnsfamilj på raden bakom där ena ungen, i 6-årsåldern konstant pratar, frågar och ska ha uppmärksamheten. Ja, jag VET att många barn är sådana men det är ÄNDÅ irriterande när man vet att man inte kommer undan dem på 3-4 timmar. |
#10
|
||||
|
||||
![]() Citat:
![]() ![]() ![]() ![]() |
#11
|
|||
|
|||
![]() Citat:
![]() |
#12
|
|||
|
|||
![]() Citat:
Har arbetat inom barnomsorgen,skolan samt kört linjebuss under många år i Stockholm...plus då erfarenheter med mina fyra egna....med alla dessa då fått uppleva div kommentarer och uppförande från svenka vuxna när vi tagit oss fram på olika sätt eller befunnit oss på andra allmänaplatser. |
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|