Väderrapport 2011

[Kikh]

Glad Påsk kära läsare!

Här i Grekland kommer de sedvanliga påskhälsningarna att krulla öronen på finländska turister, och deras små barn kommer att få en förvriden syn på greker - Kalå Paska, Christos anastasi, Chronja pålla me ejia! Av den ramsan är det bara paska som hörs och fastnar

Gårdagsmorgonen var isande kall trots att solen lekte tittut. Granntanten körde oljebrännaren så väggarna skakade, i huset intill rök det som om Helvetet bytt adress. Det finns tydligen gränser även för Ortodoxt lidande på Långfredagar...

Efter 10-tiden slog vädret om och sommaren anlände, vem av charterresenärerna hade packat med sig den tro? De starka vindarna avtog, solen sken å det grövsta och värmen var omedelbar. Himlen antog sakta en trevlig om än blå nyans och Galatas alla fåglar höll serenad i olivlundarna. I övrigt var det tyst och stilla i omgivningarna. Ingen spelade musik, eller fotboll, skolan låg tyst och igenbommad och grannungarna var försvunna (förhoppningsvis permanent bortadopterade).

Trots att Långfredagen är avsatt för lidande avstod jag från städningen och bara njöt av dagen. Sambon gnodde i köket, trollade fram Soupies (en släkting till bläckfisken) med fänkål och oliver, skötte de sista inköpen inför söndagsmiddagen, sanerade husets gemensamma BBQ-område och tog sig till och med an disken. Jag färgade håret, skövlade "regnskogen", pysslade med en evighetslång spellista för underhållningen och spelade spel . Nåväl, jag rastade hundarna, tvättade och bytte sängkläder också. Eftersom jag dyrt och heligt lovat Malin finväder fick fönstren förbli skitiga, vi ska ju ändå sitta ute.

Efter middagen och en kort siesta gjorde vi oss klara för kyrkan och det årliga frambärandet av relikerna. Långfredagen, Μεγάλη Παρασκευή, är inledningen på vår påskhögtid. De som fastar får inte äta kött, smör eller mjölkprodukter (i hårda fall inte ens olivolja). Prästerna har bråda dagar att ta emot biktande församlingsmedlemmar och dela ut nattvarder. Jag har lovat att även jag ska bikta mig, om jag får göra det på svenska . Här finns inga biktbås som i de katolska kyrkorna. Det är "face-to-face" med prällen som gäller. Vilket kan förklara varför sambon avstår...

Klockan nio begav vi oss upp till Galatas lilla kyrka för att höra om Kristus uppståndelse - Christos Anesti - och tända våra ljus på lågan som förts från Betlehem. Vårt lilla torg var packat med besökare och inne i kyrkan var det så fullt att den säkert är 7-8 kvadrat större idag. På kyrkporten satt en handskriven lapp från prästen; Vårdad klädsel tack!



Tyvärr släcktes lågan av vindarna, annars ska den medföras hem och på tröskeln ska vi med sotets hjälp teckna ett kors i dörröppningen - för att skydda hemmet under det kommande året. Notera att man INTE får tända ljusen med annat än den heliga lågan.



När processionen drog vidare runt byn, medförande Jungfru Marias relik i ett väldigt blomsterprytt skrin, drog vi in på byns Kafeneio för förplägnad. Jag trodde i mitt enfald att vi skulle ta ett par Raki och gå hem men sambon beställde wiskey, så jag slog till på en kanna rött. Ägarinnan verkade smått orolig över min beställning, så kannan medföljdes av mezedes (hemlagade dolmar, oliver, gurkstavar och bröd), sambon fick ett fat jordnötter . Nu känner ägarinnan inte mig så väl... 3 kannor senare, med ett allt större sällskap runt bordet, slog vi oss på nyfriterade sniglar med rosmarin och vinäger. Det är f ö den enda form av sniglar jag äter.



Vid tvåsnåret var vi nöjda och rejält glada. Det traditionella påsksmällandet (inklusive dynamit och skjutvapen...) hade avklingat, vinet var slut och det var dags för sängen. Tur att det var nerför hem, och bara ca 200 meter...

//Kikh