![]() |
|
#1
|
|||
|
|||
![]()
Det måste väl vara den absolut bästa lösningen även om den blir lite dyrare? Lära sig resa, ta ansvar, lite språk (även om de inte får riktig utbildning varje dag) och samtidigt ha viss vuxenkontroll. Perfekt.
Jag kommer inte ihåg om jag tjatade till mig, eller om jag blev skickad till Brighton den sommaren jag fyllde 15 år... Och även 17... ![]() ![]() ![]() ![]() Om jag hade haft barn idag hade jag varit väldigt tveksam att skicka henom till England på språkresa. Landet har förändrats, företagen likaså... Men detta blir ju en upplevelse de kommer att komma ihåg restan av livet. Och de kommer säkert att växa otroligt mycket. Men som Deia säger: deras Engelska dialekt kanske kommer att lämna något övrigt att önska... ![]() Hoppas de får en fantastisk resa. Jag är övertygad om att de får det... ![]() |
#2
|
||||
|
||||
![]()
Jodå, minnen av sk språkresor är det nog många av oss som har. Även jag, såklart.
Jag åkte med EF och var nog på mitt sextonde levnadsår. Fattar fortfarande inte hur mina föräldrar kunde skicka mig på detta event. Den engelska jag lärde mig var enbart bar-engelska. Jag blev snabbt bekant med bacardi o cola, nattliga discon och pengarna rullade i en rasande fart. När jag sen kom åter till hemstaden var jag omvandlad till punkare ! ![]() Så när sonen på 15 började surra om språkresa hade jag min ståndpunkt klar. Och bokade en semesterresa med familjen till Kreta istället. ![]() ![]() //Melinda |
#3
|
|||
|
|||
![]()
Hej
Även jag var på språkresa när jag var 15-16 år. Jag lärde mig inte mycket engelska men däremot blanda drinkar. Det har nog mycket att göra med hur mogen man är, var man hamnar osv., men att det har att göra med språkintresse tror ag inte. Jag är lärare i engelska själv idag och är och har alltid varit språkintresserad. Åse |
![]() |
Ämnesverktyg | |
Visningsalternativ | |
|
|