Goa ink

[inkfish]

Ursprungligen postat av Enigma

Alla charterarrangörer brukar informera sina gäster om olika utflykter på ett välkomstmöte. Jag gissar dock att du som "Kalimeras backpacker" kanske nobbade sådant möte och inte läste om deras utflykter.

Joda, de hade ett sant men jag gick inte dit. Dock fick man ett kuvert med information i bussen fran flygplatsen. Det var mycket anvandbar information, inte bara reklam for deras evenemang.

Samma info finns ocksa i en parm pa hotellet.

Men tanken hade aldrig slagit mig om Apollos utflykter, jag bokade resan redan i maj forra aret sa jag hade last pa ratt ordentligt sen dess. Darfor hade jag hygglig koll pa vad jag ville gora.

De utflykter jag gjort har alltsa bara varit egna och mer har jag nog inte vare sig klarat eller behovt. Allt har ar sa nytt, alla sinnen gar pa hogvarv sa jag behover liksom ingen arrangerad upplevelse, jag har en alldeles egen som pagar hela tiden.

Jag forsoker koppla av med att lasa (just nu P O Enquists sjalvbiografiska roman) men det gar daligt, jag laser och laser men det stannar pa ytan, jag tar inte in det.

De forsta dagarna insag jag att all energi gick at till coping - jag hade fullt upp med att hantera allting. Kande mig inte vare sig stressad eller chockad, anda maste jag liksom forhalla mig till ALLT, inget kunde bara passera. Det var en ny kansla.

Naturligtvis jamfor jag med hur det ar att resa till Grekland - men det gar inte att jamfora. Nar jag reser till Grekland ar det som att komma hem, jag vet vad som vantar aven pa nya platser, det ar underbart, jag maste bara ha mina doser Grekland varje ar.

Men Indien - det ar en annan planet. Jag ar pa en annan planet. Anda forsoker jag gora mig av med den kanslan, jag maste inse att vi lever i samma varld. Indien ar inte en planet dit jag kan aka ibland och sen aka darifran nar jag vill ha bekvamlighet igen.

Man riskerar bli svart narcissistisk har, precis hela tiden funderar jag over mig sjalv och mina reaktioner, gor jag ratt nu, tanker jag ratt nu, vad kanner jag? Det ar en enorm utmaning att vara har. Men jag skulle inte vilja vara utan det, Lissi.

I morgon ska jag aka pa marknad. Har finns obegransat med shopping men jag har inte kopt nat mer an badhanddukar, sarong och ett par kjolar att ha pa stranden. Men nagra kashmirsjalar och en liten prydnadsollifunt maste jag nog ha med hem i alla fall sa da ska jag aka till gamla hippieloppmarknaden som halls varje onsdag i Anjuna.

Nar man shoppar har ska man pruta, jag har sa svart for det. Haromdagen kopte jag lite frukt av nagra barn som salde pa gatan, jag tyckte att de begarde for mycket (50 rupier for tva bananer och tva mandariner tror jag det var) sa jag protesterade.

Men sa kande jag plotsligt "Vad haller du pa med? Du kopslar med fattiga barn om ENKRONOR!" 50 rs ar 8 spann....

Vad jag framfor allt varit dalig pa att pruta pa ar taxiresor. For nagra dagar sen bestamde jag mig for att spotta och skulle borja med en rickshaw. Vad kostar det? fragade jag strangt innan jag klev in och han svarade 50 rupees... Jag KAN inte pruta med nan som borjar pa 8 kronor, det gar bara inte

Till sist maste jag bara namna kulfi. Det ar en glass som ar smaksatt med pistageflagor och kardemumma och den ar makalost god. Utkampade en svar strid med mig sjalv vid middagen nyss, restaurangen jag valt var en av de tva dar jag hittat kulfi, men jag har ju redan svallt upp sa fruktansvart. Till slut kom jag fram till att sjalvklart ska jag bestalla en, jag har ju inte fotograferat den annu, sant som bara kops i fotosyfte lagger man sakert inte pa sig av.

Ok, sa servitoren, one kulfi.

Sa kom han tillbaka: No kulfi today, finished.



Pa torsdag aker jag hem igen - utan att ha besokt Goa ink. Arne foreslog i sms att jag skulle tatuera katternas namn over skinkorna. Men sa mycket utrymme och sa korta kattnamn