Goa ink

[inkfish]

Nja, jag ska nog se till att minska utrymmet. Drastiskt. Jag har lagt pa mig MASSOR under de har tva veckorna.

Nu ar jag pa vag till sista middagen har i Goa, ska ga till samma stalle dar jag at forsta kvallen. En fantastiskt god indisk middag for 17 kr...

---

Jag bar inte sjal. Jo, en sjal bar jag - en mycket fin sadan fran Afghanistan som jag anvander som halsduk varje dag hela vintern.

Men sedan marknaden i Anjuna i formiddags sa ager jag plotsligt sex sjalar till. Jag vet inte hur det gick till. Helt galet stalle, desperata forsaljare skrek 100 rupees och viftade med vad som helst, om man hade tittat pa nagot, sagt nej, det ar for dyrt och gatt vidare kom forsaljaren sprintande efter, ryckte en i armen och sa Tell me your price.

Rena cirkusen var det. Och jag kom alltsa darifran med sex sjalar och lite annat smatt och gott, bland annat ett par sma ollifunter.

(Sag tva riktiga ollifunter ocksa i dag, strategiskt utplacerade langs vagen mot Anjuna dar alla passerar pa vag till marknaden varje onsdag...)

Efter att inte ha shoppat nagot alls tidigare under resan fick jag blodad tand i dag. Och dessvarre finns samma forsaljare och samma prylar har i Calangute, dar jag kommer att tillbringa hela dagen i morgon innan planet gar sent pa kvallen.

Jag ska forsoka tvinga mig till stranden i morgon, och ta rickshaw dit, for om jag passerar alla forsaljarna igen kan det ga riktigt galet

[karinafp]

Ursprungligen postat av inkfish

jag kom alltsa darifran med sex sjalar och lite annat smatt och gott, bland annat ett par sma ollifunter.

Ollifunter kan man inte få för många av.

Karin
som har uppåt ett par hundra i lägenheten...

[BSR]

Hejsan!
I mitten av 50-talet var jag till sjöss och vi gick då in till Bombay. Där står jag tillsammans med 2:e styrman vid relingen och tittar ner på kajen. Efter ett tag ropar någon och när vi tittar ner igen, står det en indier och pekar på mig, Dålig på engelska som jag var (hade nyligen gått ut folkskolan)
förstod jag ingenting. Men 2:an förstod. Han förklarade att mannen på kajen ville byta till sig min fina vita nylonskjorta mot sina två döttrar. Ni må tro att det blev världens skrattande i mässen under kvällen.
Många hälsningar
BSR
Nyköping

[Enigma]

Ursprungligen postat av BSR

Hejsan!
Efter ett tag ropar någon och när vi tittar ner igen, står det en indier och pekar på mig.

Han förklarade att mannen på kajen ville byta till sig min fina vita nylonskjorta mot sina två döttrar. Ni må tro att det blev världens skrattande i mässen under kvällen.
Många hälsningar
BSR
Nyköping

Liknande situationer kan man bevittna i Bombay även idag, alltså 50 år senare. Jag bevittnade från en buss i Bombay att några personer som deltog i en religiös procession kastade skjortor bland fattiga människor. Det blev direkt slagsmål om dessa "dyrbara" gåvor och det hände i november 2009. Jag fick en tanke att man kunde skänka alla gamla kläder till personer som åker till Indien. Besökarna kunde då lämna dessa kläder direkt till tiggare där. För fattiga indier är det skatter och för Sverige mindre sopor.

/Enigma

[Annlotta]

Tack Inkfish för dina härliga reseberättelse. Starkt av dig att göra denna resa ensam. Jag har gjort några i Grekland och utökat mitt äventyr med Thailand, men Indien är ett strå vassare...(Ibland blir det tufft att inte ha någon att ventilera nya intryck med).

Önskar dig nu en trevlig hemresa till Göteborg och hoppas att det inte blir allt för svårt att komma in i vardagen. Det måste finnas massor av tankar och känslor att bearbeta?

Som du kanske vet har det snöat en del här. För några veckor sedan gjorde jag vad du nu gör. Bytte vit sand mot vit snö.! Så där kul!

Njut den lilla tid du har kvar i värmen, även om den efter några veckor är svårare att uppskatta. Jag lovar dig, några dagar hemma så längtar du tillbaka till den sköna värmen!

Ann-Charlotte

[Marianne]

Jag vill också säga tack till dig, Inkfish, för dina målande, tankeväckande beskrivningar. Indien måste göra ett djupt intryck, starka upplevelser som bränns fast och tar tid att bearbeta.

Jag förstår att du inte vill vara utan din upplevelse, och ändå känner jag, som Lissi, att jag är tveksam om det någonsin blir någon Indien-resa för mig. Det är så mycket man vill, och det gäller att välja det som passar bäst. Men som sagt, för de som väljer Indien är jag säker på att det är en STOR upplevelse.

God hemresa och välkommen hem till vita, vackra Norden!

[inkfish]

åäö
åäö

Vilken lyx.

Nu har jag alla bokstäverna igen. Fast smakar det så kostar det. Här på Arlanda betalar jag 29 kr/tim för att surfa, de senaste två veckorna har det kostat 7 kr/tim.

Fast för det här hutlösa priset får jag inte bara de tre viktiga vokalerna (som jag glömmer att använda, jag skrev "for det har hutlosa priset), jag slipper ocksa en gammal tjockskärm som är täckt av rött vägdamm, tangentbordet likaså samt en hårddisk med hela bakstycket borttaget som står på bordet bredvid skärmen. Varför man tar bort bakstycket i en miljö där ALLT är täckt av rött vägdamm undandrar sig min bedömning)

Goas flygplats igår var ett mandomsprov. En sista oförglömlig kontakt med indisk byråkrati.

* Först incheckningen, där tjänstemännen flitigt skrev nya boardingkort för hand till alla oss 206, med samma uppgifter som fanns på de boardingkort vi fått redan på ditresan.

* Sen skulle våra noggrant ifyllda utresedokument (naturligtvis) granskas och stämplas, liksom passet, av andra tjänstemän som satt i fyra olika bås. Bra ordnat, på det viset delade vi 206 upp oss på fyra olika köer.

* Men efter den kontrollen skulle alla 206 passera en och samma tjänsteman vid en och samma dörr och visa pass och boardingkort. De fyra första köerna var alltså till ingen nytta, flaskhalsen kom ju senare. (Då har jag inte ens nämnt den enda tjänsteman som alla också måste passera och vars enda uppgift var att placera boardingkortet mellan rätt sidor i passet, i de fall vi själva råkat flytta på dem.

* Sen noggrann säkerhetskontroll med skanning, väskgenomgång osv. Många väskor plockades ut och gicks igenom.

* Så ut genom gaten, visa pass och boardingkort.

* Buss till planet - och raka spåret uppför trappan? Inte då. Vid trappan stod en väntande trojka: en tjänsteman som skulle riva av fliken på boardingkortet, en annan tjänsteman som tog hand om de avrivna flikarna och en vakt som övervakade proceduren.

Ge mig styrka!

Men inte heller den har gången lyckades jag hitta någon tjänsteman som ville ha prydligt ifyllda försäkran att jag inte den senaste tiden visat några som helst symtom på the influenza, den jag fyllde i på utresan. Tror jag ska hänga den kylskåpet hemma

(Oj, nu gick en enarmad kille förbi, jag var nära att sticka till honom en tjuga)

Måste också bara berätta om mitt besök på Banken igår. Hittills hade jag bara tagit ut i bankomat, såna fanns överallt, alltid inomhus även om där aldrig fanns vidhängande bankkontor, alltid med en uniformerad vakt utanför.

Men nu skulle jag växla in några medhavda buffertdollar för att göra lite sista shopping och då klev jag in på banken.

Snygg soft entré med mörka glasdörrar så jag klev in rätt snabbt - och fick tvärnita. Jag befann mig nämligen i ett utrymme smalt som en båthytt. En kund skulle ut när jag kom in, jag fick trycka mig mot disken för att han skulle komma ut.

Bakom disken stod banktjänstemannen. Hans utrustning var en gammal telefon med två linjer, en liten dammig tjockdator och en miniräknare.

För att växla mina 70 dollar behövde han naturligtvis mitt pass. Han överräckte det till en yngre kuli som kopierade det - han var redan sysselsatt vid kopiatorn, han kopierade namligen sedlar

Sen fick jag skriva under passkopiorna på två ställen och sen fick jag mina pengar.

På väggen bakom tjänstemannen hängde ett stort anslag om hur man skulle gå tillväga om man ville klaga på bemötandet. Men det vore mig främmande, inte minst eftersom den uniformerade vakten utanfor ingången till det lilla kontoret hade en rejäl bössa liggande över knät.

Sjalnotering vid hemkomsten: 8

[Lissi]

Ursprungligen postat av inkfish

Goas flygplats igår var ett mandomsprov. En sista oförglömlig kontakt med indisk byråkrati.

* Först incheckningen, där tjänstemännen flitigt skrev nya boardingkort för hand till alla oss 206, med samma uppgifter som fanns på de boardingkort vi fått redan på ditresan.

* Sen skulle våra noggrant ifyllda utresedokument (naturligtvis) granskas och stämplas, liksom passet, av andra tjänstemän som satt i fyra olika bås. Bra ordnat, på det viset delade vi 206 upp oss på fyra olika köer.

* Men efter den kontrollen skulle alla 206 passera en och samma tjänsteman vid en och samma dörr och visa pass och boardingkort. De fyra första köerna var alltså till ingen nytta, flaskhalsen kom ju senare. (Då har jag inte ens nämnt den enda tjänsteman som alla också måste passera och vars enda uppgift var att placera boardingkortet mellan rätt sidor i passet, i de fall vi själva råkat flytta på dem.

* Sen noggrann säkerhetskontroll med skanning, väskgenomgång osv. Många väskor plockades ut och gicks igenom.

* Så ut genom gaten, visa pass och boardingkort.

* Buss till planet - och raka spåret uppför trappan? Inte då. Vid trappan stod en väntande trojka: en tjänsteman som skulle riva av fliken på boardingkortet, en annan tjänsteman som tog hand om de avrivna flikarna och en vakt som övervakade proceduren.

Ge mig styrka!

Just sånt som gör att jag aldrig kommer att åka till Indien
Jag blev helt avskräckt efter Israelresan då man blev korsförhörd både vid in- och utresa.

Härligt att Du är helskinnad hemma igen

Lissi

[Enigma]

Ursprungligen postat av Lissi

Just sånt som gör att jag aldrig kommer att åka till Indien
Jag blev helt avskräckt efter Israelresan då man blev korsförhörd både vid in- och utresa.
Lissi

När jag var i Israel för två år sedan, blev alla resenärer förhörda. Jag var där på en rundresa och överallt fanns det många vakter och soldater. Man fick en känsla att man var hela tiden bevakad. Jag var där en gång och mer lockar det inte att åka dit. Liknande korsförhör och en byråkratisk gränskontroll kan man också uppleva vid Rysslands besök, när man åker till Moskva eller till Sankt Petersburg.

[Lissi]

MEN...jag måste bara tillägga, trots alla kontroller, att den Israelresan på 9 dagar " I Jesu fotspår" är den mest fantastiska resa jag ändå gjort.....
Jag reste som en av 4 ledare, med en grupp ungdomar i Kyrkans ungdom från Kalmar och bodde dels i Jerusalem, sen på kibbutz i några nätter och vi besökte Cumran,( Döda havsrullarna), Döda havet, Genesarets sjö, Betlehem, Jordanfloden, ja, nästan alla platser där Jesus verkade. Att se över Jerusalem i soluppgången och se staden glimra som guld, glömmer jag aldrig.
En mycket annorlunda resa där jag badade i Röda havet, Döda havet, Medelhavet, Genesarets sjö samt Jordanfloden på samma resa...det slår t o m Tinos


..OJ tala om trådkapning!!! Jag kanske börjar förstå hur Du känner Inkfish angående Indien

Lissi

[Kalypso]

Tusen tack Inkfish för intressant och underhållande läsning.
Jag har drömt om att besöka Indien i snart 20 år, och efter att ha läst Shantaram och också yogat de senaste tre åren så är längtan nu enorm. Men sonen vägrar åka dit så det får vänta tills den dag jag ska semestra på egen hand.
Kalypso

[kimmen]

Tack för en härlig reseberättelse, Inkfish!!

Jag var i Goa förra vintern och alla fantastiska reseminnen väller fram när jag läser om dina upplevelser. Tyvärr är jag inte alls lika bra som du på att sätta ord på mina upplevelser.

Vi anlände till Calangute kvällen före nyårsafton 2008. Och just runt nyårsfirandet är trafiken där om möjligt ÄNNU mer kaotisk än vanligt. Så fort vi hade ckeckat in på hotellet gick vi ut för att köpa vatten, och efter en stund tänkte vi; "Hjälp! Ska vi verkligen tillbringa tre veckor i detta kaos!?" Men efter ett par dagar vande vi oss, och jag ångrar inte en sekund att vi valde att bo i Calangute.

/kimmen

[inkfish]

Tack Kalypso och Kimmen

Ja, jag är också glad över att jag valde Calangute. Även om där är kaotiskt och väldigt turistifierat så var där också väldigt mycket Indien, inte minst pga alla turistande indier.

Jag besökte grannorten Candolim över dagen, där var lugnare - men enbart en badort för turister.

[inkfish]

Nu har jag lagt lagt in en del bilder från resan i ett album som heter Goa ink.

(Alltså under nätverk/bilder & album).

[Kalimera]

Ursprungligen postat av inkfish

Nu har jag lagt lagt in en del bilder från resan i ett album som heter Goa ink.

Underbara bilder. Tack!

[yannis]

Ja, Kalimera jag håller med dig. Det var underbara och intressanta bilder på "mitt drömmars" land. Speciellt tackar jag för koss-bilderna Inkfish.

Birgitta, som just nu planerar vaccination och visum till Kina i maj för sonens bröllop.Måste planera eftersom vi är på Kreta hela april månad.

[inkfish]

Ursprungligen postat av karinafp

Karin
som har uppåt ett par hundra i lägenheten...

Ett gott råd: åk aldrig till Indien

Ursprungligen postat av BSR

Han förklarade att mannen på kajen ville byta till sig min fina vita nylonskjorta mot sina två döttrar.

Men fy så förfärligt

Ursprungligen postat av Enigma

Jag fick en tanke att man kunde skänka alla gamla kläder till personer som åker till Indien. Besökarna kunde då lämna dessa kläder direkt till tiggare där.

Så vitt jag sett är det många Indienfans som fyller resväskan med kläder och annat de kan skänka bort när de kommer fram. Tror att de skänker dem till barnhem eller hjälporganisationer på plats. Ingen dum idé, behovet är ju enormt.

Ursprungligen postat av Annlotta

Det måste finnas massor av tankar och känslor att bearbeta?

Ursprungligen postat av Marianne

Indien måste göra ett djupt intryck, starka upplevelser som bränns fast och tar tid att bearbeta.

Ja, precis så är det! Naturligtvis ville jag inte åka hem. Men för ett par dagar sedan kände jag att nu behöver jag komma därifrån för att få distans och försöka förstå vad jag varit med om egentligen.

I transferbussen igår, en gräsligt skumpig upplevelse i nästan två timmar, så upptäckte jag hur jag inte kunde slita blicken från fönstret, jag var tvungen att se precis allt vi åkte förbi annars kunde jag ju missa något.

Och så har det varit hela tiden. Sinnena, framförallt synen, har varit konstant bombarderade av intryck - konstant.

På ett vis är det jobbigt, på ett annat gör det resandet till en fantastisk upplevelse. Jag har aldrig varit så långt borta från Sverige, inte geografiskt - men framför allt inte mentalt.

Tack för alla hälsningar och för att ni har läst. Det har varit skönt att få ventilera.

(Marianne, i Agonda tänkte jag flera gånger: "Det här är en riktig Marianne&Jens-strand" - hur lång som helst, nästan inga människor och sand, sand, sand. Bedövande vackert)

[Enigma]

Ursprungligen postat av inkfish

Hej igen,
kul att nan laser aven om det inte ar fran Grekland!

In kom tva avlanga sma bullar som simmade i tjock vit sas, toppat med russin och cashewnotter. Hade jag inte lyckats uppfatta "cottage cheese" nar jag fragade vad det var hade jag dott for da hade det lika garna kunnat vara fartestiklar (fast det var pa vegmenyn, nar jag inte alls kanner igen namnen haller jag mig till den for att slippa extremt obehagliga overraskningar)

Enigma, du har gjort en mycket tuffare Indienresa an den jag gor just nu. Goa ar Indien light sager de och jag ar valdigt glad att jag borjade med det. Jag har sett alldeles tillrackligt med skrap och fattigdom for att vara nyborjare.

Den här typen av maten och ännu mer avstätande serveras i Kina. Jag hade svårt att välja något bland menu som serverades till turister på en rundresa där. Jag och många andra i Kina fick magsjuka som varade i flera dagar. Oftast träffar man mycket goda maträtter i Indien, så goda att vissa av dem saknar jag nu när jag inte är där.

Jag var aldrig i Goa och jag hörde att där är det paradis i jämförelse med andra platser i Indien eftersom där är det mycket anpassad för turister. Så jag fick se mer omfattande mänsklig tragedi i de mer indiska delarna av Indien, tror jag. Men man kan föreställa sig hur det kan se ut även i India light, dvs. i Goa.

Ursprungligen postat av inkfish

Hej igen,
kul att nan laser aven om det inte ar fran Grekland!

Jag tror att det var tredje kvallen som jag fick spader pa mig sjalv over att ha nobbat sa manga tiggare. Jag satt pa en bar och tog en ol efter maten och sag att det satt en tiggarkvinna runt hornet, hon satt i hornet vid en vagkorsning i den dar galna trafiken som det var i Calangute.

"Nar jag gar ska hon fa lite pengar" tankte och jag att laddade med nagra sedlar i fickan. "Men bara om hon inte har en drogad bebis i knat, da kan jag bara inte..."

Nar jag sen passerade sa sag jag ett lag en liten utslagen bebis och sov framfor henne - pa marken, nan knapp meter fran trafiken. Och kvinnan sjalv var bara en liten flicka, sag jag nu, hon var formodligen storasyster.

Jag gick forbi i panik med pengarna kvar i fickan, jag kunde ju inte ge till smabarn som foraldrarna utnyttjade sa cyniskt. Men forresten, vem var jag att avgora det, det ar klart att hon borde fatt mina rupier for hur det an var sa maste ju familjen ha behovt dem.... Men jag kan val inte vanda eller jag det??

I det laget fattade jag latt hysteriskt beslutet att leta upp den dubbelamputerade unge mannen jag hade passerat flera ganger, han aker runt pa en liten platta med hjul och forsoker fa pengar. Enligt apollos informationsmaterial finns inga som helst handikappbidrag i Indien, de handikappade som inte kan jobba ar alltsa helt beroende av andras valvilja.

Innan jag hittade honom traffade jag pa en mycket gammal kvinna som jag tryckte en sedelbunt i naven pa. Hon valsignade mig till tack.

Sen fram med nya pengar och da hittade jag mannen pa rullplattan. Visst nej, det var inte han, det har var en man som bara hade ena benet amputerat - och han blev sa oerhort tacksam for dem...

Efterat kunde jag konstatera att vad de fatt var 12 spann. Tillsammans

Jag tycker att du beskriver mycket tydligt dina upplevelser och ger ett en bra bild på det vad man känner som turist när man ser den omfattande tiggeri och fattigdom i Indien. Jag bara gissar att jag fick se det i mer omfattande skala i de riktigt "indiska" delarna av Indien än du ser i de mer turistiska delarna av Indien. Jag upplevde likadand när jag var där. Man kan inte hjälpa alla eftersom detta elände är mycket!!! omfattande, det finns ingen hjälp från staten för de utsatta människor och jag kände att det var naturligt att man kunde bidra lite och hjälpa några personer när man var där på en semester. Det som de människor behöver är det mat och det funkar mycket bra med begagnade kläder eftersom vara begagnade kläder är för dem lyx. Jag hade med mig pennor, choklad och godis som jag bjöd tiggande barn på. För att klara av av se detta elände är det bra att ha med sig lite alkohol. Det hjälper ingen att tappa humör.

Angående detta om mödrarna dragar sina barn eller om de själva använder droger vet jag ingenting alls om eftersom den här branschen är helt främmande för mig. Det går många olika rykten och det går inte att veta det exakt eftersom när man ser sovande barn på gatan då kan det också vara så att de bara sover på grund av trötthet, på marken eftersom de har ingen hem och när som helst eftersom de är hungriga och utmärglade. Man kan tänka också så att vem som helst efter en operation har svagare kropp och då sover man mer. Likaså hungriga människor har svagare kroppar och behöver mer sömn, tror jag. Man kan handla beroende av situationen och i enlighet med sitt eget samvete, tycker jag.