Skopelos -> Plomari på Lesbos

[ChrBra]

Beväpnad med några ”stödord/platser” från Willmaguiden (bild 1) så sätter jag mig på bussen ut ur stan, inte helt säker på vart jag ska men jag är nästan helt säker på att bussen vi kom med var uppe en sväng i Skopelos och vände. När bussen stannar i Papapolos så har vi åkt förbi skylten till Skopelos så jag kliver av och går tillbaka en bit (bild 2). Det börjar bra med uppförsbacke hela vägen.
Väl inne i byn så söker jag mig mot det övre vänstra hörnet i tron att jag ska direkt över berget. Glad i hågen konstaterar jag att cementen snart övergår i grusväg (bild 3). Efter ett par hundra meter stöter jag på en getskalle (bild 4) och ser mig samtidigt om, jag får en stark känsla av att det är vägen där nere jag borde vara på (bild 5) men vem kan vända en sådan här utsikt ryggen? (bild 6). Efter ytterliggare 7-800 meter övergår vägen i stig och en bit ytterliggare så delar sig stigen i två smala myrvägar och jag tar beslutet att vända.
Ner mot byn igen men håller mig på högerkanten ovanifrån sett och kommer snart till begravningsplatsen och en väg som ser lovande ut. Det läggs just nu cement där och rätt snart kommer nästa frågetecken (bild 7). Jag håller till höger och möts snart av en t-korsning där jag åter igen håller till höger (på en del magkänsla och en del sunt förnuft).
Ganska snart blir utsikten oerhört lovande (bild 8 uppåt och 9 neråt från samma plats) och vägen leder hela tiden upp upp och upp. För det mesta genom barrskog (bild 10) som nästan får en att känna sig som hemma, träden skänker en välbehövlig skugga längs en del partier. Jag har ingen aning om hur långt eller länge jag gått men vid en krök med underbar utsikt står en parkbänk!! (bild 11) Jag har inte sett ett hus sedan jag lämnade byn men här står en bänk, jag måste vara i närheten av någon form av bebyggelse. Efter ytterliggare några hundra meter kommer jag till ytterliggare en t-korsning men härifrån ser man en ”by” och några skyltar till höger (bild 12 och bild 13). YES! Jag är på rätt väg, Karionas var ju första anhalten enligt min knapphändiga färdbeskrivning.
Glad i hågen knallar jag igenom dom få husen som utgör byn och fortsätter ut på andra sidan, en gnagande oro kommer krypande då vägen faktiskt delade sig innan byn och jag inte kollade vad som stod på skyltarna, jag kan se den andra vägen men bestämmer mig för att fortsätta. Natuen är även här bedövande vacker (bild 14). Efter någon km möter ännu ett vägval (bild 15), här är det dock väl skyltat och –lyckan står den järve bi, som min farmor alltid sa (bild 16). Jag läser det som Kastelos och det är ju dit jag ska, Plomari…. Ja varför inte, en koll på klockan säger att jag aldrig kommer att hinna till Trigonas för att kunna ta bussen tillbaka och att gå på landsvägen tilltalar mej icke. Men men det vägskälet det valet, nu ska Kastelos klaras av först.
Vart detta Kastelos låg blev jag aldrig klok på men jag följde den här skylten för den vägen gick ju uppåt (bild 17 & 18). Denna väg ledde till dagens högsta punkt och ett nyrest kapell med vidunderlig utsikt (bild 19 & 20). Ner samma väg och fortsätter min vandring, snart kommer nästa korsning och nu pekar skylten på Kastelos tillbaka så det har jag tydligen missat. Här finns även en skylt som skulle kunna vara mot Trigonas (bild 21) men jag bestämmer mej här för att gå hela vägen hem. Skyltningen var ju dessutom inte helt glasklar. Jag behöver dock inte ångra mej, barrskogen har övergått i olivlundar (bild 22) och landskapet är minst sagt dramatiskt. Härifrån bär det av neråt (bild 23) och efter ett tag dyker den bekanta bergsryggen innan Agios Isidors upp lååång där borta (bild 24). Sista biten är (som resten av vandringen) rena njutningen, det är inte bara vackert utan bär ju dessutom utför.
På vägen hem dyker det upp ytterliggare några vägskäl, det första leder till Plagia några km innan Ag Isidors. Nästa ligger vid soptippen (den minst charmiga delen av vandringen) och jag tror att den leder ner till Ag Isidors men jag är inte säker. Efter tippen blir det ännu kraftigare utför och snart sitter jag under jätteträdet på Platanos med en kall Mythos framför mej och nylagad Moussaka på väg. Jag uppskattar att vandringen tog ca 3.5 timme och istället för att sikta på den övre delen av Skopelos så är det lämpligt att hålla ut till vänster i ett tidigare skede.
Jag hoppas att jag inspirerat någon till att våga sig på denna promenad som verkligen är värd mödan.

PS det haltar lite i bilderna för man fick tydligen bara lägga upp 21 bilder i ett inlägg, dom som saknas ( nr 3, 17 och 21 ligger i ett nytt inlägg här under.

OBS klicka gärna på bilderna för att få dom större!!

Bild 1. 2. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15. 16. 18. 19. 20. 22. 23. 24.

[ChrBra]

Bild 3. Bild 17. Bild 21.

[ChrBra]

När jag får lite tid över så kommer även den kortare men minst lika vackra och dramatiska promenaden mellan Plomari och Melinda upp här som en ny tråd.

// Christer

[Eva L]

Tack för jättefina bilder och en intressant berättelse.

Eva

[Kalimera]

Jag hoppas att jag inspirerat någon till att våga sig på denna promenad som verkligen är värd mödan.

Ja, mig! Tack!

Vi ville verkligen vandra på Lesbos, framförallt längs Olive trails i söder. Blev oerhört inspirerad av alla vandringsskyltar.



Tyvärr var det för varmt för att vandra. Hur klarade du värmen? Vi måste varit där samtidigt. (Åkte vi med samma färja mellan Samos och Chios?) Såg du att det fanns en vandringsbok att köpa? Kanske skulle hjälpt bättre än "Beväpnad med några ”stödord/platser”.

Tack än en gång för din härliga skildring! Ser fram emot fler.

[ChrBra]

Värmen är nog det sista som jag ger mig för, jag ÄLSKAR när det är varmt Ja det var riktigt svettigt i uppförsbackarna och resten av familjen skrattade gott åt mina saltränder på shorts och kalsonger på kvällen .

Jag letade efter boken som nämndes i Willmaguiden men utan framgång . Å andra sidan skänker osäkerheten ytterliggare en dimension till äventyret.

Det är möjligt/troligt att vi åkte färja samtidigt, vi satt och spelade kort och läste mes hela tiden och ni var nog i så fall sällskapet som "omgrupperade" halvägs

// C

[Kalimera]

Ursprungligen postat av ChrBra

Det är möjligt/troligt att vi åkte färja samtidigt, vi satt och spelade kort och läste mes hela tiden och ni var nog i så fall sällskapet som "omgrupperade" halvägs

Det var vi. Förstod först när du skrev om vandringen att det möjligen kunde varit ni som spelade kort. Vi trodde vi var de enda svenskarna på båten, tills ni dök upp. Vi flyttade upp en trappa där det fanns bättre stolar. Synd att vi inte började språkas vid, det hade varit roligt. Nästa gång.

[ChrBra]

Ursprungligen postat av Kalimera

Det var vi. Synd att vi inte började språkas vid, det hade varit roligt. Nästa gång.

Ja det får bli nästa gång , vi var tämligen säkra på att VI skulle vara dom enda Svenskarna ombord .