Byn

[Agda]

"Tänk en äkta grekisk bondby, de kritvita husen med blåa fönsterluckor och dörrar. Tavernan i mitten av byn med sina blåa möbler och blå/vitrutiga dukar. De gamla gubbarna som sitter utanför kaféet och spelar brädspelet. Gummorna som sitter utanför sina hus och virkar eller broderar."
Den drömbilden hade vi i vårt huvud när vi tänkte på hur vi ville bo. Det är nog inte bara vi som har den bilden av en äkta grekisk bondby eftersom det är den bilden som oftast finns på vykorten.Så kommer vi till Evangelismos, en äkta bondby och drömbilden krossas i ett nafs.

Byn är som tidigare sagt inte stor, ca 300 inevånare när alla är "hemma". Hälften av husen står alltså tomma större delen av året. Många bor i Kanada, USA och Australien. När vi kom till byn så fanns det näst intill inga utläningar, några enstaka Albaner som var/är säsongarbetare. Och vet ni vad, inte ett vitthus med blåa luckor och dörrar! Nu finns det ett (det var rosa tidigare), det ägs av ett engelskt par. Jag har frågat varför husen inte är kritvita (brutenvit finns) och svaret jag får är att det inte är bra för ögonen. Inte heller sitter gubbarna ute och spelar brädspel heller. Nej de sitter inne och spelar kort! En enda gång har jag sett en gumma virka på dessa snart 5 år, ingen broderande gumma. Broderar gör de med maskin på kurs i grannbyn. Inte heller har krogen/tavernan möbler i blått eller blåvitrutiga dukar, inte ännu i alla fall. Kanske blir det så i sommar eftersom den genom gått en total renovering och pga att turisterna börjat hitta hit för att äta deras Souvlaki med pitabröd. Något som de endast hade på lördagar mellan påsk och jul förrut men som i somras kom att finnas varje kväll. Synd för det var fest att gå dit på lördagarna och äta.

Byn har två affärer/kiosker, fyra kaféer (fast det är svårt att se att det är det,ser mer ut som ett privat rum där de träffas), en krog/taverna, två kyrkor, nio kapell och ett folkmuseum. Läkaren kommer en gång i veckan och har mottagning i kommunhuset ( ingen sekretess här inte, fönstret på vid gavel och jag kan höra vart enda ord! Tur för dem att min grekiska är knackig.) och barberaren ett par gånger i månaden. Posten kommer varje dag och en av affärerna fungerar som postkontor utom när pensionen kommer då är det krogen som gäller.

Kyrkan mitt i byn är den största och ligger naturligtvis vägg i vägg med krogen. Den kyrkan används oftast.. Den lilla som är nybyggd ligger lite utanför byn vars mark och bygge är skänkt och till minne av en dam från byn. Detta gäller också för de många kapellen, att de är skänkta och/eller till minnes för någon eller något "mirakel" som tex att någon blivit frisk från någon hemsk sjukdom. Varje kapell har sitt helgon och heter också efter det helgonet tex Αγ. Παρασκευή. När då detta helgon har sin dag i kalendern, då är det mässa i det kapellet annars inte. Privat går man till Αγ. Παρασκευή när man har problem med ögonen. Oftast har helgonet och den som skänkt/till minne av ett samband av något slag. Hängde ni med?

Det finns en begravningsplats med tillhörande kapell som ligger på en vacker höjd utanför byn.. Dit går anhöriga varje dag för att tända ljus och rökelse. Som kvinna får man inte gå dit under den "orena" perioden i månaden. Byn har ett problem och det är att begravningsplatsen börjar bli för liten. Även om de bara ligger i sina gravar i fem år, därefter grävs de upp och rengörs, läggs i en låda och ställs in i ett av kapellen, i bokstavsordning från vänster, så börjar det bli trångt. Nu har vi haft tre begravningar inom ett par veckor. Medelåldern är väldigt hög i byn.

Byn är två byar kan man säga, söder och norr om kyrkan. Varje sida har sin tant som är "boss" som "bestämmer" och lägger sig i allt."Nu kan du inte tvätta mattor!" "här ska du plantera vitlök!""Det där kan du inte ha på dig!""Har du hört.......?""Har du sett vad de har gjort?""Ska ni åka till Kalamata nu, det är för varmt/dåligt väder/mycket trafik/försent på dagen". Ni förstår att det är inte lätt för byborna att vara dessa damer tillags. Det är inte ofta jag ser några prata med varandra som kommer från de olika "sidorna". Ännu mer sällsynt att de går hem till varandra. På krogen har de olika stambord.
Det är mycket osämja i byn. Första gången vi såg ett slagsmål mellan grannar blev vi fruktansvärt chockerade, nu hör det nästan till vardagen. För fram kom det träpåkar, livbälten och andra tillhyggen. Det var gamla som unga, tanter och gubbar i en ända stor röra tills polisen kom och ställde sig i mellan.

Annars är det rätt tyst och lungt. Byn vaknar inte förrän vid nio. Tanterna kommer ut i sina morgonrockar och sopar. Därefter lallar de iväg med djuren som skall iväg på bete. Klockan två "somnar" byn och är "sovandes" till ca 17.30. Gubbarna åker mest omkring och inspekterar sina odlingar eller sitter på kaféerna och läser tidningarna. Det är inte många som arbetar utanför familjens djurhållning och odlingar. När det är tid för skörd av oliverna (okt-jan) då är det fart på gubbarna då sliter de verkligen. Alla veckansdagar från det blir ljust tills solen går ned. Lite fart är det också när de håller på med korinterna(sept), fast inte lika intensivt som med oliverna.

Det är självhushållning som gäller för de flesta familjer. Det man inte har själv, det har grannen eller släktingar som delar med sig. Maten (menyn) i hemmen blir därför väldigt säsongs betonad. När det är bön-säsong så är det bönor på längden,tvären och bredden, i eller utan tomatsås och olja.


Mycket av livet här påminner mig om hur det var hos min mormor och morfar som hade bondgård och bodde i en liten by i Väster götland. Hos dem stor trivdes jag och tog varje chans jag fick att få vara hos dem och med dem i sitt arbete med djuren och odlingarna.Det "enkla" och samtidigt väldigt slitsamma livet tilltalade mig enormt.Mormor lärde mig också att man behöver inte så mycket grejer och prylar, moderniteter för att överleva och ha ett bra liv. Det är förmodlingen därför jag trivs så bra här i det enkla och med mina djur.........

Byn från norr.


Byn från väster.