Om venner, uvenner og impulsivitet

[monica]

Känner igen det där, jag bor inte i en liten by. Men grannskapet här emellan är nästan som en liten by. Det är många saker som vi är väldigt olika på, barnuppfostran mm mm skulle kunna räkna upp många saker. vi är olika helt enkelt. Sen är ju jag svenskan och det märks, min uppfattning är att greker är väldigt rasistiska, albaner ryssar och rumäner står inte högt i klass. Vi skandinaver har en annan rankning.

Eftersom man ska umgås med släkten jämt och ständigt är det väl inte så konstigt att man kommer ihop sig, alla går ju faktiskt inte ihop med varandra. Och kommer jag tex inte med blir det surt som citronen.
Det här problemet finns ju oxå i Sverige men det förekommer nog mera här, eftersom man oftast bor i samma byggnad som släkten.
Och som det heter, greker är så mycket för familjen. Många gånger för mycket enligt min mening, kusinerna leker med varandra och det är svårt att få vänner att komma över och leka, eller att gå hem till någon vän.
Det är inte så populärt bland grekiska familjer.
Har egen erfarenhet av det då det gäller både min son och dotter.
De är väldigt rädda att låta barnen gå till någon annan och leka, de måste känna hela familjen först, även om barnen har gått i skolan tillsammans och man har träffat föräldrarna i skolan.

Så jag uppfattar i det fallet inte greker som särskilt gästvänliga, de kompisar som får komma till oss vilket jag självklart tycker är roligt, brukar aldrig vilja gå hem. Här är det öppet hus för alla barn för så hade jag det när jag var liten.

Monica