Vet vi hur bra vi har det?

[Argyris]

Jag själv flyttade för ca 18 år från Tyskland till Sverige. Jag har en grekisk pappa som gifte sig med en svensk fru (min mor) dom bodde i Tyskland när jag föddes. Dom har även levt i England och USA.

Jag har många gånger som barn hört att dom ej trivdes i Tyskland och ville flytta tillbaka till sitt hemland... mamma = SVerige, pappa=Grekland.

Jag fattade inte då att man kan längtar så att flytta från ett land.

Jag bor sedan 18 år i Sverige, jag har alltid haft känslan att jag vill flytta från Sverige. Jag tror att det beror på att jag har sett det riktiga livet i många länder och har INTE hittat ett land som har allt. Man måste alltid kompromissa.
Jag vet att jag INTE vill flytta till Tyskland.
När jag är i Grekland så känner jag mig hemma!

Men sedan kommer realiteten:
Min fru är från Sverige
Mina barn 8&10 år går i Svensk skola.
Vi har ett bra boende här.
Jag har eget företag som jag kan driva var jag än bor.
Jag blir depressiv under höst / vinter, det är för mörkt och tråkig.
Min mor (änka) bor åter i Sverige

Vi har bestämt oss för att stanna i Sverige tills barnen har gått ur skola, ca 11 år kvar.
Jag är då ca 50, ingen ålder.... nä... men det kan hända mycket fram tills dess.
Jag vill gärna "leva som om jag dör imorgon", dvs, inte skjuta upp saker man vill göra.

Det var mina tankar om detta ämne.

Sammanfattning: Jag (våran familj) är för fega att ge upp det man har för något annat. Oavsett var man bor kommer man efter ett tag att längta till något annat, kanske bättre

/Nico