En dag på Tilos

[sjöborren]

För några dagar sedan åkte jag, min man, samt ett par goda vänner ner till den lilla fiskehamnen Agios Andónis och tavernan Akrogiáli för att se solnedgången. Vi satt under ett tak av palmblad och färgglada kalebass och där grekiska toner samsades med getters bräkande och vågornas brus.
Innan menyförslagen hamnade på bordet tog jag och väninnan en kort promenad. Kanske skulle vi hitta någon ny vinkel på tidigare års förevigade motiv: hav, getter, stenmurar, ett blå-vit kapell …
Det var när maten något senare dukades fram som jag upptäcke en råtta vid strandkanten några meter från där vi satt. Men med bättre ögon visade sig vara en igelkott. En orädd liten krabat som vaggade fram för att nosa på väninnans sko. Efter att förevigat igelkotten var det hög tid att återgå till bordet. Precis som jag lyfte besticken lyfte jag blicken, lade snabbt ner besticken och greppade mobilen.
Solen var på väg ner bakom bergen och förvandlade den pärlgrå himlen med rosa horisont, till ett spektrum: från guld till glödande rött. Havet däremot, grått och dystert - som Pablo Picassos Guernica.

När jag åter greppade besticken kom jag tänka på det grekiska ordspråket: ät innan maten blir varm (!)