Så, då är det nya året i gång...

[Monica P]

Vi hann före er i Sverige...

Jag brukar ha svårt att hålla mig vaken, ingen fest och glam här, och så var det så ovanligt tyst, ingen ringde ens. När sonen sen ringde till en av våra mobiler kom vi på att den fasta telefonen har en tyst-knapp som vi- eller katten- ofrivilligt tryckt på!

Det nya året här på Kalymnos domineras av konstigt väder. När jag ser ut genom köksfönstret ser jag en vägg av regn. Tittar jag i östra sovrumsfönstret är det sol. Jag hinner lagom rapportera det till mannen, så är det tvärtom.

Katterna gillar inte regnet, men de har flera gömslen med vindskydd och en sönderklippt flokata -ryamatta- att mulla ner sig i. Mat vill de ha tidigt och mycket, men sen de mättat sig sprider de ut sig och håller sig undan till eftermiddagen. Katter har många hemligheter.

Våra närmaste grannar åkte till Mytilini till dotra och jag ger mat även till deras tjocka vita kattkille, som kommer emot mig med studs när han ser mig. Han känner sig nog lite ensam, och kommer inte gärna över staketet. Reviren är tydliga.

Från Sverige kommer olika signaler. De flesta är trevliga, folk mår hyfsat, barn hittar på tokerier, affärer går bra. Men också andra, tråkigare meddelanden: gamla vänner har dött eller är sjuka, några har skilt sig och annat sånt. Det är ju oundvikligen så att inte bara jag utan också mina vänner blir äldre, och eftersom jag inte ser dem på nära håll kan jag bli lite störd när jag ser foton...inte är det väl Kalle som ser så gammal ut? Vad har hänt med Anna-Lisa som inte hör av sig?

Tänk på oss i periferin, era gamla vänner, skicka lite vardagshälsningar också!

Då traskar vi åsta med nya spänstiga steg, eller?