Om post och reklam

[Monica P]

Här där vi bor är det inte vanligt med direktreklam i brevlådan. Det är inte vanligt med brevlåda heller, när jag tänker på saken.

Post får man a) direkt av brevbäraren, som måste rekryteras lokalt, i och med att det inte finns gatunamn eller nummer på husen. b) Man kan hyra en postbox på postkontoret i Pothia, 40 euro per år ungefär. c) man kan ha ett fack i ett blått skåp med många sådana som står på strategiska ställen lite här och var.

Eftersom brevbäraren känner snart sagt alla i sitt distrikt tar det rätt lång tid innan han slutat sin runda. Som väl fungerande lantbrevbärare har han med sig pensionspengar och tar med sig enstaka sändelser också, från folk som inte har så lätt att åka till stan. Han ( sällan hon) åker runt med moppe och lådor. Gallhojtar: Mariaaaa! Du har breeeev! och Maria skickar något barnbarn nerför den branta backen eller trappan som vindlar i gränden. Mycket bra service.

Vi har postbox i ett sånt där blått skåp. Eftersom det inte är helt regelbundet när brevbäraren kommer får vi kolla då och då. Ingen brådska , det är bara räkningar i alla fall. EN svensk kompis har jag, som skriver underbara riktiga brev.

Mycket lite reklam. Skönt, det känns så onödigt att öka på sopmängden med kulörta lappar som man sällan läser. På sista tiden har de stora supermarkettorna börjat dela ut reklamblad men det är en trist syn där de blåser omkring.

Det finns fungerande postkontor här, jag har hört att såna tagit slut i Sverige. Skicka brev, hämta paket,betala räkningar, sitta och prata med andra som väntar på sin tur. För några år sen infördes kö-lappar och det var en god sak.

Ibland finns det bilagor i söndagstidningarna. Jag har nu erbjudande från Germanos att köpa nya telefoner (nej tack) och från somfy att köpa solskyddspersienner (nej tack) och från Stihl att köpa redskap till trädgården (kanske det). På första uppslaget görs reklam för ett tiotal röjningssågar, och här har vi något som passar marknaden: så här års ser man lite varstans personer som röjer det torra gräset inför sommarens brandfarliga dagar. En nätt dagspenning och välkommen igen nästa år!

Men hur får jag då reda på bra erbjudanden och annat nyttigt?

Det får jag inte, och det går bra ändå...

Musik och andra kulturella begivenheter annonseras på uppklistrade affischer på träd och murar och fönster - det störde mig förut men nu har jag blivit van. Lokal-TV berättar också vad som ska hända. Och viktigaste nyhetsförmedlingen: djungeltrumman.