Er man i Ierapetra 2005, september

[Ylva A]

Med tanke på min bristande religiositet blev det ingen korsning. Men jag accepterar och beundrar de troende. Vi korsar oss bara på ett ställe. Då min svärmor hamnade på sjukhuset i Heraklion, Pepagni, efter en hjärtinfarkt och hon blev kvar där under 3 veckor, gjorde vi bilfärder varje dag från Koutsounari. Varje gång vi passerar Selinari (Agios Georgios = vår Sankt Göran) gör vi fortfarande korsningar. Det hjälpte oss då i vår tro, att svärmor skulle få komma tillbaka till Östersund. Hon gjorde det. Det var ett exempel på att tro kan hjälpa oss att se framåt. Det är kanske det religionen är till för. Nu gör vi det för vi tänker på svärmor!
/ Jannis