Dag 15. Nisyros. Vulkanen. Nikia. Paleokastro.

[Kalimera]

Nu har vi lämnat mopeden. Varje gång vi lämnar mopeden – eller bilen – får vi en slags inre frid: nu är vi klara med den här ön, och vi kan summera, och resa vidare. Och vidare ska vi i morgon. En ny ö, och nya upplevelser, står för dörren. Härligt.

Idag har vi bland annat varit i vulkanen, i Nikia, i Emborio (så häftigt där är) och återigen förundrats över Paleokastro, en gammal borg som ligger ovanför Mandraki. Här kommer några bilder från dagen.



Vulkanen sedd från Emborio.



Den här kratern hade sitt senaste utbrott 1837. Sedan dess har inga utbrott skett. Här får man inte gå ner.



Den här kratern (det finns fem) får man däremot gå ner i.



Det skulle man inte fått göra om den låg i Sverige. I kratern finns massor med hål varifrån det bubblar och ryker. Man bör ha bra skor på sig, marken är fruktansvärt varm.



Efter vulkanbesöket körde vi till den vackra byn Nikia. Smaka på namnet Nikia en stund, visst är det vackert. Byn balanserar liksom Emborio på vulkanens brant och i denna balansgång bor cirka femtio personer. Det är en i högsta grad liten by med ett fåtal hus, som ett litet dockskåp. Vid en första anblick är det lätt att tro att Nikia består av en enda gata, men om man följer de slingriga gränderna nedåt upptäcker man flera hus och små gränder.



Torget i Nikia.



Efter en som alltid ljuvlig lunch med utsikt på Taverna To Balkoni i Emborio körde vi till Paleokastro, som är en gammal försvarsborg från 400-talet f.Kr. Fästningen är byggd av gigantiska stenar och man frågar sig hur de i hela friden fick stenarna på plats. Här kan man strosa omkring länge med sina funderingar och samtidigt njuta av den fina utsikten över Mandraki.



Pilen pekar mot en snusdosa. Då förstår man hur tjocka murarna är.



Utsikt över Mandraki (där vi bor) från Paleokastro.

Som sagt, i morgon bitti reser vi vidare till en ö som vi tycker är en av Greklands fem bästa. Vi ska inte stanna länge, bara några dagar i väntan på en båt som ska ta oss till en annan ö, en ö vi inte besökt på väldigt länge.

PS. Handen är nu nästan helt normal. Tack hand!