Ryktet om min död är betydligt överdrivet

[UlfWiman]

… sade Dr. David Livingstone 1871.

Tyst har jag varit ett längre tag då jag känt att jag inte haft något att tillföra.
Det tar ganska hårt på själen när insikten kommer att i fortsättningen är jag nog bara turist.
– Ja, ja ingen en eller två veckors charter.
– En månad i taget är nog lagom, eller två, hmm!
Åke gick tyvärr och la fötterna i horisontalläge. Inte en kompis, men en bekant som jag träffat en enda gång.
– Är det här vår blivande framtid?
– Ska alla jag känner lägga näsan i vädret?
Förr eller senare ja, men vi får i alla fall hoppas att ni som är kvar tänker att förbli kvar ett bra tag till.

Jag har inte skrivit så mycket då jag har lite svårt för detta med att ni har det så bra och skriver om detta.
Ingen kritik mot er som skriver om hur bra det är på Kreta för det vet jag om.
Det är bara det att PERSONEN Ulf inte grejar att läsa om det.
Det blir en enorm hemlängtan för min del.
Frekvensen av inköpta tomater, oliver och god feta accelererar våldsamt hos mig på sommaren. Sedan kommer mina vänner hem efter 2-3 veckor i övärlden, bruna och fina.
– Hur tror ni det känns?
– Personligen, inget bra!
Men för deras del säkert mycket bra. De har troligen haft en kanonbra semester.

Jo, men jag lever i alla fall i högsta välmåga och får kanske fara tillbaka i april 2010 om gud vill och solen skiner.
Jag har en devis som lyder. ”Det krävs mod för att leva”.
Jag har i alla fall det modet och får ta mina smällar. Det väsentliga är att jag lever mitt eget liv och inte någon annans, eller genom någon annan som ex: religion, person eller sekt av något slag. Jag är jag och inte någon annan.
De här som känner mig privat vet att det är på det viset.
En Wiman ruckar man inte på så enkelt. Nog om detta.

Jag har haft ett långt samtal med allas vår Monica P under sommaren och det gav mig lite luft under vingarna. Hon och hennes ”gubbe” hör till de människor jag vill möta innan jag lägger näsan i vädret. Även Admirala och min ”hemliga” väninna här inne hör till de jag vill möta. Med Admirala får väl samtalet ske via tolk då hennes dialekt är oförståbar enligt rykten.

Hur turistsäsongen har varit på Kreta i år vet jag inget om utom att Mr.A ringde och berättade om hur läget för hans del var. ”Catastrophe” är förnamnet och ”Bloody Disaster” efternamnet. Han har även provat på att bli blåst på två veckor av en familj på 7 personer. Dag 12 åkte de på utflykt med sin hyrda bil och kom aldrig tillbaka. Bilen återfanns i hamnen i Iráklion. Enligt passen kom familjen från Bulgarien.
Tur att han har oliver, druvor och frukt att leva på, så han inte står där med båda fötterna i samma hink. Det lär komma in fler rapporter nu när alla slutat jobba för säsongen.

Jag har blivit så ”svenskifierad” att jag gnällde när det tidigare under sommaren var 26° ute. Ok, lite skillnad mot Kretas 46° som vi hade i 14 dagar under 2007, men skillnaden är inte så stor.
Betydligt värre blir det om man sätter minustecken framför. Det fick vi prova på (Öjebyn) 1998 i 4 dagar. Ingenting fungerade, bussarna stod stilla, tågen frös ihop och bilen hade sexkantiga hjul. Jag satt i källaren och eldade med ved i pannan.
De positiva är att mot kyla går det att skydda sig, men inte mot värme. I kraftig värme blir man nästan apatisk och som jag brukar göra, glömma bort att dricka massor med vätska och då menar jag VATTEN. Inte öl, vin eller läsk.
Jag ska skriva lite oftare i framtiden. Nu är det nog för den här gången, men jag lever i högsta grad.

Uffe