Också en resa

[inkfish]

Puh vilken vinter och vår... Så mycket annat har krävt energi att jag inte alls känt nån reslust. Var rätt övertygad om att jag inte skulle åka.

Men så kom ett så innerligt efterlängtat besked. Tiden hade stannat till när allvarlig sjukdom slagit ner i den närmaste omgivningen – så som tiden alltid gör då. Inget annat räknas. Bara det slutar väl, så...

Och det gjorde det. Beskedet blev det vi knappt vågat hoppats på. Och då kom Greklandslusten igen, samma dag!

Så snart åker jag. Men inte på den ambitiösa luff till nya öar som jag hade tänkt, den får vänta för den är inte det jag vill.

Det enda jag vill är att se solen gnistra i vitkalkade väggar, ha havet ständigt intill mig, vila på en skuggig taverna efter badet, se det stora blås skiftningar med dygnets alla timmar från balkongen ... Det är allt jag vill och orkar. Och massor av böcker tar jag med mig.

Jag behöver ingen upptäcktsfärd, jag behöver ett vilohem. Så om några dagar ger jag mig iväg