Relativ, mycket relativ, tystnad...

[Monica P]

Sitter pa min veranda sent pa natten. Det ar for varmt for att vara inne trots flaktarna som gar for fullt. A/C:n gillar vi inte.
Forsta intrycket ar att det ar alldeles tyst. Dagens intensiva ljud har ju lagt sig. Men snart lokaliserar man en massa olika ljud, lagmalda men tydliga.
Farklockor, overallt. Den stora hjorden som gick pa berget har bakom har vandrat till Vathy, men har finns ett femtontal djur som blev kvar. De stollarna ramlar runt pa byn och blir handgripligen bortkorda men lika ofta ar de tillbaka igen . Pa morgonen ser man lortar strodda over nejden och hor ilskna rop fran tanter vars blommor de har lyckats tugga i sig. Inte for att blomsterprakten ar sa enastaende nu i torkan, men anda...Faren kan satta rejal fart mellan husen och verkar ha festliga natter.
Katterna. For det mesta ar de alldeles tysta, men sa ar det nan kattmamma som ropar pa sin kull, eller nan strovarhanne som staller till storslagsmal med vilda skrik. Flera av vara snalla hemmakatter har skador, men den varste slagskampen forsvinner sa fort jag kommer ut med slangbellan, sa det ar inget jag kan hindra.Var det Jack London som skrev om Skriet fran vildmarken? Han matte ha hort vara nattkatter.
Flygplanen. Man ser dem overallt, hogt och lagt. De hoga hor man inte, ser bara lite blinkblink bland stjarnor och satelliter. De ar val pa vag till Kairo eller Dubai , kanske . De laga gar in for landning pa Kos, och jag ser dem komma over bergskammen och forsvinna i skuggan fran mitt verandatak, sen kommer ljudet en stund efterat. Mycket lustigt.Vi bor under en storre flygled, men bara sommartid.
Folk. Det pratas och skrattas fran hus langre bort i morkret. Inte alla har lampor tanda utan sitter som jag i skont dunkel. Fran andra hall kommer grillos och klirranden. Barn stojar eller leker smyglekar. I var dalgang bars ljuden langt, jag kan ledigt hora vad Jannis 200 meter harifran pratar om med sin fru (och det har jag talat om for honom sa han ar medveten om det)...
Nattinsekter och faglar. Att man inte var lite flitigare pa biologilektionerna! Det enda jag ar saker pa ar en liten uggla. Manga sma varelser finns darute i morkret.
Moppar. Sena hemkomster med moppar jag kanner igen. Passerande smattrande tokstollemoppar vars obefintliga djuddampare berattar om framfarten anda upp forbi Vothinos. Tack, turistmopedister, ni kor sa himla fint, aldrig en storning fran er!
Batar. Fiskebatar dunk-dunkar ut vilken tid som helst pa dygnet, ett trivsamt ljud. Vibrationer i marken, infraljud ? fran de stora farjorna som gar forbi bortom bukten. Klapperklapper fran linor pa segelbatarna.
Vinden. Ingen granskog att susa i, men vinden dominerar mycket har, det blaser nastan alltid. Det brusar i lovverk och fonsterlyckor och i tvatten pa torkstrecket och jag vet inte vad.

Och har sitter jag och tycker att det ar tyst...