Ytterligare demonstrationer efter strejkveckan - utvägar till bergen

[lugnagatan]

Det doftar av vedeldat i Chanias förorter, ibland klarnar det upp och inbjuder till promenader, här och där tittar "flitiga lisa" fram på marken, lite blygt.
Här pågår flera årstider samtidigt. Jag försöker surfa på en våg : Våren.

Strejkveckan slutade med söndagen den 23 oktober. Det såg ut att vara en vanlig söndag, men saluhallen hade öppet, vilket är ovanligt på en söndag. Det visade sig att stort kryssningsfartyg från andra sidan Atlanten hade lagt till i Souda hamn. Saluhallen var fullt av utflyktsklädda amerikaner och någon fick jag prata med.






Utanför anlände specialbussar från Souda och många klev på den dubbeldäckade sightseeing-bussen.






Jag skulle med den vanliga stadsbussen och kliva av halvvägs för att utforska en intressant avväg mot Chrissopigi-klostret.
I väntan på att bussen skulle avgå hände något märkligt. Hög musik - militärmarscher - började strömma ut ur en megafon ute på gatan. Det var mitt på dagen en vanlig söndag. Tankarna snurrade runt i huvudet vad detta skulle betyda.
Det hade kommit upp flera nya megafoner på A. Papandreou också. Kanske hade detta med nationaldagen följande vecka att göra. Vad skulle amerikanderna tro ? Var det något budskap riktat till dom ? Är detta något normalt ?


Avvägen mot Chrissopigi-klostret bjöd på lugn och ro. Det var en allé med mycket gamla Eucalyptus.





Dessa träd är också kända under namnet "Jättegummiträd", och är kanske mer kända för att bli mycket höga än tjocka. Ett av träden blommade förfullt och drog till sig många bin.





Här är ett tillhörande seminarium och basilika :






Själva klostret var emellertid rakt fram. En nunna kom fram och förklarade på engelska att det var för tillfället stängt :





Här var mycket snyggt och prydligt och en liten trädgård.








Rosmarinen med sina blå blommor :





Här utanför fortsätter vägen upp mot Nerokourou (3 km ) - med stadsbuss - och sedan går vägen ytterligare 8 km till byn Malacha, som klättrar uppe på krönet av berget med samma namn, men jag som inte kör bil har studerat satellit-foton och funnnit branta småvägar från byn Tsikalaria (föreg. tråd ) , vilket blir mycket kortare sträcka. I Malacha ska enligt myten dom första människorna på Kreta varit bosatta, en rik forntida historia.

Men nu blev det en promenad tillbaka hem. Korsningen mellan huvudgatan Apokoronou och A. Panagouli har en speciell dragningskraft. En speciell plats. Avtagsvägen Panagouli leder genom "vilda-västern-området" hem.




Här blir det en paus på kafeinot. Det var faktiskt någon stammis därinne som vinkade välkomnande.







På måndagen var sopbergena borta och allt såg ut som vanligt. Oväntat var det några demonstrationer som gick från saluhallen längs Papandreou ("Dimokratias") och stannade mitt i rondellen framför rådhuset.
Det var faktiskt fullt med folk och avspärrat på gatan framför saluhallen, såväl som i rondellen framför rådhuset. Det var fråga om representanter för viktiga samhällsfunktioner, inte minst för ordningen. Jag såg både poliser och militärer bland dom.
Kom förbi framför rådhuset, på väg till fots hem. Och då stod tågena där och väntade. Det var en talande tystnad. Några höga generaler - som det såg ut - gick in och ut på framsidan. Någon talare hann jag inte se.Kanske rådhuset var tomt, och kanske det inte fanns någon speciell ansvarig som väntade - att vända sig till .

Torsdagen den 27 kopplade jag på "parlaments-tv". En dyster symfoni av Mahler spelade under väntan på att ledamöterna skulle anlända. Sedan följde högtidliga tal och sång med en barnkör live i pleni-salen.
Det var verkligt fin musik. Under veckan hörde jag på Papandreou-gatan musik som inte alls passade och spelades chockerande högt, till smärtgränsen : Det lät som flottans käcka gossar , med ljud av hav och måsar och skorrade och skrapade i högtalarna, som något hurtigt och "påtvingat" under någon gammal regim, som vi kanske inte vill ha tillbaka. Vilka ligger bakom musikvalet i Chania egentligen ?

Fredagen den 28 var den stora sorg-dagen, skulle jag vilja säga, eftersom det var då som Grekland drogs in i 2:a v.k.
Det var smyckat med grekiska flaggor och Chania-stadens skyltar längs A. Papandreou-gatan. Själva paraderna var avklarade. Gatan var avstängd för biltrafik och det var härligt att avnjuta denna gata som "gågata". Och mycket folk var ute och promenerade.
Programmet var inte helt avklarat. Det fanns ett podium längre fram på gatan. Nu hördes en presentation i högtalarna, någon skulle hålla tal, men då började visslingar och bu-rop också höras från högtalarna, och plötsligt avbröts ljudet.
Nu kände jag starkt på mig att någonting skulle hända. I folkvimlet längre fram syntes en samling vita hjälmar. Det var den speciella styrkan med poliser med sköldar och påkar som dragit omkring på stan dom senaste dagarna. Nu fanns dom antagligen på alldeles rätt ställe, med tanke på vad som skulle hända.
I påföljande måndags tidning stod att firandet hade fått avbrytas för att några nationalister och anti-fascister hade råkat i handgemäng. Det stod att dom flesta medborgare hade lugnt avlägsnat sig .
Men vad jag fick se var att hundratalet helgdagsfirare kom rusande emot mig i panik och flydde in på närmaste tvärgatan. Så fick jag också göra, fast jag inte kunde se vad dom flyddde för.
Det var mycket pinsamt och tråkigt och se hur dessa vuxna med barn, som var ute och gick, fick fly undan på detta sätt.

Folk tog sig förbi på parallell-gator. På en tvärgata syntes en polis med hjälm och en otäckt lång påk diskutera högljutt med några. Själva våldet hade upphört. En person fick föras till sjukhus med brutet revben. Allmänheten kom inte till skada. Man kan undra varför dom sprang så hemskt fort, som om dom fruktade livet ....

Framme vid podiet ryggade sköld-poliserna tillbaka i en skock, för det demonstrationståg som hade brutit sig löst. På podiet plockade man snabbt undan, men tv-kamerorna forstatte att rulla.
Enligt min mening borde man kunnat ha förutse detta som skedde, och stämt i bäcken, för att upprättahålla ordningen och inte låta någon störa firandet av nationaldagen.

Här fick jag korsa demonstrationståget och tränga mig in i öppningen till stadsparken. Kaféet är öppet varje dag och är stort och fint, även inuti, och här var fullt med helgfirande familjer, och längst in är ett rum med datorer och tv-visning, och bord med brädspel. Där sitter jag även nu i skrivande stund lördagen den 5:e november.
I den stora salongen är det ganska tomt och en vedbrasa brinner lugnt.
Dags att gå ut i det fina vädret och sända iväg detta korta reportage från Chania.

[Lucky]

vill bara säga "Tack"

[Kalimera]

Jag också!

[LaRose]

Tack för ännu en omsorgsfull berättelse!

[xenos]

Jag är glad för att du finns där!