När mina föräldrar bestämde sig för att flytta till Grekland så var jag 12 år och brorsan 15. För mig gick det väldigt bra i skolan efter två års slit men för min bror var det extremt jobbigt. Det jobbigaste var nog ändå att man aldrig kände sig hemma i Grekland och man betraktades alltid som Svensk fast man hade två Grekiska föräldrar. Så fort min bror fick chansen flyttade han tillbaka till Sverige och det gjorde även jag efter att ha bott i Grekland i över 14 år. Jag är nöjd med mitt val men tyvärr så kommer jag alltid att betraktas som Grek i Sverige och som Svensk i Grekland och man känner inte att man hör helt hemma i något land. Jag är ändå tacksam att jag fick bo i mitt hemland ett tag så man inte lever med drömmen om Grekland och romantiserar idén vilket många tenderar att göra. När man har bott i Grekland och arbetat inom privatsektorn, behövt trängas i bussen varje dag, varit tvungen att stå två timmar i kön för att göra ett bankärende, gå till skattemyndigheten fyra gånger för att göra ett ärende och varje gång frågar de efter ytterligare ett formulär som de inte brydde sig om att fråga efter dagen innan etc. så börjar man uppskatta Sverige allt mer och nöjer sig med att åka ner på semester i max tre veckor och sen komma hem

.