Er man i Ierapetra september 2026

[Ylva A]

Ni trodde väl inte, att det skulle komma fler inlägg från ”er man”? Men vi satsar på en period till! Vi får se hur lång den blir! Det är bara ibland, vi känner oss äldre än förut! Den som är ung tänker aldrig bli gammal, det var så för oss också. Men i sommar har jag accepterat det.
”Jag lovar”, som tonåringar brukar säga! Bevisen är: Ju äldre man blir, desto tidigare kommer morgonen och desto mindre våghalsig blir man!

Sommaren i Östersund har varit sval och nederbörden ofta och riklig. För att ni söderut ska kunna förstå, måste jag berätta om vår vän Pekka, som gick till Clas Ohlsson för att köpa vattenmätare. Hans granne behövde också en. När han kom till kassan, sa han: ”Det har ju varit så jäkla regnigt i år, så jag måste ha två”! Kassörskan fattade inte, kanske ni?

Våra väskor var inte lika tunga som förr och vi låg över en natt på Arlanda. Det krävs för att vi ska orka. Under resdagen Arlanda-Koutsounári gick vi mer än 5 km. Alla transporter gick bra och väl hemma väntade varm ris- och kycklingsoppa och nystädat hus. Jannis, som hämtade oss i vår bil, berättade att bilbatteriet inte fungerat vid start, utan han hade laddat via sin egen bil.

När vi dagen därpå skulle proviantera i stan kvarstod problemet. Vi fick starta ”på rull” och genast åka och köpa en ny ackumulator (som det heter på kemispråk). Medan vi väntade på ”bytet”, kom vi ihåg, att Dimítris fyllde 21, så vi åkte raskt till familjens hus. Pappan satt på kaféet mitt emot och ville att vi skulle sätta oss. Dimítris jobbade dock efter att ha ”lumpat”. Kafeét har nu bytt ägare och det är Dims farbror (Jannis 65?) som sköter det. Jannis mamma Rena (88) står i köket och lagar de mezérätter, som hon kommer på. Rena är väldigt krökt i ryggen, men hennes härliga leende och glansen i ögonen har återkommit, nu när hon slipper sitta hemma med en son utan jobb. Familjen har vi varit bekanta med sedan 1994. Vilken start på vistelsen! Ovan nämnde Pekka jobbar också! Han är stödmatte-lärare på Komvux vid samma ålder!

För att ytterligare förstärka greklandskänslan har jag fortsatt läsa böcker om landet, sedan vi kom ner. Staffan Stolpe: ”I skuggan av en liten ouzo” och ”Ett nytt liv vid vägens ände” av Johanna Nicklasson/Mikael Bäckman. Båda böckerna med humor och insikt om hur det är att leva i Grekland.

Under de veckor som har gått, har vi gjort detsamma, som vi brukar göra här med morgonpromenader, gym, kafébesök och tavernakvällar. Det var heta dagar fram till den 24:e, då dagstemperaturen sänktes 5 grader och det blev drägligt höstväder och ingen takfläkt behövdes nattetid. Vi mår bra här och njuter ofta på altanen. På gymmet, liksom på andra ställen, har vi blivit väl mottagna. Jämför jag gymmet här med det i Östersund, är fler här
styrketränande, medan det i Östersund är många, som liksom oss två, går omkring och letar efter sin balans. Här är det bara vi, som är över 70.

Adriános har nu börjat sin högskoleutbildning i Joánnina. Jannis och Angelina har varit med honom en vecka och hjälpt honom med inflyttandet i egen lägenhet. Gissa om Angelina saknar honom nu och undrar, hur det ska gå för honom under de 5 år som väntar honom där! Det krävs mycket jobb för dem i växthusen, för att klara de ekonomiska kostnaderna.

Under sommaren har det skrivits mycket om minderåriga, som druckit för mycket alkohol, ibland då föräldrar tillåtit det. De ansvarig blir då anmälda och bestraffas. Annars är det nästan dagliga rapporter om de nyanlända (”invasiva”) flyktingarna, som kommer till Kretas södra kust. Det har blivit över 2 500 hittills under året. Det är omöjligt för myndigheterna i
Ierápetra att ta hand om dem på ett korrekt sätt. Tragiskt för alla.

När ni besöker Kreta, ligger ni väl inte bara på stranden, utan vill se lite av ön? CretaOne föreslår dessa byar, där ön fortfarande bevarar något från tider som varit.
1. Anóia på Psilorítis norra sida, där traditionen förblir en del av vardagen, långt från turistströmmarna.
2. Margarítes nära Réthymnon, med sina keramikverkstäder och gamla hus.
3. Kritsá nära Agios Nikólaos, med tradition av vävning och keramik förutom närheten till antika Láto och kyrkan Paniagía Kerá.
4. Válos med gårdar och smala gränder, som skiljer sig mycket från Chaniás turistområden. Vandra runt och titta.
5. Spíli i Réthymnon-regionen med sitt ständigt rinnande vatten i lejonhuvudfontänerna. Men förflytta dig också bort från dem och hitta gränder och hus från en annan tid.
6. Thérisso, efter en ravinvandring vid Chaniá, är förknippad med Eleftheríos Vanizélos.
7. Zarós, på södra sidan av Psilorítis med den starka kopplingarna till vatten och berg, Róvasravinen ger en helt annan upplevelse än den på en strand.
Byarna är inte som i gamla tider, utan har också drabbats av turismen. Men något finns kvar som arkitekturen, torgen, kaféerna, den traditionella konsten och ett annat tidstempo.

5 år efter jordbävningen i Arkalochóri, då 8 500 hus förstördes, lever 130 familjer fortfarande i tillfälliga härbärgen. Bl.a. har reparationstillstånd för hus inte getts av myndigheterna. Byråkratin fungerar som en andra jordbävning säger pressen.

Väderuppgifter för den gångna månaden: Högsta temp. 34,4. Lägsta 17,3. Dygnsmedetemp 25,5. Tropiska nätter 26 och vid tre tillfällen regn på sammanlagt
62 mm. Olivträden tackar för nederbörden genom att buga sig djupt ned mot marken!

/ Jannis, som önskar en bra oktober.

[Fältjäntan]

Å vad glad jag blir att ni är tillbaka på Kreta. Klart att jag räknat med att det skulle komma en månadsrapport. Och vilket fint mottagande ni fick. Sant är dock att man blir inte yngre.
Kreta är en ö som vi besökt många gånger och platserna som rekommenderas att besöka har vi varit på med fina minnen från alla.
Hoppas ni får en fin period i ert andra hemland och jag ser fram emot fler rapporter.
Kerstin