Tidig morgon 17 januari.
Nu har sommaren återkommit hit! Kände det redan inatt, då studion var varmare. Tack fina Kreta! Men i förrgår var det sämre. Man förväntade sig snö ända ner här i Paleochora. Lyckligtvis uteblev den. Men i Chora Sfakion/Anopolis lite mer österut på sydkusten var det mycket snö som kom. "Snömaskinerna" jobbade hela natten. Dom flesta skolor i området stängdes. Dels därför att eleverna inte kunde komma till sina skolor, dels för att en del lärare från Chania inte kunde komma ner till sitt arbete.
Jag avundas inte er som har det kallt därhemma. Minus 34 grader i Älvsbyn, runt minus 20 i Umeå läser jag. Och dåligt väglag mer söderut.
Igår hade jag även en väldigt trevlig dag. Pratade mest svenska faktiskt! Första mötet var med John, engelsk/svensken som jag och Ekaterina träffade uppe i Azogires. Det blev mycket surr om brexit och om svensk politik. Men också mycket om kretensarna, deras kynne och vänlighet.
Så till studion för en kort siesta. En knack på dörren visade sig vara Olle och Anna Meurling (Fysimera) som hade åkt från Rethymno via Chania för att hälsa på mig! Ett kärt återseende. Vi har en förmåga att stöta på varandra överallt. Det blev naturligtvis en isad ouzo på Waters Edge och härligt surr. Jag var mest intresserad av deras planering av vandringar på Kreta denna säsong. Som vanligt ingår "Kretas vårblommor och örter". Anna har enorm kunskap. Olle? Om inte min fot numera är till förtret för mig skulle detta vara toppen. Sen har dom en bokad specialare om "Kreta under andra världskriget" för norska herrar. Den skulle Arne velat var med om,ja kanske t.o.m. varit guide. Och sen en hel del annat. Så säsongen är full för deras del.
Sen blev jag faktiskt väldigt intresserad av Mirtos här på Kreta. Anna och Olle menade att den byn skulle passa mig som handen i handsken. Men hur tar man sig dit när jag numera inte kör bil?
Stormen la sig under natten och vid halvåttatiden puttrade Samaria in till färjeläget i Paleochora. Hon har nog legat stilla några dar i Chora Sfakion. Fotot i morse är fotat före klockan 7. Det var en speciell morgon sa min granne som också var ute och fotade. Man kunde då skönja en klippö vid Matala, 7 mil härifrån. Och det är ovanligt. Ni ser den som en liten pinne en bit till höger om krokodilen.
Birgitta.