[lugnagatan]

Det svala och blåsiga vädret med västliga till nordliga vindar håller i sig. Det känns inte som en dag som lämpar sig till utflykt längs stranden, utan som en dag i skydd inne i gränden.
Reparationsdag inomhus. Läckande toalett - det lagade jag ganska lätt - och nu har det börjat rinna vatten på köksgolvet. Det är troligtvis "kröken" som är igensatt och måste skruvas loss och tömmas, inget för känsliga personer, men idag tror jag att jag bara ställer baljan under och låter det läcka och tar itu med det imorgon. Vi får se.

Frågan är hur mycket man ska reparera och förbättra i en lägenhet, där man inte har någonting för det när man flyttar, eller "åker ut", förmodligen ska man inte göra någonting, men just nu känns det som jag inte vill börja klagan hos värden. Relationen känns bra och avloppet fixar sig.
Detta hus har frambringat höga befäl i den grekiska flottan. Här patrullerar alla stans lösspringande hundar, som dom gjort sedan urminnes tider, några gläfs utanför dörren, men ingen öppnar, och har inte gjort det på länge, men de minnns så väl några klapp på huvudet, några vänliga ord...
(Precis här utanför i gränden utbröt en natt efter fruktansvärt "svartsjukegräl" mellan några hundar som just råkade stöta samman här. Det finns några som håller ihop och behärskar området, och några som går igenom mera sällan, några faktiskt ganska stora och respektingivande, men som beter sig hövligt på ett närmast mänskligt sätt och visar respekt och distans vid ev. möte.
Denna natt var det knäpptyst när explosionen kom, det hördes några som skällde intensivt och hårt och någon som skrek gällt, blev säkert biten. Därefter hördes en del ekon av detta längre bort i vägnätet som gränderna utgör.)

(Någon gång har jag upptäckt att den glada brevbäraren också kommer förbi och bara står här utanför, på sin fritid, mycket tankfull, men utan att knacka på eller säga något. Jag har inte velat avbryta detta med att öppna dörren, allra minst med några pengar. Tror knappast att det är därför han står här. Bara att han har sin trad och "känner av" sitt distrikt, och har tankar, kanske t.o.m. hur de var förr, hur det har blivit .... )

Redan i mitt förra hemland i centraleuropa fick jag erfarenhet av hur det är att ha en grek som hyresvärd. Det var en mögelskadad lägenhet med fukt och råhet, precis som det brukar vara här, och jag fick intrycket att min hyresvärd där var så van vid detta, att det var något som skulle vara.
Ventilerna var igentejpade och jag råddes att köpa avfuktare. Och halva lägenheten var mycket kall på vintern, därför att det var väldigt enkla fönster mot en innergård, som var mycket smutsig av duvträck.
Jag tog naturligtvis bort tejpen, och öppnade en ny ventil med drag i badrummet, som kanske aldrig varit i funktion, och hade alltid ett fönster på glänt mot gatan, skrapade lite på väggarna och målade med antimögelfärg, och köpte frigolitskivor som passades in i dom iskalla fönsternischerna vintertid. Och det blev bättre och mindre mögellukt.
Denna grek verkade inte förstå det minsta av praktiska och tekniska ting, men bevarade en tradition, nämligen hur man syr kläder (egen modeateljé), och vid slutbetalningen skulle han ha betalt för en massa som inte alls stod i kontraktet - en regel verkar vara: läs aldrig kontraktet ! - nästan allt han sa var tokigt, men det kunde också låta väldigt generöst också, och jag lät honom hållas med sin rundliga genomgång, och i slutändan blev det en summa som ändå stämde ganska bra överens med mitt samvete. Det hade antagligen blivit mer om jag hade fått räkna ut det enligt den "högre matematiken" själv, och kanske helt fel.
Regeln verkar vara att aldrig göra några överenskommelser, bara att hoppas att det blir bra till sist.


Igår var det den 18:e , utbetalning av pensionen , vilket ska firas, och jag tog ut svängarna. På torget 1821 var det mål för en cykeltävling, och det var jippo. Jag drog mig österut mot Kaum Kapi, och To Mauro Provato. Där är ganska behagligt att sitta där tidigt på kvällen, som en "normal" grek, med lite vin, språka och titta ut på gatan. Vid 22- tiden är det plötsligt fullsatt med ungdomar som ska äta sin sena middag, musiken dras in på mer och mer nu till sommaren, och den är ganska populariserad, men jag rekommenderar verkligen detta ställe ändå. Denne Panagiotis, som ser ut som en mörk Erik den XIV:e som drar sig i skägget , med det totalt motsatta kynnet, är ett under av behärskning och kontroll.

Men jag fick denna kväll för mig att stanna till innan, vid en liten bar på Minoos, som jag alltid annars, och säkert många andra också, springer förbi. Det visar sig vara ett lyckokast. En mycket trevlig ägare/barman som satte sig och pratade hela kvällen med mig - det var två strömavbrott under tiden.

Minoos är gatan som gå rakt upp mot staden, där det ligget ett arabiskt minilivs, där jag handlar. Här bor många immigranter som pratar arabiska och afrikanska i enkla kyffen, och här är den lantliga marknaden på lördagar.
Om ni kommer nerifrån To Mauro Provato är det bara 30 - 40 meter. Men slink inte in på "dom himmelska toaletterna" straxt innan. Om ni inte är i trängande behov. Det tog mig lite tid innan jag förstod att det inte var offentliga toaletter. Det är alltid upplyst, och det står fantasifulla flicknamn på varje "toalett",men nu har jag sett att det är bara är män som går på dessa toaletter, och har förstått. Här är verkligen prostitutionen en institution. Det trodde jag faktiskt inte om Grekland.

Georgious pratade mycket. Han kommer från Thessaloniki och har detta kafeneion "Minoos" på gatan Minoos. Han har vandrat mycket här på Kreta och kan alla raviner på sina fingrar, och jag kunde fråga honom till råds om en hel del. Varje gång det kom några snygga tjejer blir det tyst som i kyrkan - det är hans främsta intresse.
Vi pratade om Greklands kultur och framtiden, mycket uttömmande, och jag bjöd honom på vin. Och jag kunde ge honom högsta betyg för två saker :
Toaletten som var mycket ren och trevlig, aldrig sett tillstymmelsen i Grekland, och det "lokala vinet", som fick mig och tänka på gammelfarmors hemkokta skära saft i Insjön i Åsele kommun i barndomen. Det var från Peleponessos.

Denna gata Minoos hette för hundra år sedan "Odoz Kaum Kapi", och vi talade om hur det såg ut innan bombningarna för länge sedan.

Hemma hade en skock kackerlackor tagit sig in som vanligt på kvällen. Det är nu så mycket gift i lägenheten att jag själv kanske tar skada, och kackerlackorna brukar vara döda på morgonen. Då ser det ut som ett slagfält, och det är dags att sopa upp.


Men nu hoppar gubben tillbaks ned i lådan, och återkommer i juni !