[Elisabet]

Att det är underhållande beror helt på att Bob är en så duktig berättare. Jag har i stort sett bara kopierat hans mejl, ändrat ”jag” till ”han” eller ”Bob” och lite i språket (svenska är inte hans modersmål fast han har bott i Sverige i ca 35 år). Alla detaljer han får med gör det så levande och - ja just det; underhållande. Men egentligen är det ju en ruggig händelse med ett lika otroligt som fantastiskt slut. Bara det att paret från Chania bor i en grotta mitt på berget varje sommar. Och tar med sig en bokhylla dit!!

Jag måste också berätta att historien har en ganska lustig liten knorr. Tyvärr visar den på ett tragiskt sätt hur många grekers syn på hur man behandlar djur skiljer sig mycket från vår, men det är ändå en liten fantastisk historia.

Första dagen på Kreta körde Bob till Sougia och fixade ett rum. Sedan gick han ut och åt och satt kvar på kvällen och njöt av livet. Tavernan hade några bord på andra sidan gatan. Där satt bland annat ett sällskap på åtta greker. En servitör tog upp deras beställning och kom efter några minuter tillbaka med en bricka som nästan var lika stor som bordet! Brickan var lastad med vatten, öl, vin, diverse drinkar, glas och snacks. Servitören bar brickan med en hand och balanserade den på höger axel. Han hade ingen som helst sikt åt höger. Från alla tavernans hörn skickades blickar av beundran mot denna modiga servitör.

Plötsligt kom en sliten medelålders man körande på vägen från höger i långsam fart på en lika sliten gammal moppe. Fem-sex meter efter sprang en halt get, bunden i ett rep bakom moppen. Servitören med sin fullastade bricka tog ett steg ut i gatan, hörde att en moppe var på väg, stannade och lät gubben köra förbi. Så fort moppen hade passerat fortsatte han mot gästerna. Vad han inte visste var ju att getabocken fanns med i ekipaget. Bocken kolliderade med servitören, for en meter upp i luften och slog sitt getahuvud i brickan som flög upp i luften. Servitören och bocken fick sig en dusch och gatan fylldes med sötdoftande drinkar, öl, vin, oliver, chips, nötter och krossat glas.

Det blev tyst i tavernan. Inte ett ljud. Alla höll andan. Moppechauffören stannade och promenerade oberörd fram till servitören som stod mitt i gatan bland resterna av sin beställning.

De växlade några ord med varandra. Allt lugnt. Gubben tog bocken, hoppade upp på moppen och körde vidare. Servitören gick in och bytte kläder och livet gick vidare som om ingenting hade hänt.

Följande fem dagar var Bob på vandringar, vilket som bekant avslutades med hans ”lilla grottäventyr”. Kvällen efter räddningen gick han tillbaka till samma taverna. På vägen dit gick han förbi ett par gubbar som satt och drack varsin öl på muren vid stranden. Plötsligt hörde han en röst ”Hello my friend. Are you feeling strong again?” Han vände sig om och såg att en av männen var mopedföraren – och Captain George i en och samma person! Kvällen innan när han hade hämtat Bob hade det ju varit kolsvart och han hade haft en mössa på sig, så Bob hade inte känt igen honom. Snacka om tillfälligheter!