[UllaC]

Ursprungligen postat av Netwolf

Ja, så är det väl att många inte kommer från krigshärjade områden. Men ca hälften är från Syrien och ca femton procent från Afghanistan (som ju räknas som världens farligaste land att vistas i). Resterande trettiofem procent kommer från i princip hela världen. Men. Vad spelar det egentligen för roll vad vi kallar dem?

Att människor söker sig till en bättre tillvaro har ju människor gjort i alla tider. Titta bara på norden för drygt hundra år sen. Då var det miljoner finnar, svenskar, danskar och norrmän, som sökte sig till Amerika i hopp om en bättre värld. De var då liksom nu lockade av utflyttade landsmän som lovordade det nya landet. Känns det igen?

Då liksom nu utnyttjades de nordiska utflyttarna av lokalbefolkningen. Redan i New York dök spelhajarna upp, för att supa stackare under bordet och lura av dem alla pengar. Svenskar fick sen bl a höra "Förbannade svensk. Åk tillbaks dit du kom från". Känns det igen? Unga kvinnor blev lovade hembiträdestjänster hos fina familjer i det nya landet, men hamnade istället på bordeller. Känns det igen?

Människor var rädda för det nya landet och dess invånare. De kände inte till kulturen och kunde inte språket. Bäst att hålla samman med andra landsmän och skandinaver, som kunde ens språk och sedvänjor. Norrmän och svenskar t ex kunde tala och förstå varandra. Känns det igen? 1910 hade Chicago ca 65.000 svenska invånare och var i praktiken Sveriges andra stad. Och där bodde man sida vid sida med andra landsmän i områden som kallades Swede Town. Där hördes endast skandinaviska språk och nästan ingen engelska. Där fanns givetvis även kriminella nordbor som stiftade egna lagar och styrde och ställde bland de immigranterna. Känns det igen?

Så jag tror ändå gott om de flesta människor. De flesta vill bara få leva i fred, gå till sitt jobb och ta hand om sin familj.

/Netwolf

Mycket bra skrivet!
Ulla