[Gita]

Vad fint du skriver, jag känner igen mig, mitt liv och mina barn. När vi åkte till min mamma, så var hon så god och fin med pojkarna, de hade en så härlig kontakt. Hon tänkte på deras bästa och hon kom ihåg hur ett barn kan känna sig när man är liten och vuxna bestämmer.

När hon gick bort, så sörjde jag inte bara för min skull, utan också för pojkarnas skull. Första gången min som spelade i en blåsorkester blev jag så ledsen - mamma fick inte uppleva denna fina stund med oss...

Men jag gläder mig så åt de fina stunder vi hade! De är mina "juveler" som jag tar fram då och då...

Tack för att du skrev så fint att jag kom att tänka på min mor...