Vilket härligt och hjärtevärmande möte. Det är sådana minnen som gör livet värt att leva.
Jag tänker mycket på strofen ur Hjalmar Gullbergs dikt "Människors möte". Precis så är det!
Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
/Netwolf