[Ylva A]

Här kommer Jannis med nya kretensiska öden och äventyr. Då det gäller öden, kan livet gestalta sig så här. I det senaste månadsbrevet berättade jag om de två studiekamraterna, som dök upp i Ierápetra första veckan i juni och som vi hade så trevligt tillsammans med. Maken nämnde, liksom i förbigående, att han hade ont på höger sida av buken. Mindre än 2 månader senare var han död i obotlig cancer. Tankarna virvlar, så nära kan det vara mellan liv och död. ”Olika falla ödets lotter”. Men minnena lever kvar.

Månadens mest spännande äventyr var ett besök på Universitetet i Heráklion. Maria, snart 25, men av oss känd sedan hon var 3 år, hade varit hemma i Ierápetra och hjälpt till att laga mat. Hon ville vid sin nu avslutade utbildning till agronom, bjuda sina lärare, personal och skolkamrater på lunch. Redan kl. 9 på morgonen var jag chaufför för Ylva, Maria, hennes mamma och mormor och för en mängd formar och kassar fyllda med mat. Det är tur att bilens bagageutrymme är stort och rymmer mycket. Maria har under de 5 åren åkt buss till Heráklion, så hon kände endast till bussgatan genom centrum. Det blev en tålamodsprövande upplevelse. Heráklion är en storstad och trafiken grym på förmiddagen! Vi fick se hennes studentlägenhet nära universitetet. Därpå visade hon oss runt på det botaniska skolområdet på 6000 strémmata med träd, buskar och växthus. (1 strémma = 10 ar, 10 strémmata = 1 ha = 10000 kvm). Vinodlingen är stor. Vid lunchdags samlades de inbjudna och blev rikligt trakterade av den medhavda maten. Vinet vi bjöds på, hade skolans elever själva producerat. Stämningen var avspänd och god mellan lärare och elever och ingen av dem ”spottade i glaset”. Bara jag, som skulle köra hem. Lärarna hade arbete efter mat och siesta. Eleverna skall under kommande månader ut på praktik, innan utbildningen är fullbordad.

Marias pappa Jannis hade inte möjlighet att vara med på avslutningen. Han är nu åter arbetslös och får en ersättning på 360 € per månad i arbetslöshetsunderstöd under 3 månader. Då hoppas han på nytt chaufförsjobb igen. Nu går han varje dag till havet och fiskar, för att ha mat på bordet till familjen, som består av 5 personer.

Det spelar ingen roll i vilken riktning vi reser. Det är alltid en temperaturskillnad på 20 grader mellan Östersund och Kreta. Vid resan i mitten av juni sänktes temperaturen från + 30 till + 8, dock inte kroppstemperaturen lika mycket! Vid återresan sista augusti var gradtalen desamma. I Sverige var samtalsämnet hela sommaren det usla, kalla och regniga vädret, fast jag tyckte det var helt OK under högtrycket i augusti. På plats här berättade alla om den varma sommaren utan svalkande vindar under hela juli månad. De flesta granatäpplena var nu spruckna av den brännande solen och vindruvsklasarna såg eländiga ut, misshandlade under en vecka av augustis starka vindar.

Vi var glada över att vi inte var här under sommaren, med grekernas alla bekymmer kring ekonomi och politik. Från min svenska synvinkel känns det fortfarande trist att höra kommentarer om grekernas dåliga moral m.m., då man uttrycker sig om vår egna svenska förträfflighet bl.a. kring skattepengar. Tänk alla som lagt ner energi på att först läsa, sedan skriva om hur grekerna och Tsipras borde göra. Ibland är det skönt att sitta still i båten och avvakta. I ungdomsåren, när min mamma hittade en tidningsnotis som stämde med hennes egen uppfattning, klippte hon ut den och påtalade den ”absoluta sanningen”, som inte överensstämde med min egen. Det var många som använde mammas koncept på Internet under sommaren. Jag agiterar för att inte klassa olika länders befolkning som bra, bättre, sämre eller sämst. Vi hinner under en livstid inte träffa alla och hur gör man en objektiv värdering. Utgå definitivt inte från att vi svenskar är bäst, vilket minst 20 % av svenskarna tycker nu. Tyskarna har ju också klassat sig själva som tillhörande den moraliska eliten, men faller som en sten i VW:s spår. Ett antal politiker där har fuskat med sina doktorsavhandlingar, men att (som i grekernas fall) klassa alla i landet som fuskare, gör väl inte du? Men för pengar, mat och erotik, kan många tydligen göra allt.

Månadens väder har varit helt sommarlikt med högst uppmätta temperatur + 42 på vår veranda. Lite för mycket för oss. Bara tropiska nätter och +27 i havet. Ett oväder kom den 21 september då temperaturen föll med 5 grader under en halvtimme. Då var det regn och åska i sådan mängd, att vattnet stod decimeterhögt i rabatterna utan att sjunka ner, 88 mm totalt. ”Då behöver vi inte vattna idag”, sa Ylva. ”Det skall regna hela dagen i morgon också”, blev min kommentar. ”Då behöver vi inte vattna i morgon heller”, blev hustruns intelligenta inlägg. Det finska par som hyrt en lägenhet i vår närhet under 1 år, sa att det var deras första regn, sedan de kom den 1 juni.

Vi har ätit jordgubbar från maj t.o.m. augusti. Vi har alltid trott att de svenska smakar bättre än de grekiska. I år har vi ändrat uppfattning. Ända tills de jämtländska ”gubbarna” kom, var den grekiska aromen överlägsen. Månadens frukter har varit vindruvor och fikon. Fikon är bra för peristaltiken, brukade farfar säga. Apropå tik. Vi har blivit med hund igen. Jag kallar henne Peristál, eftersom hon är tik. Det är så svårt att hitta på namn och nästan alla är redan upptagna. Redan när vi första morgonen hälsade på hos Nifiko, sa hon att vi skulle ta en annan väg än vi brukade och då skulle vi passera den nya grönsaksvaktaren. Det är en svart, kortbent hynda, som genast uppskattade att bli tilltalad och kliad. Nu får vi begränsa matintaget och samla resterna, när vi träffas på våra söndagsluncher. Mitt förslag är att våra kvinnor då skall vara iförda kläder med kängurufickor på magen, så att de lätt kan samla in överblivna matrester till familjens hund.

En marknadslördag stod ett tyskt par bredvid mig och hade en påse fylld med apelsiner, som de räckte fram till försäljaren. ”Triamisi (3½) evró”, sa säljaren att han ville ha. När de inte förstod, sa han ”For(4) joro”. När jag förklarade för turisterna vad han sagt, ville de gå. Då vägde han påsen med apelsiner igen och sa ”Tri (3) joro”. Köpet godkändes.

På grannfronten intet nytt. Pelagia pratar, Geórgos hälsar. Ingen dotter och måg kommer på besök. Manólis, 87, jobbar fortfarande energiskt varje dag i sina trädgårdsland. Förutom höns har han också skaffat sugga med kultingar. Fantastiskt att han orkar. Hans hustru Nifikó har varit krasslig och inte velat följa med på lördagsmarknaden. Hon har också varit orolig att ramla, vilket en grannfru gjort. I slutet av månaden har hon hamnat på sjukhus i Heráklion. Nästa månad vet vi när hon kommer hem och hur hon mår.

Vi trivs här nere i vårt ”paradis”. Här behöver vi aldrig säga: ”Hå, hå, ja, ja du tunga värld” eller höra: ”Upp och hoppa, ligg ej och dra dig, när du blir gammal vill ingen ha dig”, på morgonkvisten, vilket hände när jag var barn. Ja visst ja, jag är ju gammal och i ”De grå hårens år”. Det är väl då, man kan känna sig mest lycklig över livet och dess kvarvarande möjligheter. Svårigheterna (om de nu fanns) är avklarade och vi är friska.

Vi hörs hoppas jag!
Jannis