Vaknade senare än vanligt. Sover som en stock här i stugan. Öppnar dörren till stugan och värmen slår emot mig på altanen..nästan som en bastu. Trippar de 47 stegen ner mot sjön och hoppas att inga fästingar följer med. Möter träbryggan och det klunkar för varje steg jag tar. Vattnet skvapar...Kluck..kluck..under bryggan..
Plaserar solstolar, vattenflaskor, kaffetermos och radio med P3 på rätta ställena.
Nu börjar fiskarna sirkulera nära bryggan..Mörten vill äta men abborrana bara är där.. simmar runt och fattar ingenting..Slänger ut små smulor av bröd..mörten krigar!
Grannen seglar förbi på sin nybyggda flotte med motor..med sin lika nya kvinna. -Hej, hej!
Häligt att se nyförälskade människor!
Solen börjar gå ner bakom träden..sjön är blank. Fullt av syre i luften.
47 steg upp för kullen..och där väntar vårt paradis på oss. 47 steg!
Undrar ofta varför..ja varför behöver man nåt mera!?
/ Kajja
...som endå saknar Grekland