Nu har jag inkvarterat mig på studio 4 hos Toulas. Det var faktiskt 5 år sedan vi/jag bodde här senast. Här har jag en riktig studio så jag kan koka mitt morgonkaffe. Jag är inte vaken förrän jag har fått mina två koppar. Hos Marias på Agathonisi hade vi ett gemensamt kök ute i trädgården, så dit tassade jag på mornarna. Nej, hotell är bara en nödlösning för mig. Här hos Toulas har man innergård som man kan sitta i skuggan, när solen lyser som mest på balkongen mot havet.
Allt är sig likt här på Fourni. Inga tavernor har slagit igen p.g.a. coronan eller den "sena" säsongen. Dom svartklädda tanterna kommer ut och simpratar utanför min balkong. Jo, det är två förändringar. Den vanliga hamnen är nu proppad med diverse båtar av olika slag, både kajkar, turistsegelbåtar och fiskebåtar, så dom färjor som angör får göra det på den bortre hamnen. Lite långt att gå med packning.
Sedan har grannstället till Toulas, Nektaria studios ställt ut ett antal solstolar, parasoller och bord på stranden nedanför stället. Jag har aldrig tidigare sett solstolar på ön! Trots det ser det ganska trevligt där under tamariskerna, då dom även satt ut vanliga stolar där. Jag använder numera aldrig solstolar men skulle kunna tänka mig att ta en sittning där, för man erbjudes även kaffe från Nektarina.
Här är det tämligen myggfritt och det gläder mig. Lite getingar finns dock, men det står man ut med.
Mornarna och kvällarna är underbara här och jag känner ett lugn, dock inte lika mycket som på Agathonissi. En hel del oljud är det hela dagarna i form av bilar och cementlastbilar, men detta är ju huvudgatan. Kanske det blir lugnare när det nu blir helg. Igår hörde man en högtalare som hördes i hela byn. Men dom pratar bara grekiska, så det var inget jag förstod.
Men jag blir alltid lite orolig när man hör en sådan. Vi var ju med om ett missöde när vi hörde en sådan högtalare på Symi. Vi hade tagit bussen ner till stranden Pedi och när vi skulle hem frågade vi på en taverna vilken tid bussen kommer. Det visade sig att det inte skulle komma någon ytterligare en buss den dagen, man har asfalterat vägen upp till chora. Det var det som domhade ropat ut i högtalaren. Så vi fick klampa i den gungande asfalten upp till chora och därifrån ta bussen hem till hamnstaden. Gissa hur våra sandaler såg ut!
Så här mycket meze får man när man tar ett krus på "Corner". Det heter inte så, men det har Arne namngett en gång i tiden. Det var vår sista anhalt innan vi gick hem för kvällen. Grekiskt kaffe med metaxa tog vi då.
Grannön Thymena när solen gått ner igår.
Solen börjar lysa på Thymena.
Birgitta L.L.