Igår promenerade jag ner till hamnen och längs vänstra bukten. Det var länge sedan jag gick på denna sida, då jag alltid tyckt att inkastarna varit aggresiva. Dom ställer sig mitt framför en och drar i tröjan. Vad jag nu fick uppleva var att dom var mycket vänligare och jag blev inte antastad någon gång.
Vid sjöfartsmuseet svängde jag upp till dom fina små gränderna. Anledningen var att jag hade tagit på mig ett uppdrag från Janne om att undersöka om Casa del Amore fanns kvar och då även husets ägare, George och hans fru. Husen i detta område är från 1600-talet och vi har bott hos George många gånger.
Janne, som du ser ser det helt öde ut. Fönsterluckorna är stängda och ingen Casa del Amore-skylt fanns uppe. Även var min tillverkade affich borta från dörren och en handskriven grekisk text satt där. Tyvärr kunde jag inte prata med tavernan Kalderimi, då den inte hade öppnat.
Jag fortsatte att vandra längs gränderna. Upptäckte att en del cafeer och tavernor hade minskat och att flera krimskrams och juvelerar-butiker hade ökat. Men gränderna är ändock så fina. Man ser ovanligt många turister redan och fortfarande fejas det på vissa ställen inför den officiella öppningen här på Kreta, d.v.s. till påsken.
En klassisk bild från Chania är vågbrytaren.
Den första ouzon för denna resa gjordes på hamnstråket.
Tänk att jag varit så många gånger i Chora Sfakion men aldrig ätit en Sfakiapaj. Det har jag gjort nu på To Steki, granne med mitt hotell. Denna var stor som en pizza och jag orkade äta hälften. Nästa gång vill jag ha någon att dela den med!
Nästa rapport kommer från mitt älskade Paleochora.
Birgitta.