[Ylva A]

Skulle du mot förmodan sakna månadens brev från sydligaste Europa, så kommer här ytterligare ett fast något senarelagt.

Om förra rapporten gick i sorgens tecken, blir det här en text i dur. Våra albanska vänner Angelina och Jannis, hade i mitten av månaden gett oss i uppdrag att se till att sonen
Adrianos (9) skulle vara väckt, tvättad, mättad och levererad till skolan i grannbyn kl. 08.05. Själva skulle de till Heraklion för prov och intervju för att om möjligt bli grekiska medborgare. Angelina var orolig efteråt. Hon hade under vintern med stor ambition läst på om Greklands geografi och historia, men tyckte inte hon kunde så mycket vad de tidigare premiärministrarna hetat och under vilka tider de regerat. Jannis hade inte förberett sig, utan tyckt att han under 25 år på ön lärt sig tillräckligt mycket av arbets- och rakikompisar, så han var optimistisk efteråt. Språkkunnig är han, men med elementära problem, vilket jag upptäckte, när jag skulle tala om mitt bilnummer för honom. Han kunde inte bokstäverna Z (zíta), K (kápa), I (jóta). Hur som helst, 2 veckor senare kom beskedet. De var båda godkända som grekiska medborgare, vilket de är enormt glada över. Många av albanerna är, som de svenska amerikainvandrarna en gång var, oumbärliga för landet och skaffar sig nu egna bostäder, mark och företag. Jag beundrar deras arbetsförmåga och deras sparande. Tyvärr har männen nu inga jobb i byggbranschen (det byggs ingenting, bara bankerna har råd i lågkonjunkturen.) Det blir mest växthusjobb. Kvinnorna tar alla städjobb de kan få.

En annan som gläds är Akram. Han behövde inte resa till Aten och den pakistanska ambassaden igen, utan fick sitt nya pass levererat hem via advokat och kurir. Passet gäller under 5 år. Nu hoppas han få uppehållstillstånd, för jobb har han i överflöd. Till och med fisket blir eftersatt, men fiskarna har blivit större. Han har bytt fisketeknik och hittat bättre fiskedrag. Sommartid är det dock mest småfisk via brödmete.

Infrastrukturen fungerar bättre i byn varje år. Vi drabbas ytterst sällan av strömavbrott, vattenstopp eller dylikt. Det var därför förvånande, att vi en förmiddag varken hade IT, TV eller telefon. Min geniala hustru kom på, att vi inte hade fått någon räkning från ”Cosmote” och därför inte gjort rätt för oss. Vi har fått en ny brevbärare här och han hittar inte
 R. som det brukade stå på räkningen. Ett besök i Ierápetra och problemet var lätt avhjälpt. Enligt löfte får vi nu räkningen levererad via mejl.

När jag berättade för en av sönerna, vilka olika nationaliteter vi hade träffat under den gångna helgen, sa han: ”Träffar ni aldrig greker numera”? Det är klart att vi gör, de finns ju alltid i vår närhet. Dessutom kan grekiska vara det gemensamma språket, vi använder oss av. Dock inte med andra svenskar! Flera av våra svenska vänner har dessutom rest hem till sina sommarvisten.

En god vän skrev så här till mig angående det ständiga fuskandet i Sverige: ”Människor i vår tid tycks i högre grad än tidigare ha tappat sin etiska kompass och fuskar. Deltagare i högskoleproven fuskar på hög teknologisk nivå och rektorer, lärare och elever fuskar i samband med nationella prov. Det verkar ha spritt sig högre upp (eller därifrån nedåt) till
Försäkringskassan, Skatteverket och Riksrevisionen m.fl.”
Exempel på fuskande i Grekland är som känt uteblivna kvitton och kan dessutom gälla fastighetsinnehavet. Det är inte ovanligt att man i samma familj äger 10 hus, men man deklarerar bara för några få. Nu är statens jakt på gång, sägs det!
En av byns hotellägare beklagade sig över uteblivna turister under maj. Bybornas lediga hus bjuds ut för kortare eller längre boenden. Då betalas ingen skatt till staten (som han gör). AI är ju också ett bekymmer i branschen.

1,2 miljoner pensionärer i Grekland måste nu klara sig på en pension på 500 € / månad. Givmildheten i affärerna till de behövande har minskat radikalt. Uppsamlingslådorna står tomma. Inte ens turisterna skänker något. Skulle vi glömma att köpa något, ger vi bort pengar till Geórgos, som vi känner sedan tidigare och som brukar stå utanför Lidlbutiken. Som arbetare utrikes på båtar under många år, är hans pension ännu mindre.

På gymmet växlar utförarna. En del är trogna och dyker stadigt upp för allmän styrka och motion, bantning (fast de är få nu, de går hellre till havet för avfettning), tyngdlyftning eller kroppsbyggnad (självspegling) samt dans med zumba. Andra ser man bara någon enstaka gång. Ylva och jag hejar alltid och har fått många bekanta under årens lopp. En nykomling, c:a 45 år, hade ett band vid höger armbåge, som tydligt tecken på att han hade tennisarmbåge. Trots det tog han i för president och fosterland upprepat och med tunga vikter. Jag kunde inte låta bli att fråga honom angående skadan. ”Jag har väldigt ont”, blev svaret. ”Då måste du ta det försiktigt tills det går över”, fortsatte jag. ”Dessutom skall du under tiden undvika datorer och kvinnor”. Han vek sig dubbel av skratt. Jag får väl se om han och en annan känd Ierápetrabo dyker upp med eller utan omslag i höst.

Jag har nyss lärt mig det grekiska ordet för ”latmask”. Med tanke på hur många, som går omkring med trasiga jeans, borde jag plugga in ”trashank” också! Vilket dåligt mode och vilken dålig smak, många kändisar visar. I sommar får vi kanske se om modet gäller på bikinin också!

Efter lång väntan (hela maj) kom äntligen sommaren den 1:a juni. Ska jag sammanfatta vädret under månaden, var det ovanligt både till nederbörd och temperatur. Regn föll vid 8 tillfällen. Hälften av dessa var dessutom rikliga. Bara 3 nätter var tropiska, 1 dag varmare än 30 och ingen dag med maxtemperatur under 20. Ändå räknar vi den ovanligt kylig. Detta till trots startade aprikosskörden 1 vecka tidigare än vanligt, så nu frossar vi precis som vi gjort med jordgubbar under många veckor. Det kyliga och våta vädret har gjort att aprikoserna är nästan utan fruktmask. Vi har kunnat lämna kassar med aprikoser till grannar och bekanta och stoppat några paket i frysen för god kräm i framtiden.

Måndagen den 5:e juni var det Agios Pneúma, den helige andens dag och kyrkorna fylldes inte bara av luft. Eleni, som har sybehörsaffär i Ierápetra, sa: ”Jag har inte ande för att hålla dörren stäng”, så vi kunde komma in och prata en stund.

När vi återkommer i augusti, startar vi med en överraskning! Den som har elever får se, som jag sa en gång i tiden!

Nu önskar jag er en fin sommartid! / Jannis